Jag ställer ut ”Pågående process: Lekamen”

Att skapa, göra ett fotografi, är en process, som ibland startar i en tanke, en idé eller bara i att jag har med mig en kamera. Ser något som jag bara tycker att jag vill få ett fotografi av.

Att göra ett fotografi kräver ett motiv, något eller någon som står framför kameran och tillåter mig som fotograf att bli fotograferat. Det mesta jag fotograferar är kanske ting, eller motiv som inte kan ge sitt samtycke, säga ja. Jo, jag fotograferar mycket naturbilder, speciellt när jag är på Tjörn. Och det är först idag som jag tänker att jag tar dessa bilder utan att söka samtycke, söka svar: ja, visst får du fotografera det du tycker är ditt Tjörn. Jag fotograferar, är tillfreds och lämnar scenen. Tills nästa gång jag ser ett motiv som jag vill fotografera. Men jag ska inte trötta ut dig, med frågan om när ett fotografi blir ett fotografi, när jag klickar på slutaren eller när jag låter någon annan som du att få se det?

Nu har jag prokastinerat, för det jag vill berätta handlar en pågående process, som är den utställning, en fotoutmaning, ett möte med fotografi som Mia Galde kurerar och initierade i början av mars, en torsdagkväll på Centrum för fotografi i Stockholm.

Nu när jag tänker på det är det kanske inte alls där processen startade, den startade kanske när jag så Hockneys arbete, som plockar i sär motivet och sätter ihop det. Eller startade processen när jag såg min fantastiska kollega Eriks instagram, när jag såg hans projekt med bröllopsbilder. Och tanken väcktes som sa: det där vill jag också göra … eller startade processen när den fantastiska vännen och fotografen Gunilla Rosbro visade mig formerna, kropparna – formerna som fyller Euan Uglow målningar. Eller startade processen i Terje Resells grafik. I bilden på en ballerina på en väns vägg i en lägenhet i Göteborg. Eller startade processen när jag första gången såg Venus födelse, eller startade processen långt innan det? Eller är starten den ovilja som jag känner inför att börja, och sluta, kanske finns det ingen start, för resultatet är en blick av en pågående process, utan start och utan slut, eller ett tydligt slut, men det bearbetar jag. I vilket fall som helst är Lekamen det arbete som jag har fokuserar på, några veckor, några månader, några år, ett liv. Resultatet är några fotografier och som landar i en serie bilder.

I vilket fall som helst så spelar nog allt som berört, stört och påverkat mig roll för att det ska bli en serie bilder.

Den 10 juni, kl 17:00 ställer jag tillsammans med sju andra fotografer på Centrum för fotografi. Utställningen heter Pågående process. Jag kommer att visa nio bilder ur min serie Lekamen, som består av omkring 40 bilder. Hela projektet (om det nu är klart) presenterar jag i ett litet magasin (fanzine), som du kan köpa om du är på plats.

Vad vill jag säga om mitt arbete? Jo, att jag kan säga att jag använder fotografi, ett autofiktivt arbetssätt för att undersöka identitet, drömmar, viljan, lusten, hoppet, åldrande, tid och kropp. Just nu, idag kan jag tillstå att jag helst vill gömma mig, för att jag är generad över bilderna jag gjort, men jag hoppas innerligt att DU, just du, vill komma. Det vore en gigantisk ära att ha dig där!

Välkommen!

Här kan du läsa om mitt projekt (ladda ner texten som pdf)