jag och jaget – 26 maj

jag och jaget

[me and myself]

Fotografens lycka och makt är att få vara den första som ser fotografiet. Den första som med sin blick tittar på det som kameran, tekniken, sensorn fångar med hjälp av sin ljuskänsliga sensor. Jag slås ofta av att jag vid själva fotograferandet inte upplever att jag är närvarande, speciellt inte i min vindsstudio, där jag arbetar med stativ, kamera och en ganska fixerad uppställning. Mitt bidrag som fotograf, består ofta i att jag ”sätter” upp fotografit, genom att agera som stand-in för mitt motiv. Ibland är det även tvärtom. Sedan är jag nog mest en regissör.

10 bilder – välj 2

Ett porträtt fångar fotografen såväl som motivet, eller personen framför kameran. Vad som är äkta eller inte framgår inte: det är något som vi lägger på i efterhand, utifrån hur vi förstå situationen, vilken kunskap vi har om själva ögonblicket. Berättelsen runt fotografiet och såvidare. jag tänker ofta att ett autentiskt porträtt är lite som Barthes säger: ett fotografi som speglar motivets/personens förträfflighet, briljans, kompetens eller skönhet.

Bilden idag är en om motstånd, att både stå emot och ställa upp. En berättelse om att vara motiv, så generöst och stort som bara ett barn och en kärlek kan vara.

jag och jaget [me and myself] är en serie, essäer, som jag startar igår, håller på idag och slutar imorgon [oklart när imorgon är]. Essäerna handlar om fotografi, om porträtt, om att skapa, om att leva, att få skriva, tänka och formulera mig med och kring fotografi. I alla fall tror jag det.

Vill du vara med? Säg till!

jag & jaget – 25 maj

jaget
hand och hår på en fotograf

Jag och jaget

[me and myself]

Jag saknar fotografiet och skrivandet – läs reflektion. Jag saknar också samtalet- att prata tillsammans, dela kunskaper, erfarenheter och tankar. Har bestämt mig för att ta mig an det, igen. Här. Som essäer – försök. För att få syn på mitt skapande och mig – dig och mig själv samt kanske öppna för att du ska se dig själv.

jag och jaget [me and myself] är en serie, essäer, som jag startar igår, håller på idag och slutar imorgon [oklart när imorgon är]. Essäerna handlar om fotografi, om porträtt, om att skapa, om att leva, att få skriva, tänka och formulera mig med och kring fotografi. I alla fall tror jag det.

Jag startade igår med att formulera regler:

  1. Fotografera minst 10 bilder
  2. Välj ”två” – en av jag och en av jaget.
    Tänkte den första och den mest autentiska, vad nu autentiskt är. Äkta? Kan man se det? Kan man känna det?
  3. Skriv något.

10 bilder: Låt mig ge en inblick i min process. Varför blev det dessa regler: jag startar alltid med tio bilder, eftersom jag arbetar med självutlösaren, och mig själv som motiv (i vardagen). Att motivet ska vara jag – finns det inga regler för, så det är en inbjudan – öppen, vänlig och till dig.

Välj två: En av jag och ett av jaget. Fotografens roll är att välja, om det inte finns en redaktör, en curator, en beställare. I det här projektet är jag för nu allt.

Skriv något.

25 maj – sommarvarmt. Jag satte mig och tänkte på mitt projekt Arrangerade scener ur ett äktenskap, och på hur ljuset faller in precis som i scenanvisningarna. Jag är ljum och känner mig oförmögen, men sätter ord på det.

hand och hår på en fotograf

SFOTO:Branschdagar – några tankar

Var ska jag börja? Kanske varför jag gick?

Jag gick för att jag arbetar som fotograf, och älskar det.

Jag gick för att jag fascineras av fotografi, idén med att man kan göra en bild, en representation av något som finns med hjälp av en kamera.

Jag gick för att jag under de senaste åren funderat mycket kring fotografi, skapande och fotografen. Och det har fått mig att fundera mycket kring AI, fotografi och skapande, så det var naturligt att signa upp för Svenska Fotografers Branschdagar 2024 på Fotografiska.

Två sessioner skulle handla om AI, var det innebär att vara promptograf och en session om fotografins framtid med AI. Spännande, jag tänkte. Jag tänkte kanske kommer samtalet beröra kärnan i vad fotografi är. Vem som är skapare och hur skapande påverkas av AI i dessa sessioner.

Jag gick för att få en inblick i hur branschen ser på frågor som: vad är ett fotografi, vad gör en fotograf, och vad som skiljer fotografen från en promptografen … fick jag det?

Nej, men jag fick en inblick i att AI är tränad på fotografi, på data på det som kom före den tekniken… Jag fick ingång till varför upphovsrätten … ja, men inte varför upphovsrätten ska skydda fotografiet? Eller varför fotografen har rätt till en ensamrätt till ett medium som vem som helst kan kopiera. Nej jag blev inte fundersam , nej jag började inte undra, men jag saknade frågor som rör det essentiella: vad är ett fotografi, vem skapar det och vem har rättigheter till fotografiet?

Men … det tyckes självklart, otvistbart… Men är det verkligen det? Och var förs det samtalet?

Promptografen – Annika Nordenskiöld – vilken stjärna. Tack!

7. när blir du till?

I arbetet med att bli klar glömmer jag ibland bort att jag arbetar med människor, andra är också nyfikna, vill se, ta del av bilderna. Det är en av fördelarna med ett projekt som julkalendern – den landar alltid på webben 🙂 Så vill du vara med säg till… än finns det luckor som kan fyllas med innehåll.

Temat för årets kalender är ”När blir jag till?” och jag funderar och undersöker hur vi reflekterar vår identitet i kameran, i varandra och hur du ser på dels dig själv och mig som fotograf. Idag är luckan fylld av Sanna, som så innerligt frågade … när kommer min lucka…

6. När blir du till?

Lucka 6 ska öppnas idag. Det är en lycka att öppna en lucka med två modeller som jag verkligen beundrar <3. Jag fortsätter och undersöka om vi som personer/människor blir till genom att möta någon annans blick, eller om vi blir till genom en kamera. Sedan funderar jag på vilka vi blir om vi är ”två” i samma bild. Jag hoppas jag får dig att fundera på samma sak, om inte kan du njuta av att le åt min lek.

Tack Anette och Christer, ni är så fantastiska – tillsammans och på bild!

När blir jag till?
När blir jag till?

24. Julens strålkastarljus – en julkalender i bilder

jaha, då var det julafton, eller tortyrafton som Lundell skriver i Sömnen, men inte i min kalender. Där är det julefrid och en lucka fylld med familj. Dels Eewa, som är en min pappas ljusstråle i vardagen.

Sedan är det pappa och Eewa, en bild jag såg och som jag sedan gjorde. Slutligen har jag två av mina barn, som upprört stod att fick de inte vara i lucka 24 skulle de bli kränkta.

Stort tack för att ni kom. Imorgon öppnar jag sista luckan för 2021. Men tills dess God Jul!

Kristina

22. Julens strålkastarljus – en julkalender i bilder

Då var det dags för en fullmatad lucka. Många som ska med, och än är jag inte klar… Idag är dock luckan fylld med personer som jag känner och som på ett eller annat sätt arbetar med och för internet.

Den 22 luckan fylls av Sara som lite häpen plötsligt blev min modell. Jag har en extra kärlek till hennes mage, som blir som ett eget motiv.

Därefter har vi Patrik. Som kom med utsläppt hår, till min lycka. Och vi lät det så vara det också. Tydlig, tillmötesgående och tillitsfylld, det är nog mina tre T:n för Patrik.

Sedan kommer en bild som skulle kunna vara på mig, för det är en testbild. Men det är Sara, som sitter som ställföreträdare för frackmannen. Följt med en bild till på Sara med den stolta magen, som växer 😉

Sedan är det Carl. Carl som jag väntade på och så gärna ville skulle ha kavaj för bilden 😉 Varför undrar kanske du, jag vet inte… tror det är för att han hade det när jag fotograferade honom första gången. Jag gillar kavajen, men i dagens lucka har jag också en frack.

Den som är då fräck att han har en egen Frack är Jacob, finaste Jacob. Dig har jag och alla runt dig ett varmt öga till.