Jag startar projekt, har ideer – leker… försöker och det mest blir ingenting. Jag försökte inte ens gör Venus, men när jag tittad på fotografierna så kunde jag inte tänka på något annat. Så jag ser Venus, vad ser du?
En åldrande kvinna i duschmössa.
Kategori: porträtt
-
Med Caravaggio som förebild i en sportstuga
Det är något med ljuset, dramatiken som uppstår och så scenerna som är oemotståndliga hos Caravaggio. Jag drömmer att jag en dag kan göra en bild som den med David med Goliath, men det fungerar kanske inte…
Men Caravaggio inspirerar med ljus och dramatik – idag blir det med en kärleksförklaring till 14:01 då jag tvingade ned Stellan i källaren på Sportstugan för att sitta modell.
-
Ljuset i paradiset
Sommaren är som gjorde för fotografi, och än hellre för projekt. Sitter i vår fågelholk, som är ett paradis med två rum och en källare. Här är ljustet från paradiset aka källaren.
-
jag och jaget – 26 maj
jag och jaget
[me and myself]
Fotografens lycka och makt är att få vara den första som ser fotografiet. Den första som med sin blick tittar på det som kameran, tekniken, sensorn fångar med hjälp av sin ljuskänsliga sensor. Jag slås ofta av att jag vid själva fotograferandet inte upplever att jag är närvarande, speciellt inte i min vindsstudio, där jag arbetar med stativ, kamera och en ganska fixerad uppställning. Mitt bidrag som fotograf, består ofta i att jag ”sätter” upp fotografit, genom att agera som stand-in för mitt motiv. Ibland är det även tvärtom. Sedan är jag nog mest en regissör.
10 bilder – välj 2
Ett porträtt fångar fotografen såväl som motivet, eller personen framför kameran. Vad som är äkta eller inte framgår inte: det är något som vi lägger på i efterhand, utifrån hur vi förstå situationen, vilken kunskap vi har om själva ögonblicket. Berättelsen runt fotografiet och såvidare. jag tänker ofta att ett autentiskt porträtt är lite som Barthes säger: ett fotografi som speglar motivets/personens förträfflighet, briljans, kompetens eller skönhet.
Bilden idag är en om motstånd, att både stå emot och ställa upp. En berättelse om att vara motiv, så generöst och stort som bara ett barn och en kärlek kan vara.
jag och jaget [me and myself] är en serie, essäer, som jag startar igår, håller på idag och slutar imorgon [oklart när imorgon är]. Essäerna handlar om fotografi, om porträtt, om att skapa, om att leva, att få skriva, tänka och formulera mig med och kring fotografi. I alla fall tror jag det.
Vill du vara med? Säg till!
-
Vad ser du?
skola, barn och digitalisering för skolans bästa Varje gång jag startar ett projekt, får en fotoidé tänker jag: denna gången ska jag inte tvivla, den här gången ska jag ”tro” på min idé. Men lika snabbt som förälskelsen vaknat och jag tycker om det jag gjort, vill visa, vill dela.
Vaknar tanken: Jag har ju bara tryckt på en knapp. Är fotografi ens något jag gör, är inte fotografiet bara ett resultat av en maskin?
När jag köpte min senaste kamera sa försäljaren:
– Nu kan inte skylla på kameran om du tar dåliga bilder.
Jag minns det som att jag svarade:
– Jag har aldrig tidigare skyllt på kameran när mina bilder blir dåliga, kommer troligen inte börja nu.
Och i minnet fick jag svaret:
– Fast nu har du den bästa kamera du kan tänka dig.Jag står ständigt och väntar på att jag ska känna att resultatet är mitt.
Det är lätt att starta, svårt att landa. Det är lätt att börja, svårt att få idén att flyga, men kanske räcker det att bilden säger något till mig? Bilden ovan är så lågupplöst att jag tänker den gör inte ens min kamera rättvisa.
-
i köket- 24 dec
Så var julen här, och med den finalen på årets kalender. Den har varit otroligt rolig att göra. Tack alla som ställt upp. Landar i köket hemma hos mamma på julafton.
God Jul!
-
i köket – 23 dec
Ping: säger mobilen och så kommer ett meddelande från en person som jag beundrar otroligt mycket. Hon är klok, genomsnäll och så generös.
Jag tar mig till hennes fantastiska kök. Stannar en kort stund, tar ett fotografi, får känna av ett hem fyllt med värme, träffa katten som fyller sociala medieflödet och hennes underbara man. Här vill jag stanna.
Tack Anne-Marie!
-
i köket – 22 dec
Det lackar mot jul, och med den en andra jultröja. Tog tåget till Pamela och sedan tillbaka igen. Att få stanna av i ett kök, se julen och sedan blir det ännu en köksbild.
Tack Pamela <3
-
Julen 2023: på vinden
När mina barn var yngre önskade jag mig bara en sak i julklapp: fototid.
Första gången jag önskade mig det fick jag femton minuter i veckan.
Året därpå var de mer restriktiva till min julklappsönskan och jag fick fem klick, fast med protest och mycket gnäll. Jag fick också fototid på sommaren som födelsedagspresent. Det var då.
Nu måste jag tigga till mig tid för att kunna ställa in skärpan med min kamera, men det är allt.Men plötsligt händer det… jag går ifrån för att hämta något, och sonen har delat med sig av sina känslor på bild… (det är kärlek). Ja, även i år önskar jag mig: fototid. Regelbundet och minst 15 min.
