Glitter, glamour, fest i dagarna två för att vi firar 25 år för Internetdagarna och för att Aisha ska få en bebis (hurra).
Att ha modeller som formligen lyser av sig själva är en ynnest. Tack!
Etikett: fotografi
-
17. dec – roa mig
Ytligt sett är jag kanske mest nöjd med detta montage, för att ljuset hjälper mig i kanten av bilderna.
Sedan ska jag ärligt säga att Micke, är en svårflörtad person, men det syns nästan. Micke är en person som jag frågat många gånger genom åren, men som mest säger nej. Jag respekterar det.
Tack!
-
16. dec – roa mig
Vänner – det hjärtligaste vännerna.
Min yngsta son besöker ofta vänner. Jag pratar om bekanta, kollegor, personer, modeller, kompisar, kollegor, kamrater och även vänner. Men jag använder många ord. Men Christer och Anette är vänner. Innerligt fina vänner.Christer stod i hallen när jag skulle gå och så såg jag skuggan, ljuset. Och jag fick dra fram stativ och kamera igen… tänker att jag grunnar på det.
Anette, var som en docka, så jag bygde ihop hennes bild med en med mig och en docka. Är inte nöjd med himlen i vardagsrummet, blev för blå.
I hallen hängde en Clown…
-
15.dec – roa mig
-Vill du vara med i min julkalender?
Frågade jag Carina när hon satt och arbetade. Jag vet att jag störde, men jag kunde inte låta bli. Hon svarar:
-Ja. Jag ler, men lägger till.
-Det är bara en liten grej…
-Du vill att jag ska ha en röd prick på näsan.
Carina, våra möten är alltid oväntade och fyllda med skratt. Jag är så innerligt tacksam för dig, mycket mer än jag någonsin kan uttrycka. Tack!
-
14.dec-roa mig
Som fotograf tar jag många fotografier. Jag har tittat på många ansikten, några möter jag bara en gång. Andra fastnar i mitt minne och jag återkommer till fotografierna om och om igen. Jag har ett sånt fotografi på Marcin. Ett som jag återkommer till i minnet och i arkivet. Och det pratade vi om, och näsan (den röda).
Fotografiet, som vi pratade om, tog jag för några år sedan, i ett projekt som handlade om att bygga ansikten, att konstruera ett ansikte av två halva. Marcin ställde upp, så generöst. Hans fotografi (bild) återkommer jag till.
Varför undrar du?
/…/jag samlar på ansikten, människor, blickar. Jag gör, ytligt sett fotografier av människor. Och växelspelet som Roland Barthes beskriver handlar om att bejaka den som står framför kameran. Men också att använda min tekniska förmåga för att visa upp den bästa sidan av den som står framför kamerans objektiv.
Porträttfotot är ett slutet kraftfält. I det korsas, möts och deformeras fyra imaginära krafter. Framför objektivet är jag på en och samma gång den jag tror mig vara, den jag vill att andra skall tro mig vara, den som fotografen tror mig vara och den som han använder sig av för att visa upp sin konstfärdighet med. Roland BarthesDe fotografier som tankar i mig (skapar ett punctum) är fotografier där jag lånar en annan människa för att ge en bild av den jag tror mig vara, den jag skulle kunna vara om jag var någon annan, kanske också den som jag skulle vilja vara, samtidigt som de ger en bild av vad jag tror det innebär att vara människa.
/…/ jag fastnar för – minns- porträtt som skapar en störning, och som får mig att vilja eller inte vilja se, känna, tänka på. I porträtt finns många lager av viljor
Så var det luckan, än en gång är jag ödmjuk inför att jag får låna ditt ansikte, dig, för att skapa en bild. Tack!
-
13. dec – roa mig
Det är något väldigt tilltalande i morgonen. Porträtten är tagna en söndagmorgon i november när ljuset tittade in i sovrummet.
Du är en person som jag innerligt beundrar för din närvaro, ditt lugn och din målmedvetenhet. Fortsätt så.
tack!
-
10. dec – roa mig
Ellen, från Östersund. Du gjorde min dag, dels med din röst, dels med din närvaro. Jag vågar inte säga var bilden är gjord, för det var visst inte riktigt tillåtet att fotografera där, men det visste vi inte.
Ellen.
Tack!
-
9. dec – roa mig
Jag borde skratt, le, njuta… Det här montaget är jag lite osäker på. Jag behövs inte han är ju fulländad.
Tack!
-
8. dec – roa mig
Det är något med fotografi som handlar om kontroll, kanske till och med makt. Jag har ju möjligheten att få den andre att göra något som den kanske inte annars skulle göra. Men bäst blir det när det blir en lek, som bygger på samspel och att vi leker tillsammans.
Roger, bästa Roger! Tack! Jag kan komma med regntunga moln till en fotografering, men du med ditt tålamod, och din närvaro vänder alltid en regntung dag till en som gör att jag går på lätta moln.
Tack!
-
ständigt sökande
Det är inte på samma plats, och det är inte vid samma tid, inte heller är det en rak horisont. Ljuset är med och mot – mig. Allt det ser du. Det är vid Bleket-masten och på Vetteberget. Jag befinner mig i kanten av fotografierna, som jag så ofta gör, men så blir bilden till och det blir ett annat perspektiv och personen [jag] hamnar i mitten – i centrum, stör och skapar oro i, gör och är, lever och verkar.
Fotografiet är en del av en bildserie om längtan, att vara på väg, att söka. En bildserie om att söka, att hitta en plats att vila på, få vara – jag, tillhöra, göra rätt. Jag undrar: är det vad Ahasuerus (den vandrande juden) gör i myten, sagan. Längtar, efter att få stanna, bli, vara kvar, tillhöra, göra rätt.
Det här är inte den första bilden i projektet, och kanske inte den sista, men … den är en på vägen, mitt i steget.
—
Om du missat det så har jag bjudit in alla som vill att vara med och roa mig inför jul – i min årliga julkalender, som jag tror firar jämt av något slag.
Vill du hänga på, vara med i julens kalender och roa och oroa: säg till så löser vi det.
Kristina