Dan för dan, och plötsligt känns allt tjatigt. Sitter och försöker formulera mig på temat ”gränsland”. Samtidigt som jag funderar på ”vem” jag blir om jag väljer serie A och serie B. Det finns inga A/B-test för att ta reda på vilken bildserie som kommer att ge en ”sann” bild av mig, av mina tankar kring fotografi. Snarare kanske båda, ger en bredare bild, eftersom jag gjort båda. Ett tredje alternativ, är att fotografera nytt, mer… men …
Sitter och tittar på mig själv som fotograf, mitt arkiv. Ser att jag begränsar mig själv, inte alltid söker fotografiet som ögat ser, för att kameran gör det så platt. Jag funderar på sanningsanspråket som fotografiet har, och hur jag genom att sätta ihop flera bilder just leker med det. Hur jag genom att arrangera, styra och instruera – påverkar vad som Bilden berättar, men jag vill ägna mig åt dokumentärt fotografi: blir det dokumentärt om jag arrangerar bilderna, i en serie i en triptyk? Eller är det tvärtom att det arrangerade blir mer dokumentärt när jag skapar en större helhet?
Varför funderar jag på det här? Svaret är tråkigt enkelt: det en läxa att göra en ”bildserie”, altartavla, en triptyk på temat gränsland.
