”Den bästa kameran är den man har med sig”. Lär någon, eller kanske ganska många ha sagt, för med den kamera som vi bär med oss kan vi göra fotografier. Men är det inte snarare så att den bästa kameran är den som jag använder.
Dagens tanke startade med att jag tänkte påbörja ett svar på ett sms, om mobiltelefoner, men bestämde mig för att radera det. För att börja googla, med målet att bekräfta citatet.
”The best camera is the one that’s with you.” Chase Jarvis
Googles AI skriver att det är ett engelskt citat som handlar om att ”fånga” ögonblick med kameran. Att kamerans ”tillgänglighet” gör oss alla till fotografer, för vi har alla en kamera med oss som vi kan använda för att dokumentera händelser av betydelse i vardagen.
Det kan vara värt att fundera kring hur vi förhåller oss till fotografier i en vardag där alla bär-har-kan använda kameran, alla kan, uppmuntras och befinner sig i en vardag där vi ska dokumentera, för att visa upp, för att spara, för att låta andra imponeras, förfasas, förstå vilka vi är. I en kamera-värld behöver vi kanske fundera kritiskt på frågor som: Vad tar vi fotografier av, varför och hur styr den bästa kameran som vi har med oss, vad vi ser/gör? Uppå det undrar jag hur algoritmerna i de digitala tjänster vi använder spelar roll för hur vi värderar och ser på de fotografiska bilder som vi sprider, tittar på, sparar, härmar etc. Vi säger att vi fotograferar för att vi vill minnas, att vi vill visa, att vi bara ska… men för vem, hur och varför fotograferar vi: är frågor som jag återkommer till.
Jag söker svar genom att tänka på själv, mina motiv, de anledningar som jag har till att ta fram kameran, skälen för mitt fotografi. Vem, om någon, kommer någonsin se alla fotografier som jag tagit med ”den kamera som jag haft med mig” och när och om nu någon ser dessa fotografier: hur ska de förstå, kunna värdera dem? Många av dem är ju bara ögonblick, samlingar av försök, där jag använt kameran för att se, kanske minnas, förstå… något som jag senare glömt, förstått eller lämnat, eller som blivit kvar vid, blir ältat i försök att hitta svar …
Jag menar inte att fotografi behöver ha ett högre syfte. Att fotografera kan vara där, då, nu allt med syftet att vara för mig, för dig… Men … När jag tänker på fotografi, vad vi gör med våra fotografier tänker jag att jag vill vara en fotograf som har agens, och som genom mitt fotografi lämnar ifrån mig agens när jag sprider, visar och gör färdigt fotografier. Annars tänker jag att jag bara gör fotografi för att det är något som förväntas av mig i en kultur byggd runt konsumtion, data och än mer data som kan användas för att stimulera än mer konsumtion.
