Idag är det Lucia, kanske borde jag stanna en stund vid frågan: vad eller vem får du fotografera? Fast det är två frågor, sedan handlar fotografi också om en tredje fråga: var får du fotografera? Idag stannar jag vid dessa för att fundera på dessa tre frågor som fotografer, samhälle och individer brottas med.
Jag, som arbetar med internet, trodde under en period att internet och möjligheten att sprida fotografier skapade och utmanade frågan, men ju mer jag tänker på det, läser om fotografi, ju mer inser jag att frågan om: vem som får fotografera vem i vilket syfte alltid har var del av fotografiet. Normer och regler, makt och maktlöshet, kunskap och tillgång har ”bestämt” vem, vad och var fotografiet skulle användas.
Så var det kanske värt att lyfta några exempel: ett är de berömda bilderna av hysteri(Invention of Hysteria) från La Salpêtrière. Där fotografier av nakna kvinnor i märkliga positioner av hysteri användes för att dokumentera sjukdomens uttryck. Dessa fotografier togs av läkare av kvinnliga patienter. Frågan man kan ställa sig är vem som kontrollerade hur patienterna skildras, samt med vilket syfte dessa bilder togs. Du kan se det som att syftet var gott, allt läkaren Charcot ville var ju att ha ”exempelbilder” för kunna ställa en korrekt diagnos på sina mentalsjuka patienter. Men frågan vi kan ställa oss är i vilken mån hysteri är en diagnos, som kan fastställas genom fotografi. Frågan om samtycke, och om patienterna på La Salpêtrière hade något val, kvarstår. Vem bestämde vad? Samt hur hysteri skulle dokumenteras?
För att lyfta frågan om var tycker jag att memet/filmen Techno viking från år 2000 är intressant att fundera kring. Var får du fotografera? Och då kommer vi ju också in på frågan: hur får du använda dina fotografier? Tecno-Viking är ett Meme där en filmare filmade en parad och spred filmen på nätet, varpå han flera år senare blir stämd och dömd för att ha gjort intrång på mannens personliga integritet. Varpå, filmaren gör en dokumentär om Memet.
Jaha tänker du vad har det med Lucia att göra? Jo jag tänker på luciatågen, runt vilka de finns en diskussion kring om vi får dokumentera, fotografera och sprida. Självklart finns det dilemman, för ett fotografi är ju inte bara ett fotografi, utan också data om de som avbildas och blir på så sätt en uppgift som kan användas för och emot oss. Och ska barn, vuxna behöva följas av ”fotografier” av sig i stjärngossestrutar eller inte? Och vem har rätt att bestämma… Samtidigt har vi skapat en kultur där vi minns genom att ”använda kameran”, och det rör allt från anteckningar till högtider, och ljuspunkter, samt olyckor i vardagen.
