Även idag har jag tänkt mig ägna mig åt ”värksamheten att tänka”, alltså reflektera först för mig själv sedan tillsammans med dig (hoppas jag).
Min julkalender 2025 bygger på temat ”reflexion”, alltså spegelbild. Eller ”ljusstrålar o. annan vågrörelse: återkastande, reflektering” som SAOB beskriver reflektion. Med hjälp av en spegel har jag gjort porträtt som återkastar ljuset till min kamera och skapar då en reflektering.
Idag vill jag tänka kring montaget som jag gjort av min son, som sitter modell.
Som jag konstaterade i gårdagens reflektion, söker vi blicken, när vi tittar på fotografier av människor, och jag tänker att det kanske jag inte ska stanna vid igen, även om blicken är min startpunkt även när jag tittar på detta fotografi. Jag tänker och har valt montaget utifrån en vilja att fråga: Hur blickarna skapar just en fråga.
Jag tittar på bilden av den unge mannen och tänker på inramning, men också på vem som får fotografera vem, i vilket syfte och när. Jag kan inte låta bli att tänka på hur otroligt generös mannen på bilden är, med sig själv, med mig, med dig. Han ger mig, dig en möjlighet att se honom och inombords blir jag rörd, varm av kärlek. Inför det förtroende som han ger mig. Jag tänker på Roland Barthes som ser så mycket mer än personen på fotografiet han skriver Det ljusa rummet tankar om fotografiet , att ett fotografi av Napoleons yngste bror, Jérôme, taget 1852 får honom att inse att han genom porträttet kunde se på ”ögon som såg på Kejsaren.” Vad kommer dessa ögon att få se, kan jag undra?
Mannen i mitt porträtt ger oss ett ögonblick att stanna vid honom, reflektera kring varför och hur jag valt att skildra honom, hans styrka, ungdom och jag. Att mitt fotografi av honom säger mer om min oro och längtan efter honom än något annat. Men kanske kommer fotografiet väcka något helt annat hos dig… Den stund jag står där med min kamera ger han mig sin tid, sin tillit och den hoppas jag att du vårdar lika ömt som jag gör.