Fotografiska reflektioner inför julen : 1 dec 2025

Det var första advent, när jag började fundera på det här: Ska jag skriva något också? Om så, om vad? 

Snabbt beslöt jag mig för att skriva en reflektion om dagen, en reflektion inför julen 2025. En reflektion som SAOBs beskriver på följande sätt:

5) /…/ värksamheten att tänka l. begrunda, begrundan, eftersinnande, tänkande; stundom: eftertanke; stundom äv.: förmågan att tänka l. begrunda, reflexionsförmåga, tankeförmåga; jfr REFLEKTERA

Med utgångspunkt i SAOB tittar jag även på ordet reflektera och tänker på temat för julkalendern: reflektion som jag ska gestalta under 24 dagar i december.

b) ge en spegelbild av (ngt); äv. i sådana uttr. som reflekteras i ngt (t. ex. i en spegel), särsk.: framkalla en spegelbild i ngt. (Speglarna) reflectera hvarandra i oändlighet.

En reflektion är enligt SAOB ”värksamheten att tänka”. Så låt mig tänka tillsammans med dig i 24 dagar. Temat för julen 2025 är 24 bilder på temat reflektion. Alltså ännu en bildserie, om ansikten, om spegelbilder, om att tänka.

Så låt oss tänka… Vad tänker vi på när vi står framför spegeln?  Om jag utgår från den här bilden och funderar på vad jag tänker på när jag gör dessa fotografier.

Jag tänker kanske mest naturligt på den fotografiska akten¹, kanske mest på kameran, och om jag kan se den i spegeln. Om kameran ser mig. När jag blev säker på att kameran såg mig började jag fundera kring var jag skulle lägga blicken. Om jag skulle se på mig själv i kameran eller om min blick skulle riktas mot kameran, eller någonstans. Hur vill jag använda och hantera ”The Gaze”?

The Gaze är det som teorin kring blickar i fotografi: heter. När man i fotografisk teori diskuterar The Gaze handlar det om hur fotografen använder blicken (gaze) både i fotografiet, den som fotograferas samt hur kameran ”ser” på det som fotograferas. The Gaze kan också vara en teori för att medvetandegöra betraktaren om normer, föreställningar som finns i fotografi. The gaze kan även vara ett verktyg för att kritisera den blick som fotografen har på motivet, eller hur fotografen väljer att med sin kameras blick skildra motivet. När jag tittar på fotografier kan jag ibland undra hur mycket av det som teorierna kring olika ”Gaze” väcker är medvetet av fotografen, hur mycket tänker fotografer på ”the Gaze” och hur mycket som är konvention eller en lek med konventionerna, medvetet och omedvetet? Fotografiet skapas i kameran, men det du ser har jag valt, redigerat och satt samman till det du ser. Hur tänkte jag, när jag gjorde detta fotografi, som det som finns i lucka 1, undrar kanske du?

Tänkte jag på ”The Gaze”? På de olika blickarna: min blick, din blick, blickarna i fotografiet?

På flera sätt gör jag det. Och det sker under hela fotografiska akten, alltså redan när jag börjar planera fotograferingen. Alltså när jag väljer hur jag ska komponera fotografiet, börjar jag funderar på hur, vilken vinkel, vilket utsnitt jag söker. Till en början prövar jag mig fram, söker ett koncept (det är det du ser resultatet av). När min prövning blir ett koncept, en ide, så arbetar jag vidare med det. När jag väl valt ”koncept” blir allt som bilden ”innehåller” viktigt: kläder, pose, hår, färger och blicken eller bristen på blick är extremt viktig. Kanske för att jag fotograferar människor men också för det är den (blicken/vår gaze) som jag, du, vi söker när vi tittar på fotografi. Min blick möter din, du ser på mig och börjar ”värksamheten att tänka”, att reflektera.

1. Jag hänvisar till Ariella Azoulays definition av den fotografiska akten som hon skriver om i The Civil Contract of Photography: ”The theory of photography /…/ is founded on a new ontological-political understanding of photography. It takes into account all the participants in photographic acts– –camera, photographer, photographed subject, and
   spectator– –approaching the photograph (and its meaning) as an unintentional effect of the encounter between all of these. None of these have the capacity to seal off this effect and determine its sole meaning.” ↩︎