Fotograf Kristina Alexanderson
Kärleken. Ja, du är min kärlek.
Jag gjorde ett försök att göra en bakgrund för ditt fotografi med AI och plötsligt dök det upp en annan figur… jag skrattade gott. Och tänkte på Strindbergs ord:
”Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?”
Oj, oj vilken roll ljuset gör. För leken, för lusten och för resultatet.
Hon är bedårande Camilla, en lycka att få vara kring. Det visar om inte annat kristallkronan (som blir som en pil). Fotografiet är taget i slottets stora frukostmatsal.
Och ja, det är ett montage – även om jag bara flyttat kameran lite för att själv få plats… och ändå är jag inte med i Camillas fotografi. Hon strålar ensam i spegeln.
Tack!
Jag vet inte hur du beskriver dig, och jag vet inte heller om min beskrivning av mig, är den du känner igen. Men i något samtal med Anna-Karin kom vi fram till att vi är just som Lilla My bestämda – kanske upplevs vi som arga – och sedan blir vi glada och sedan kommer Lilla My igen, och det är också ett sätt att leva.
Montaget är gjort av två fotografier från min hemmastudio, älskar den. Älskar hur ljuset alltid tycks fungera och sedan är jag extra glad över Anna-Karins leende.
Tack!
Jag funderar alltid på om jag måste publicera dessa bilder i kronologisk ordning. Finns det någon anledning som gör att de fungerar bättre då?
Kanske – om man tänker att detta montage också är gjort av fotografier från Tjörn. Pia var osäker på vad hon ställt upp på, och jag är inte säker på att de trodde på mitt källarfönster, mitt Caravaggio-ljus. Men strunt i det – fantastiskt roligt var det, är det. Tack!
Jag tittar på bilden och tänker på mina försök att göra mig själv till superhjälte med hjälp av generativ AI…
Tack.
Jag startar projekt, har ideer – leker… försöker och det mest blir ingenting. Jag försökte inte ens gör Venus, men när jag tittad på fotografierna så kunde jag inte tänka på något annat. Så jag ser Venus, vad ser du?
En åldrande kvinna i duschmössa.
Det är något med ljuset, dramatiken som uppstår och så scenerna som är oemotståndliga hos Caravaggio. Jag drömmer att jag en dag kan göra en bild som den med David med Goliath, men det fungerar kanske inte…
Men Caravaggio inspirerar med ljus och dramatik – idag blir det med en kärleksförklaring till 14:01 då jag tvingade ned Stellan i källaren på Sportstugan för att sitta modell.
Så var julen här, och med den finalen på årets kalender. Den har varit otroligt rolig att göra. Tack alla som ställt upp. Landar i köket hemma hos mamma på julafton.
God Jul!
Ping: säger mobilen och så kommer ett meddelande från en person som jag beundrar otroligt mycket. Hon är klok, genomsnäll och så generös.
Jag tar mig till hennes fantastiska kök. Stannar en kort stund, tar ett fotografi, får känna av ett hem fyllt med värme, träffa katten som fyller sociala medieflödet och hennes underbara man. Här vill jag stanna.
Tack Anne-Marie!
Det lackar mot jul, och med den en andra jultröja. Tog tåget till Pamela och sedan tillbaka igen. Att få stanna av i ett kök, se julen och sedan blir det ännu en köksbild.
Tack Pamela <3
