Sociala medier, fyllt med minnen, tvivel, tvekan och träffar och tankar. Idag kring ett fotografi.

Mitt fotografi handlar om försök, att förstå, att bearbeta, få tyst på tvivel, ta om, upprepa och pröva om, tvivla, tänka om för att ta mig fram. Mycket av det som jag fotograferar förblir utkast, idéer, tankar… projekt som jag låter tvivlen ytterst styra. För vem vill se det jag gör?

Så hamnar jag på instagram och ser någon skrivit en kommentar, om mig, om mitt arbete? Vem tycker något om det jag gör, vid sidan att kasta en blick på det lilla jag delar, klicka på ett ”gillande” … men få om några säga något. Så en kommentar står ut. Jag bestämmer för att läsa, ser en bild av mig själv med följande beskrivning:

@mowyjad ”Finally finished, four years later. I have ignored this for too long. But I wanted to start something new, but I couldn’t bring myself to do it without signing this one.

This is @kalexanderson @kristinasimage . I had the pleasure of working with her briefly several years ago to create a toy photo. She was in Sweden, and I in Canada and the time difference and scheduling necessitated me waking up at 4am to set up my toys, camera and lights on the dining room table to await her Zoom call. For that project, Kristina filled the roll of director. She provided the concept and emotional points that she wanted to convey and then gave feedback as I tried to construct and photograph a scene that accomplished her aims.

I was particularly pleased to have her as my partner because her visual arts background goes well beyond toy photography. Even as a portrait photographer, she seems to put more weight on the emotional, conceptual and carefully crafted aesthetic aspects of her work than many others. This is how I tend to approach toy photography as well, so I felt we were well suited to the exercise.

When I decided to shift away from toy photography for a while and try painting again, I was searching for a portrait to attempt. I really liked this self portrait that she took as part of a series with her family. I also appreciated of parallels painting a version of a work that she had already developed on her own. So this piece is simultaneously a nod to her work, a tribute to the excercise of collaboration, and a personal reminder of a good memory, shooting a toy scene at 5am and talking about art with a nearly complete stranger across the ocean.”

Jag liksom alla, som får en kommentar: läser. Funderar. I tanken finns orden som hänger kvar sen lunchen med kollegan. Om att andra vill se, andra ”borde” får se, andra kan behöva se: det konstnärliga arbete som görs. Jag tvivlar, tvekar och tänker på de träffar jag har där jag visar bilder. PÅ suckar, på tystnad, på oändlig längtan. Samtidigt som jag fastnar i mina tvivel tittar jag på Mattews arbete och tänker: han såg, inspirerades och ville berätta, utmana sig själv att göra ett eget verk, att reflektera kring vad som får oss att vilja avbilda andra. Han vill växa i mötet med andra, och använder sina sociala medier för att dela sitt arbete, sin process… Jag blir rörd.

Skrollar tillbaka bland Mattews bilder, för att se vad han gör nu för tiden. Blir förvånad, imponerad av att det i hans flöde finns en flera processbilder, och jag som älskar just processen från idé till färdig produkt slås av hur generöst det är. Roligt! Slås av hur driven han varit, tagit sig an mitt självporträtt för att göra ett porträtt, sedan har arbetet fått vila, han har envist plockat upp arbetet med jämna, ojämna mellanrum och bestämt sig om och om igen för att göra klart bilden. För att berätta om ett minne.
Men bilden berättar mer än om minnet, mötet, den säger också något om vad som är viktigt för Matthew i hans skapande, som färgsättning, detaljer. Uthålligheten. Den säger också något om vad vi delar, vår vilja att skapa bilder som berör, som får andra att känna något. Jag är ödmjuk inför att mitt fotografi, mitt självporträtt, blev utgångspunkt för en annan konstnärs utforskande, stort. Jag är ödmjuk inför att en liten stund eller under en lång tid vara en annan konstnärs inspiration.

Tack Mattew för att du delade, berättade och påminde om hur viktigt det är att inte stanna i tvekan och tvivel utan hur viktigt det är med tillit till betraktaren. Tack!

Julkalender 2026: vill du vara med?

Än en gång ska jag passa på att bjuda in till årets julkalender som har temat händer: julen händer! Vill du vara med? Säg till!

Kristina