Tack alla som kom, anmälde sig och alla som tittade.
/kristina
Kristina Alexandersons fotografi
– Ser du mig?
Tack alla som kom, anmälde sig och alla som tittade.
/kristina
jaha, då var det julafton, eller tortyrafton som Lundell skriver i Sömnen, men inte i min kalender. Där är det julefrid och en lucka fylld med familj. Dels Eewa, som är en min pappas ljusstråle i vardagen.
Sedan är det pappa och Eewa, en bild jag såg och som jag sedan gjorde. Slutligen har jag två av mina barn, som upprört stod att fick de inte vara i lucka 24 skulle de bli kränkta.
Stort tack för att ni kom. Imorgon öppnar jag sista luckan för 2021. Men tills dess God Jul!
Kristina
Dan före dan och nu börjar vi fira jul… med jultröjor som Janne och Tessa bjuder på. Sedan har jag den fina Charlotte som står redo.
Patricia förgyller också dan före dan och Danny.
Stort tack!
Då var det dags för en fullmatad lucka. Många som ska med, och än är jag inte klar… Idag är dock luckan fylld med personer som jag känner och som på ett eller annat sätt arbetar med och för internet.
Den 22 luckan fylls av Sara som lite häpen plötsligt blev min modell. Jag har en extra kärlek till hennes mage, som blir som ett eget motiv.
Därefter har vi Patrik. Som kom med utsläppt hår, till min lycka. Och vi lät det så vara det också. Tydlig, tillmötesgående och tillitsfylld, det är nog mina tre T:n för Patrik.
Sedan kommer en bild som skulle kunna vara på mig, för det är en testbild. Men det är Sara, som sitter som ställföreträdare för frackmannen. Följt med en bild till på Sara med den stolta magen, som växer 😉
Sedan är det Carl. Carl som jag väntade på och så gärna ville skulle ha kavaj för bilden 😉 Varför undrar kanske du, jag vet inte… tror det är för att han hade det när jag fotograferade honom första gången. Jag gillar kavajen, men i dagens lucka har jag också en frack.
Den som är då fräck att han har en egen Frack är Jacob, finaste Jacob. Dig har jag och alla runt dig ett varmt öga till.
21 dec och det är vintersolståndet. Kallt och halt. Idag öppnar jag luckan och hittar Tobbe – en tolvtaggare. När jag skriver det undrar jag om det heter så – ett svårfångat byte. När man tar en stor älg, jag jagar inte och samtidigt är det just det jag gör som fotograf. Jag jagar, är som en jägare på jakt efter modeller och byten. Jo, jag har tittat på Tobbe och tänk, jag borde. Nu är min chans, sedan är det försent. Jag tog chansen och fällde en tolvtaggare 😉
Ja, jag ser ut som jag gör annat när jag väntar in mina byten…
I luckan finns också Lotta, hon är också en tolvtaggare fast på ett annat sätt, eftersom vi inte alls bor i samma stad, eller ens ses speciellt ofta. Men jag lyckades fånga henne också.
Stort tack Tobbe och Lotta, ni gör vintersolståndet 2021.
Kristina
Idag var det kallare igen och snön kom. I den tjugonde luckan hittar vi bara vackra kvinnor. Dels Mari, som jag känner från en eller annan fotoworkshop. Fantastiska Mari som jag lyckades hitta en date med trots att jag bokade om henne tre gånger.
Sedan har vi dels min fina energifyllda kollega som bor så långt bort att jag måste fotografera henne varje gång hon är i stan. Den undersköna Aisha.
Mari och Aisha stort tack för att ni är med i årets julkalender.
Kristina
Lucka 19 handlar bara om kärleken, den kärleken. Kärleken till bildidéer och till mannen.
Finaste Birgitta även idag är du med i julkalendern, fast mer som en arketyp än något annat. En arketyp av det vardagliga porträttet. Sedan har jag tillsammans med bilden på Birgitta kompletterat luckan med min kärlek.
Jag och Peter.
Peter och jag, Peter och sedan avslutas luckan med en fantastisk bild av dig Birgitta.
Tack!
I lucka 18 finns det ingen som hade kommit på plats, den var nästan tom. Men jag hade i vilket fall som helst fyllt den med ljus, dels på mig, dels med ljus på stolen och på finaste Birgitta och sist på Filippa.
Birgitta som är fotograf och som så generöst erbjöd sig vara modell. Åh jag vill inte favorisera på något vis, men Birgitta för dig tickar mitt fotograf-hjärta lite extra. Bland de bilder som vi tog, finns både Hammershøi och Munch. Jag känner mig nästa som jag vore konstnär i slutet av 1800-talet eller kanske det tidiga nittonhundra … men ingen av mina förebilder hade dig som modell. Det blev en hel serie… här och sedan har jag klämt in dig i några andra luckor också, för att jag kunde och för att det är min bildserie, och ingen annans.
Nu är alla bilder gjorda, alla som jag frågat, alla som ville och kunde komma har jag fotograferat. Så nu är kalendern fylld. Till min lycka har jag då fått in lite extra modeller… och en har jag klämt in här…
Det är min vackra, kloka kollega Filippa som så innerligt räckte upp handen och sa… finns det plats för mig. Självklart och här är din plats. Så fin som självaste Lilla My, envis, tydlig och väldigt klok.
Stort och innerligt tack till både Filippa och Birgitta. Tänk sig vad jag är glad att ni finns.
/Kristina
I den sextonde luckan, som kommer med en vintersol hittar jag: Lars. Lars är min bror: jag ringer honom ibland med Thåströms röst i öronen:
man har så fullt upp med sin egen värld
Och jag vet att jag borde ringt dig mycket mer än vad jag gjort
Sång från tionde våningen
I luckan hittar vi också Marcin. Jag lyssnar på ”den svenska modellen” och i podden pratar de om spelet också Marcin genom sitt arbete på Civil Rights defenders pushat. Det om att avskaffa demokratin. Då kändes det som alla delar har samma intressen, att lyfta vikten av demokrati. Jag ser ofta reklamen när jag åker kommunalt och tänker då på allt som kom emellan… mig och Marcin för att vi skulle kunna få till den här bilden och ändå fick vi till det, tillslut.
Även bilden med Charlotta, kändes som den inte skulle bli av, men så blev det plötsligt en torsdag och där stod Charlotta, och bara sa: ja när jag ville fotografera.
Det är svårt att tro, men jag kan inte få nog av dessa bilder, och denna kalender. Men det beror nog bara på att den snart är slut. Tar de sista bilderna imorgon.
/K
Naturligtvis borde jag ha samlat alla Annor i en lucka och haft dem på Annadagen, men det missade jag så mina Annor är utspridda i olika luckor och idag är det dags för en andra Anna.
Anna som har sån självklar pondus och kompetens. När hon tar plats i min vardag gör hon det som klok, stark och säker, ett stöd när det känns lite osäkert, eller otryggt – när man omges av ”storm och vrede”. Då finns Anna där.
Anna sa: ”Jag tycker om att stå.” och så fick det bli, men en sittande bild kunde jag naturligtvis inte låta bli att klämma in. Tillsammans med Anna gömmer sig i lucka 15 också Roger, som tycktes tveka när jag frågade om han kunde tänka sig att vara med. Efter lite huvudräkning och tidsuppskattning så blev det en bild 🙂 Stort tack!
Sist men inte minst har jag också glömt en serie bilder av min pappa i den här luckan, samma och ändå inte. Tack Pappa, för att du alltid tycker det är självklart att sitta modell.