Morgonrodnadens minnen (2025) är en samling fotografiska urscener. Berättelsen startar i ett fragment från Macbeth ”Det är en saga, berättad av en dåre låter stort, betyder inget” med ett luftslott. Tillsammans ringar sedan citatet och luftslottet in berättelsen om en skugga som larmar och gör till.

Betraktaren bjuds in i en mellanvärld; ett kungarike, ett underland, en källare, en dröm, en fantasi, en sportstuga som genom fotomontage gestaltar världen mellan vardag och fiktion, mellan barndom och bildning, mellan konstens vingslag och verkligheten, mellan historien och samtiden, mellan sanning och saga, liv och död. En mellanvärld som uppstår mellan textrader från Edith Södergran och bild som möts i montage.

I morgonrodnaden minnen undersöks vad och hur, samt vilka berättelser från livet, som formar ett ”jag” i mellan ”det var en gång” och ”sedan levde de lyckliga i alla sina dar”.