Har ni roa mig? Ja, det har ni och jag har roat mig tillsammans med er. Jag vill främst rikta ett stort tack till dagens fantastiska modeller: vackra som få, till med i röd näsa.
Tack!


Så var julen här – God Jul!
Fotograf Kristina Alexanderson
Har ni roa mig? Ja, det har ni och jag har roat mig tillsammans med er. Jag vill främst rikta ett stort tack till dagens fantastiska modeller: vackra som få, till med i röd näsa.
Tack!
Så var julen här – God Jul!
När jag börjar tänk på kalendern i september eller oktober så frågar jag varje år: vill någon vara med?
Lycka är när Jenny säger:
– Räkna med oss tre.
År efter år kommer de till min vind och är med. Så himla roligt, så himla tacksamt. Jag har fått se Jennys flickor växa upp med min kamera. Idag öppnar jag luckan med Jenny i centrum!
Tack!
Klok som en bok, säger vi för att det rimmar. Och det är också sant om man tänker att den som skrivit boken är eftertänksam, har reflekterat en del och sedan generöst och moget delar med sig av sina insikter, kunskaper och slutsatser.
Lisa är just klok på det sättet, som en bok som någon skrivit eftertänksamt, medvetet, kritiskt och reflekterande.
Tack för otroligt givande samtal och mycket intressanta reflektioner!
Jag har som ett stråk i mitt fotografi att försöka fotografera de människor som jag beundrar, av en eller annan anledning. Jag hyser stark beundran för människor som har:
Ja, jag beundrar det och mycket mer, men dagens lucka är en person som jag beundrar för att hon har många av de egenskaper som jag beundrar… Idag öppnar jag nämligen luckan med finaste Anne-Marie.
Tack!
Det känns som Jenny, eftertänksamt, kontemplativt. Det kan behövas så här långt in i kalendern.
Vackra Jenny, underbara Jenny, som alltid så generöst bjuder på sin kunskap, sina tankar och sig själv. Tack!
Vad får man ha på sig på fotografi? Är en handduk tillräckligt? Och vad säger ett montage av en kvinna i handduk som trött vänder blicken mot en man, fullt rädd i svart med en röd näsa? Vem är mest avklädd?
Han eller hon?
Det får du avgöra.
Glitter, glamour, fest i dagarna två för att vi firar 25 år för Internetdagarna och för att Aisha ska få en bebis (hurra).
Att ha modeller som formligen lyser av sig själva är en ynnest. Tack!
Ytligt sett är jag kanske mest nöjd med detta montage, för att ljuset hjälper mig i kanten av bilderna.
Sedan ska jag ärligt säga att Micke, är en svårflörtad person, men det syns nästan. Micke är en person som jag frågat många gånger genom åren, men som mest säger nej. Jag respekterar det.
Tack!
Vänner – det hjärtligaste vännerna.
Min yngsta son besöker ofta vänner. Jag pratar om bekanta, kollegor, personer, modeller, kompisar, kollegor, kamrater och även vänner. Men jag använder många ord. Men Christer och Anette är vänner. Innerligt fina vänner.
Christer stod i hallen när jag skulle gå och så såg jag skuggan, ljuset. Och jag fick dra fram stativ och kamera igen… tänker att jag grunnar på det.
Anette, var som en docka, så jag bygde ihop hennes bild med en med mig och en docka. Är inte nöjd med himlen i vardagsrummet, blev för blå.
I hallen hängde en Clown…
-Vill du vara med i min julkalender?
Frågade jag Carina när hon satt och arbetade. Jag vet att jag störde, men jag kunde inte låta bli. Hon svarar:
-Ja. Jag ler, men lägger till.
-Det är bara en liten grej…
-Du vill att jag ska ha en röd prick på näsan.
Carina, våra möten är alltid oväntade och fyllda med skratt. Jag är så innerligt tacksam för dig, mycket mer än jag någonsin kan uttrycka. Tack!