När mina barn var yngre önskade jag mig bara en sak i julklapp: fototid.
Första gången jag önskade mig det fick jag femton minuter i veckan.
Året därpå var de mer restriktiva till min julklappsönskan och jag fick fem klick, fast med protest och mycket gnäll. Jag fick också fototid på sommaren som födelsedagspresent. Det var då.
Nu måste jag tigga till mig tid för att kunna ställa in skärpan med min kamera, men det är allt.
Men plötsligt händer det… jag går ifrån för att hämta något, och sonen har delat med sig av sina känslor på bild… (det är kärlek). Ja, även i år önskar jag mig: fototid. Regelbundet och minst 15 min.
