Naturligtvis borde jag ha samlat alla Annor i en lucka och haft dem på Annadagen, men det missade jag så mina Annor är utspridda i olika luckor och idag är det dags för en andra Anna.
Anna som har sån självklar pondus och kompetens. När hon tar plats i min vardag gör hon det som klok, stark och säker, ett stöd när det känns lite osäkert, eller otryggt – när man omges av ”storm och vrede”. Då finns Anna där.
Anna sa: ”Jag tycker om att stå.” och så fick det bli, men en sittande bild kunde jag naturligtvis inte låta bli att klämma in. Tillsammans med Anna gömmer sig i lucka 15 också Roger, som tycktes tveka när jag frågade om han kunde tänka sig att vara med. Efter lite huvudräkning och tidsuppskattning så blev det en bild 🙂 Stort tack!
Sist men inte minst har jag också glömt en serie bilder av min pappa i den här luckan, samma och ändå inte. Tack Pappa, för att du alltid tycker det är självklart att sitta modell.
Tio dagar kvar till julafton. tio dagar. Sedan är det slut, sedan blir det inte mer av det här… Och idag är det regngrått i Stockholm och jag ska läsa Ulf Lundells Sömnen: julen nittonhundrasjuttiosex, en julafton i Hässelby Villastad. Men nog om det för vare sig jag eller Ulf Lundell är i luckan.
I lucka 14 har jag istället gömt en person som jag beundrar och ser upp till. Jag har fotograferat henne tidigare. Och jag vet att jag väntade på henne minst två dagar innan vi lyckades få till fotograferingen. Hon kom. Vackra, undersköna, kloka Susanne. Stunden vi fick förgyller den här dagen. Dels för att du valde att leka med mig, och du har tillit till att det jag väljer. Jag är verkligen imponerad. För er som inte varit med – eller aldrig blivit fotograferade av mig, ska veta att jag nästan alltid ger mina modeller regi, och det kan ni se i Susannes bilder, säker, kvinnlig och i dialog med sin omvärld, det ser jag… Vad ser du?
Vad har jag mer i luckan?
Daniel, som jobbade nära men ändå inte här… Daniel finns i mitt professionella nätverk, som antog min fråga när jag berättade varför jag gör en kalender. Jag gör ju en julkalender varje år som en del av min personliga utveckling som fotograf och i år frågade jag också på Linkedin. Och några anmälde sig, bland annat Daniel. Åh tänka sig vilken överraskning och vilka bilder det blev…
Startar dagen med att prata om internet, spel och barn. Idag är det lucia och i min kalender är det nästan ett luciatåg… Alla som varit med i kalendern vet att det inte bara är jag som är med och gör kalendern. Utan att Anna är en viktig del, hon öppnar för er som kommer, påminner mig att ni väntar på mig, hjälper mig att hålla reda på mina besökare. Anna har varit med vid nästan alla bilder.
Anna är min kollega som gör kontoret levande, som ser till att det blir jul, kommer blommor, tar emot och skickar vår post och mycket, mycket mer. Fina Anna som städar efter mina fotograferingar. Jag plockar bort det som hon tagit fram och sedan glömmer jag att ställa tillbaka, men då är Anna där och hjälper mig. Tack Anna för all hjälp och för att du förgyller min arbetsvardag.
I den trettonde luckan har jag också lagt in Pernilla, som liksom Lucia kom och var mitt frukostsällskap. I väntan på Pernilla prövade jag platsen för att sedan sätta strålkastarljuset på henne. I mitt luciatåg har jag också gett plats för det första av tre par som finns i kalendern. Anette och Christer. Fantastiska, kunniga och sprudlande Christer och Anette. Vad skulle skolbibliotekssverige vara utan er?
Anette och Christer.
Christer är, för er som inte känner honom, en skolbibliotekarie som ständigt är standby. Ständigt kan ha ta sig an ett skolbibliotek och göra det levande. Och Anette är, min famn i det digitala skolsverige. Fantastiska Anette: allt du gjort för skolsverige, skolbiblioteken, och för mig. Jag vet inte var jag ska börja. Men jag tror att om jag säger: Kolla källan så vet alla resten. Det är en enormt stor ära att du och Christer dök upp för att vara modeller och vara med i årets höjdpunkt. Ni gjorde min dag och berikar nu Lucia. Jag hoppas innerligt att det blir många fler gånger, snart!
Stort tack – alla ni i lucka 13.
Teknisk specifikation: Objektivet är 28 mm, bländaren står f4, slutartiden 1/30 sek, iso 160.
Så var det tredje advent, lite halt. I dagens lucka hittar vi flera julkalenderveteraner, som jag är så innerligt glad över att det finns. Tänk att ni vill vara med, om och om igen.
Dels hittar vi Mikael som varit med i en av mina andra favoritkalendrar den från 2017: den där alla tycktes förvånade över julens ankomst. Lite så känner jag i år, fasiken vad december går fort och julen kommer till min förvåning så snabbt.
Sedan har jag lagt in en rad självporträtt eftersom jag arbetar med att sammanställa denna bildserie till en bok, och då fungerar dessa som vila, utfyllnad och lek med situationen. Den som hängt med ser att det händer något med stolen i dessa bilder och sedan kommer den tillbaka.
Sedan har jag lyckan att ha Helena i kalendern, fantastiska Helena, som är så klassisk i sitt uttryck. Jag älskar när modellerna kommer tillbaka, och det är med stor ödmjukhet och tacksamhet som jag får fotografera om människor. Stort tack för det. I samtalet med Helena kände jag mig så dum, eftersom hon hade så mycket på jobbet och jag förstod knappt varför, tills jag fick det självklara svaret, en ny verklighet inte bara för de som arbetar där Helena jobbar utan för oss alla. Så ett extra innerligt tack till dig som kom, trots att det var så hektiskt på jobbet.
Tekniskt har det hänt något här. Jag har samma objektiv en 28 mm, iso-inställningarna är de samma 160, men jag har ändrat slutartiden till 1/30 sek och fortfarande är bländaren f 4.0. Bilderna är lite mörkare, för jag kände att jag inte riktigt behövde lika mycket ljus.
Ja, som sagt projektet fortgår, vill du vara med? Säg till jag fotograferar en vecka till.
Den 11 december, en dag i midvintern, det regnar, är nollgradigt och precis så som december är. I dagens lucka kommer två favoriter som jag gärna fotograferar.
Först ut är Karin som valt tröja med omsorg, det är alltid roligt att ha Karin med. Det är lite extra med starka kvinnor som Karin. En stor ära att få vara din fotograf. Sedan kom Björn, fina Björn som inte fick välja sin ”bättre” sida, för jag ville inte ha med mer ”varumärken”. Världen är allt för fylld av varumärken som stjäl uppmärksamheten från det som är det viktiga i alla möten: det mellanmänskliga (att vi ser och möter varandra). Innerligt tack till både Karin och Björn, vi hade en intensiv stund alltför kort, så det får bli snart igen.
/Kristina
Igår fick jag napp, men jag fiskar fortfarande efter modeller 😉 så vill du?
Nobeldagen hör jag på radion, och jag som inte laddat upp för fest. Men jag har fantastiska modeller i dagens lucka. Först ut är Kristofer, som jag bara var tvungen att be vara modell för klädval och hela stilen. Fantastiskt!
Sedan har jag Samuel, som jag bara var tvungen att ta två bilder av, en med skjorta och en utan. Slutligen kom också David och var med som modell. Vi hade ett kort med tänkvärt samtal kring fotografi, och vad som får oss att vilja lyfta våra kameror.
Stor tack till modeller, alla ni som kom, och alla er som anmälde er och inte kunde, och alla er, som hejar på lite i bakgrunden. Jag hoppas lite att fler skulle kliva fram i december och säga : jag vill också. Men än så är det tyst på den fronten – till min besvikelse. Men jag är ännu gladare för alla som gjorde som Samuel och David – sa jag vill gärna vara med.
I den nionde luckan har jag samlat personer som jag beundrar. Först min fantastiska ”tidigare” kollega Anne-Marie Eklund Löwinder som är en starkt lysande stjärna i cyberspace och på internet. Hennes CV står för sig själv. Hon är en underbar modell. Det är en ära att få vara hennes fotograf, om inte annat för en stund.
Sedan fick jag fantastiska Jack Werner, som ständigt imponerar på mig. Dels genom sitt arbete med att kritiskt granska rykten som sprids på sociala medier, och med Creepypodden, spökhistorier från internet. Om jag fick berätta så skulle jag också berätta att han imponerar på mig som människa i det lilla. Jack är en fantastisk person helt enkelt.
Jag tjatar igen om hur mycket jag tycker om dessa bilder, men både bilderna på Anne-Marie och Jack tillhör personliga favoriter, Stort tack!
I lucka åtta är det också fullt med fantastiska möten, som jag delar med mig av. Fotografi pratas ofta som ett medium för att minnas, jag tänker att det är ett sätt att berätta och kort berätta om de möten som jag har, vid en stol, med ett ljus. Jag tror inte att vi pratar så mycket. De som frågar får en berättelse om Becher och min fascination av struktur, ordning, något som jag så gärna skulle vilja ha, men sällan uppnår. Dagens lucka är mig extra innerlig av det skälet. Som en del av det här projektet så printade jag ut en del av bilderna (de som jag tog i början) för att se, för att ordna för att kategorisera… för att se. Min yngsta son tittade igenom alla bilder och granskade dem nog. Han tittar och säger:
– Det är något som är annorlunda med de här bilderna.
och stannar vid Saras bilder. Jag vet och han ser. Och ja, de är annorlunda inte bara för att de har Sara som modell, utan för att jag tagit dem på frihand… de togs i julkalenderljus men inte för julkalender 😉 för den bilden hade jag redan gjort…
Sedan finns bilder på Jessica – tack du fina. Och på Emelie som jag såg på genom sökaren och så såg jag en bild, ett uttryck som jag känner igen och älskar. Hammerhøi och hans kvinnor, eller såg jag redan här Munch, som jag kommer att återkomma till. Det blev en oskarp version, för den var så vacker i kameran… och sedan en i fokus för att Emelie är så underskön.
”Han kom som ett yrväder i april med ett höganäskrus om halsen” , och alla som kan Hemsöborna vet att det är Karlsson, som Strindberg beskriver så. Samtidigt kunde jag inte se något annat än just det när Max steg in på kontoret i regnet. Sedan tänkte jag på Peter Krantz och hans parafraser av ”fiskargubben”, kanske är det här min 😉
Jag knep Marie också, det är detaljerna som skiljer bilderna åt, se om du kan se 🙂 Stort tack för att du både säger ja och så fint ställer upp.
Stort tack till alla modeller som ställt upp och med vars hjälp jag kunna gjort detta projekt.
Tekniskt 28 mm, slutartid 1/15sek, iso 160, stativ och så en lampa 🙂
Resan fortsätter idag med Sina, Axel, mig själv och Camilla.
Paret Becher har varit min inspiration för detta arbete – jag har velat göra ett systematisk fotografiskt arbete. Se vad som händer, vad vi ser. Vissa modeller (vanligtvis de som varit med ”förr”) har jag gjort serier med bilder. Camilla är en sån, andra har jag bara en bild av, eller har jag bara valt ut en bild som representation. Och flödet av bilder sker på tempo och lust…
Det är i serier som den med Camilla som det blir så tydligt att Becher som förebild kommer fram… en studie i en person, en plats och ett ljus… I ett strålkastarljus. Jag önskar att jag kunde göra familjer med bilderna.
Teknik: 28 mm, bländare: f4, slutartid 1/15 sek, iso 160.