jag och jaget – 26 maj

jag och jaget

[me and myself]

Fotografens lycka och makt är att få vara den första som ser fotografiet. Den första som med sin blick tittar på det som kameran, tekniken, sensorn fångar med hjälp av sin ljuskänsliga sensor. Jag slås ofta av att jag vid själva fotograferandet inte upplever att jag är närvarande, speciellt inte i min vindsstudio, där jag arbetar med stativ, kamera och en ganska fixerad uppställning. Mitt bidrag som fotograf, består ofta i att jag ”sätter” upp fotografit, genom att agera som stand-in för mitt motiv. Ibland är det även tvärtom. Sedan är jag nog mest en regissör.

10 bilder – välj 2

Ett porträtt fångar fotografen såväl som motivet, eller personen framför kameran. Vad som är äkta eller inte framgår inte: det är något som vi lägger på i efterhand, utifrån hur vi förstå situationen, vilken kunskap vi har om själva ögonblicket. Berättelsen runt fotografiet och såvidare. jag tänker ofta att ett autentiskt porträtt är lite som Barthes säger: ett fotografi som speglar motivets/personens förträfflighet, briljans, kompetens eller skönhet.

Bilden idag är en om motstånd, att både stå emot och ställa upp. En berättelse om att vara motiv, så generöst och stort som bara ett barn och en kärlek kan vara.

jag och jaget [me and myself] är en serie, essäer, som jag startar igår, håller på idag och slutar imorgon [oklart när imorgon är]. Essäerna handlar om fotografi, om porträtt, om att skapa, om att leva, att få skriva, tänka och formulera mig med och kring fotografi. I alla fall tror jag det.

Vill du vara med? Säg till!

jag & jaget – 25 maj

jaget
hand och hår på en fotograf

Jag och jaget

[me and myself]

Jag saknar fotografiet och skrivandet – läs reflektion. Jag saknar också samtalet- att prata tillsammans, dela kunskaper, erfarenheter och tankar. Har bestämt mig för att ta mig an det, igen. Här. Som essäer – försök. För att få syn på mitt skapande och mig – dig och mig själv samt kanske öppna för att du ska se dig själv.

jag och jaget [me and myself] är en serie, essäer, som jag startar igår, håller på idag och slutar imorgon [oklart när imorgon är]. Essäerna handlar om fotografi, om porträtt, om att skapa, om att leva, att få skriva, tänka och formulera mig med och kring fotografi. I alla fall tror jag det.

Jag startade igår med att formulera regler:

  1. Fotografera minst 10 bilder
  2. Välj ”två” – en av jag och en av jaget.
    Tänkte den första och den mest autentiska, vad nu autentiskt är. Äkta? Kan man se det? Kan man känna det?
  3. Skriv något.

10 bilder: Låt mig ge en inblick i min process. Varför blev det dessa regler: jag startar alltid med tio bilder, eftersom jag arbetar med självutlösaren, och mig själv som motiv (i vardagen). Att motivet ska vara jag – finns det inga regler för, så det är en inbjudan – öppen, vänlig och till dig.

Välj två: En av jag och ett av jaget. Fotografens roll är att välja, om det inte finns en redaktör, en curator, en beställare. I det här projektet är jag för nu allt.

Skriv något.

25 maj – sommarvarmt. Jag satte mig och tänkte på mitt projekt Arrangerade scener ur ett äktenskap, och på hur ljuset faller in precis som i scenanvisningarna. Jag är ljum och känner mig oförmögen, men sätter ord på det.

hand och hår på en fotograf