Vackra Maria kom en morgon – tidigt. Jag fick busa och hon log 🙂 Den fantastiska Emelie kom över en lunch, inget bus – bara Bergmanskt, eller om det är Sven Nyqvists bildspråk som bilderna får mig att tänka på- filmiskt och ödesmättat. Hur ska detta sluta?
Tack!