Naturligtvis borde jag ha samlat alla Annor i en lucka och haft dem på Annadagen, men det missade jag så mina Annor är utspridda i olika luckor och idag är det dags för en andra Anna.
Anna som har sån självklar pondus och kompetens. När hon tar plats i min vardag gör hon det som klok, stark och säker, ett stöd när det känns lite osäkert, eller otryggt – när man omges av ”storm och vrede”. Då finns Anna där.
Anna sa: ”Jag tycker om att stå.” och så fick det bli, men en sittande bild kunde jag naturligtvis inte låta bli att klämma in. Tillsammans med Anna gömmer sig i lucka 15 också Roger, som tycktes tveka när jag frågade om han kunde tänka sig att vara med. Efter lite huvudräkning och tidsuppskattning så blev det en bild 🙂 Stort tack!
Sist men inte minst har jag också glömt en serie bilder av min pappa i den här luckan, samma och ändå inte. Tack Pappa, för att du alltid tycker det är självklart att sitta modell.
