10082014-1_Vi pratade om bilderna ”stilla liv” i fredags, jag och Therese. Om hur det är att ta bilder i ett badkar, att det är förskräckligt svårt eftersom man få in så mycket vatten i näsan. Jag berättade om min lust att hålla för näsan, men det stämde inte överens med min bildidé och då frågade Therese: Varför inte?

Och plötsligt ställdes alla mina föreställningar på ända och jag insåg att där fanns en bild som jag bara låtit bli att ta. Och eddan att jag faktiskt tagit den tidigare, fast utan vatten… Under förmiddagen var jag och lekte i badet med barnen och jag såg hur håret slöt runt och tanken på samtalet kom upp och idéen om att genomföra bilden som inte blivit, för att jag var låst i vad för bilder det skulle vara, oklart varför…

Väl hemma så satte jag till verket. Jag provade olika varianter som du kan se, en precis ovanför ytan, en med handen för näsan, en nästan under ytan, du kan se att jag tänker att det ska nypa till i näsan och sedan den jag valde och som heter som inlägget, under ytan så ser jag dig. Bilden får mig att tänka på Witold Gombrowicz ord som jag tagit med mig i arbetat med mina egna bilder och mitt projekt:

”Genom att föra er in i mitt väsens kulisser tvingas jag själv retirera till ett ännu större djup”

Här befinner jag mig, i kulisserna för vad jag tror vill visa, berätta om mig själv, och genom att föra er dit så tvingas jag ta mig än längre in, i ett större djup i bästa fall. I vilket fall som helst här är bilderna:

Jag vill gärna tillägga en sak till, att ta bilder på en själv uppifrån är allt annat än lätt…

10082014-1_ 10082014-2 bildiden-2 10082014-aj-2 10082014-under ytan - ser jag dig-2

Publicerat av Kristina

Är fotograf och den som använder bild för att hitta svar på frågan: vad innebär det att vara en människa?