Kategorier
om fotografi

Fotograferar du bara dig själv?

20042014-hemligheter
20 april 2014 Hemligheter

Fotograferar du bara dig själv?

Leende svarar jag:

jo, det kanske jag gör…

Jag har sedan 1 jan 2013 tagit självporträtt, alltså använt mig själv som modell för mitt eget fotograferande dagligen. Allt började med min vilja att utveckla mitt fotografi, ta mig an nya utmaningar. Porträtt, lockade i sin form genom att jag skulle få möjlighet att fotografera människor levande motiv. Jag ville pröva och se om jag kunde fotografera annat än bara leksaker…

Fotografera sig själv? Får man det? Kan man det? Hur gör man? Vad säger andra? Hur kommer andra se på mig? Var frågor som jag funderade kring. Men tanken lockade, utmaningen var stor, så varför inte fotografera sig själv… På ett sätt är det enda som jag någonsin har fotograferat! Fotografi är för mig ett sätt att berätta och jag kan bara berätta om mig själv, de berättelser som jag bär med mig, de berättelser som jag vill skildra. Mitt fotograferande handlar om att berätta, och sedan har motiven varit olika men berättelserna är desamma. Oavsett om motivet varit Stormtroopers, eller om det är jag, eller andra.

Varför fotograferar jag mig själv?

Jag gör det för att jag kan och jag är tillgänglig! För att i bilder som bara har mig som motiv också bara har mig som beställare. Med mig själv som beställare är och med modellen/motivet =jag , jag sårar ingen annan än mig själv med mina bilder. Det finns bara en beställare och det är jag, om jag blir besviken är det bara att början om igen. Jag behöver inte ta hänsyn till vad modellen tycker, tänker tror, vill, för jag är både fotograf och modell. Jag kan i de bästa stunderna skapa och berätta de berättelser som jag vill… Ja, jag fotograferar mig själv ofta och mycket. Det skulle jag kunna göra utan att visa upp bilderna. Varför gör jag det?

Varför delar jag mina bilder? Jag delar dem för att det är ett enkelt sätt att avsluta en fotosession. Jag tror inte att jag någonsin hade gjort mina bilder klara, om det inte var för att jag tycker att det är spännande att se om de väcker några intryck, avtryck, reaktioner. Jag tänker att jag är precis så som Doktor Glas säger i Söderbergs roman:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst.

Jag fotograferar andra också, men det blir ofta annorlunda, roligt och inspirerande och ger en del andra avtryck, andra reaktioner och återkoppling på ett sätt som inga självporträtt gör. De bilder som jag tar av andra eller för andra, inspirerar mig, få mig att tänka nytt, prova nya uttryck, idéer och infallsvinklar. Men jag fotograferar nog mest eller bara mig själv.