Kategorier
om fotografi

Ser du mig? – att presentera ett fotoprojekt på Internetdagarna

SEr-du-mig-av-Linda-Svanberg-för-Webbstjärnan-CC-BYDen 25 november arrangerade jag genom mitt arbete på .SE tillsammans med Statens Medieråd ett spår på Internetdagarna. Temat för den dagen och det spåret var hur och vilka bilder som vi delar i sociala medier. På uppmaning av min kollega Therese valde jag att göra om en presentation som jag gjorde på GGM-meetup i våras ”make it yourself(ie)” i juni om Selfies. Om mitt projekt med att skapa/göra självporträtt, eller ha mig själv som modell. Det projekt som hela den här webbplatsen handlar om. Att bli medelålders, att våga se sig själv, våga pröva om andra ser mig.

Det finns inget som är svårare än att prata om det som rör mig själv, och den jag är och det jag gör. Jag har kortfattat sammanfattat presentationen på Webbstjärnans blogg. Det här projektet som startade som en lek under en fotoworkshop kring porträtt och som följt mig i snart två år dagligen har vuxit på mig och gjort att jag tagit mig in i mina inre rum, och det har ju fått mig att retirera än mer och än längre in. Min utgångspunkt var mina föreställningar om vikten att fundera på vilka bilder som vi bär med oss, vilka bildideal som media hjälper oss med, och vilka vi ”vanliga” människor är och har varit i ”traditionella medier”. Jag ser selfien och självporträtten som en möjlighet att ge en bild av  mig, en bild som jag vill utforska och som jag funderar kring.

På Internetdagarna hade vi Linda Svanberg som gjorde sketchnotes och bland annat gjorde hon en om min prat kring SER DU MIG!

Jag tittar på hennes anteckningar och ser precis vad jag pratar om, hur sociala medier på ett sätt demokratiserar möjligheterna för oss ”vanliga” att få synas eller ge vårt perspektiv på vår verklighet, vår vardag. Samtidigt som det bara är en schimär, eftersom sociala medier styrs av algoritmer som bestämmer vem och vad som syns, här föds ideal om att selfies är snea bilder av unga flickor, och inget annat. I denna medievardag är normen inte bara männen, utan även dold och ligger i tekniken och teknikens förutsättningar som delvis styrs av vårt beteende, men också av vårt behov av att tillhöra och få vara en del av gruppen. Jag ser också mitt körkort, en direkt effekt av detta projekt är nog att jag har den snyggaste körkortsbild man kan ha… anledningen ligger i att jag vet hur jag vill att kameran ska skildra mig, och det är något som jag har övat om och om igen genom att fotografera mig själv, men även andra!

Ja i Lindas anteckningar finns andra fantastiska bilder, som den av mig och Narcissus, eller den av mig som tant, underbart! Så mycket glimten i ögat, så coolt! Stort tack!

Min presentation finns nedan!

Bilderna i Lindas Sketchnotes hittar du här:

http://serdumig.se/sett-den-pa-bussen/
http://serdumig.se/precis-som-en-kvinna/
http://serdumig.se/att-fotografera-manniskor/
http://serdumig.se/tidsoptimist/
http://serdumig.se/en-hyllning-till-andre-breton/

De flesta bilderna i min presentation hittar du på ”serdumig!

Kategorier
om fotografi

Ta ett självporträtt, gör en selfie och lär dig se dig själv på bild

09062014-another brick in the wall

Jag berättade om körkortsfotograferingen, som jag tyckte om. Jag tyckte om bilden, eller resultatet, eftersom jag jag kände igen bilden av mig själv. Den påminde mig om de bilder som jag brukar se av mig själv, inte en som alla andra utan en som skildrade mig.

När jag startade mitt självporträttsprojekt ”ser du mig” hade jag en vag föreställning om att jag kanske skulle lära mig att se förbi mig själv på bild, inte stanna vid att jag inte tycker om bilden av mig själv, och hoppades att jag kanske skulle lära mig att det är ok att bli fotograferad.

Jag tycker fortfarande att det är oerhört svårt att låta andra ta min bild, men är det en sak som jag lärt mig så är det att jag vet hur bilden kan bli, och att de flesta fotografer som fotograferar mig har inte vanan att ge sina motiv direktiv, regi, eller vägledning i hur de vill att vi ska stå, vara på bilden som de vill skapa. Men genom att jag vet hur jag ”brukar” göra när jag tar bilder på mig själv på andra så kan jag använda de kunskaperna för att låta andra ta bilden av mig. Vanligtvis blir resultatet ett som jag själv känner igen, och det gör det också lättare att acceptera resultatet, till och med tycka om det.

Genom att fotografera dig själv lär du dig:

-att se på sig själv som modell/motiv snarare än som ”subjekt”
-att hantera fotografer, och hjälpa dem ta bilder 🙂
-att känna igen bilden av sig själv
-hantera en kamera

Så när vi fotograferar selfies, eller självporträtt är det en träning i att lära sig att se bilden av sig själv, och den märkliga situation som det innebär att vara motiv för någon annans bildidéer. Jag rekommenderar varmt att du ska testa!

Oj, just, körkortet kom häromdagen, och jag var tvungen att be kassörskan på Systemet att hon skulle fråga om legitimation för att jag skulle få visa… tänka sig!