Dag 22 Mitt beroende #fotokickstart

Det är lite generande att erkänna sitt beroende såhär på nätet… Mitt beroende skulle kunna sammanfattas till att jag är en betraktare, och jag älskar att betrakta andra och andras bildvärldar. Och med internet som hjälp kan jag fullt ut ägna mig åt det.

Det är många fotografer som jag beundrar och låter mig inspireras av, en av dem har jag låtit inspirera dagens bild och blir på så sätt en symbol för mitt beroende – det är Cristina, som jag redan tillstått att jag beundrar djupt.

Life is a creepy silence ( behind that door)

Ett foto publicerat av Cristina Bree (@crisis_bree)

 

Hennes bildvärldar är jag beroende av. En bildvärld där ”Life is a creepy silence”.  Jag är beroende av att betrakta henne bildvärld och till min hjälp har jag internet, för utan internet hade jag aldrig hittat henne, men som jag minns det var det hon som hittade mig.

Tusen tack för det Cristina!

This is embarrising to admit to my addiction … public online. I would say that my addiction is to view and to look at others peoples worlds, imagery worlds. As a symbol for my addiction I have choosen you Cristina… the world you portray through your images is an addiction.

I don’t know how I found Cristina, but I think she found me, and for that I thank the internet and Cristina!

Jag är rädd för vad kameran ska se

Att stå modell bygger på att du som modell har ett förtroende för fotografen, att du litar på fotografens blick, eller förstå syftet med att bilden ska tas och litar på det. Det är när de ögonblicken uppstår som bilder blir magiska och förtrollar betraktaren och kanske även fotografen.

När jag blir fotograferad av nya (för mig okända) fotografer är jag ofta allt annat än säker, speciellt om jag inte känner fotografens arbete, då är det svårt att få mig att slappna av, lita på fotografens förmåga och kunskap att ta en schysst bild. Ibland kommer jag på mig själv att jag låter min blick på mig själv forma även fotografens och då blir resultatet därefter.

Jag har under tre dagar återigen tagit upp min kärlek till att ha mig själv som modell eller det som ofta kallas självporträtt. Jag har längtat efter att få tid, ta mig tid, att plåta mig själv är något som jag längtat efter, tänkt mycket på, planerat för, men i veckor skjutit framför mig… varför? En förklaring är att jag inte riktigt vet vad denna serie av bilder kommer att leda mig, och det gör mig osäker kanske till och med rädd för vad kameran ska se, för tänk om den ser mig.

Hur tar man en bild av sig själv med en ipad? #bildsvarar

08052015-DSC_8522Jag är smått överförtjust i leken att titta på vad för sökningar som gör att någon hamnar på min webbplats ”serdumig.se” En fråga som jag kände krävde ett bildsvar är frågan:

”hur tar man en bild av sig själv med ipad”

Jag funderar mycket på hur det kommer sig att sökmotorn/söktjänsten gav min webbplats som svar… Jag ställer mig frågan – vad har jag skrivit om ipads – och självporträtt. Tycker mig inte minnas ett ord.

Hur gör man? Man vänder kameran så att man kan se sig själv i kameran och sedan poserar du och tar bilden. Vill du göra det svårare – gör du som Therese gör på första bilden – men det är lättare att ta en bild av sig själv där man ser resultatet…

08052015-DSC_8517

Lycka till!

Self-ie eller är det en Selfie?

self-ie

Jag ska på söndag prata om självporträtt och selfies på GeekGirlMeetup. Rubriken för mitt prat är Do it YourSelf(ie) och handlar om frågan om självporträtt och selfies. Samt om viljan att uttrycka sig, att berätta berättelser, och hur tekniken gjort det möjligt för många 🙂

self-ie

Behovet att uttrycka sig

21052014-expression

Hur kan självporträttet, selfien, vara något som någon vänder sig mot?

Har vi inte alla ett behov av att uttrycka oss, få berätta om oss själva, vilka vi är och hur vi vill att andra ska se på oss. Är det verkligen provokativt? Selfien är bara ett uttryck för att vi försöker ta kontroll över vår egen berättelse, och är det så att det handlar om makt och att jag genom mina bilder tar makten över vilken bild av mig själv som jag vill sprida, när och var?

Jag ska säga som det är, jag har lärt mig mycket om vad jag tycker om i bilden av mig själv och vad jag inte alls tycker om genom att ta bilder på mig själv. Utmaningen ligger i att våga tycka om bilder som visar delar av mig som jag inte vill att ni ska se… men å andra sidan behöver jag ju inte göra det, för jag bestämmer vilken bild jag vill visa.