Lucka tolv öppnas med Sara

Ibland känns bilderna ända ner i magen. Anna-Karins bild är en sån, Claras kittlar mig, men Saras är som ett hårt famntag som får mig att hissna.

*Vad är detta?

Det är snart jul, och i tre år har jag på min fotoblogg gjort en kalender. Temat har varierat och haft väldigt lite eller vädligt mycket med julen att göra. I år arbetar jag på temat förvånad. Egentligen ville jag arbeta med temat generad, men så blev det inte. Mest för att jag inte vet eller kan genera någon annan än mig själv.

Ibland tror jag att jag är en som målar porträtt

15042015-sara mrtsell wikimediaJag har fotograferat Sara tidigare och vet att hon är gudomligt vacker. Där på morgon i Kista lyckas jag få en reflektion, som gör att det blir ett indirekt ljus direkt på Sara – och personligen blir jag alldeles lyrisk när jag ser det i kameran. Det är en mjukt, vackert ljus som gör Sara än mer rättvisa!

När vi tar bilderna ber jag Sara blunda, det är en fantastiskt att ta modellbilder/porträtt av människor som vi ser, men inte ser. Jag ser dig, men ser du mig? Sara konstaterar i röran utanför mässan:

Om jag ska blunda måste jag ha tillit för dig och omgivningen…

Så är det onekligen – och jag är oerhört tacksam för den tillit som du visade mig Sara!

15042015-sara mrtsell

med vinden som hjälp @SaraMrtsell

19082014-med vind_

Jag brukar inte prata så mycket om projektet ”pedagoger” men jag har ett litet sånt. Idag åt jag lunch med en av alla dessa fantastiska pedagoger. Hon heter Sara Mörtsell och arbetar för Wikimedia Sverige som deras utbildningsansvariga. Garage, lite vind och en vacker Sara kan det bli mycket bättre? Jag tror inte det!