Får jag komma in?

Jag fick det ärofyllda uppdraget att få fotografera Sara Brunn när hon skulle få pris av Vitterhetsakedemin, och priset delas ut på Riddarhuset i Stockholm.

Sara Bruun
Sara Bruun med familj utanför Riddarhuset

I vårens snålblåst hade Sara med familj gått in för att slippa frysa. Jag som var lite senare på plats hade med omsorg valt kläder för uppdraget: finklädd i känning, toppluva och min orangea jacka – mitt vanliga jag med andra ord. Utanför riddarhuset står en vakt med högtidlig utstyrsel och hatt.Väl framme frågar med min mest finstämda röst:

-får jag komma in…

Svaret från vakten kommer efter att han snabbt granskat min utstyrsel, utan tvekan

-Nej.

Jag inser att jag är underklädd, tillhör pöbeln. Jag platsar inte in. Riddarhuset, Vitterhetsakademin är ingen plats för mig, här får inte  vi ”vanliga” människor komma in. Vad ska jag göra? Gå därifrån med sänkt huvud och inse att jag inte platsar … eller hur gör man? Jag använder internet och skickar ett meddelande till min modell och skriver: ”Jag får inte komma in.” Står kvar trotsigt och väntar…  Saras man kommer genom dörren och säger:

-Hon tillhör oss.

Varpå vakten säger,

-Hon kan få komma in om hon drar ner kjolen.

Min klänning hade krupit upp när jag sprungit och sitter långt upp på benen. Jag visar större delen av mina kalasbyxor, men det är inget som jag gjort med flit och om nu vakten tycker att kjolen jag har på mig sitter oanständigt borde han haft anständigheten att säga: ”din kjol har åkt upp du kanske vill dra ner den…” Men varför ska man visa medmänsklighet när man har till uppgift att skiljer folk från folk utifrån hur de ser ut, eller vad de har på sig.

Jag fick komma in, med toppluva och klänning i passande längd 😉  Sara och hennes familj var underbara, precis som alltid. Det blev en fantastisk stund. Stort tack för att jag fick förtroendet.

21032016-DSC_8520 21032016-DSC_8477

Jag fotograferar människor – om jag får, och om de vill…

15042015-Sara Bruun_
Sara Bruun

 

Inför SETT-dagarna hade jag flera pedagoger som önskade att de skulle bli plåtade av mig, bara tanken får mig att bli generad. Och alla som träffat mig i person vet att jag rodnar lätt och mycket. Jag har länge trott att det skulle växa bort, men så tycks det inte fungera. Att bli generad, är en del av att vara jag.

I vilket fall som helst, en av de pedagoger som frågade om jag kunde ta en bild av henne är Sara Bruun, som är ett energiknippe till pedagog. Hon arbetar i Vinnslöv som tysk- och engelsklärare. Det fina i kråksången var att Sara var en av de pedagoger som hade frågat mig om jag kunde tänka mig att ta en bil av henne, och sedan glömt bort att vi skulle plåta, men det behövdes inte mycket för att få henne att delta i plåtningen 😉

Sara har också nyligen kommit ut med sin första bok ”Digitala arbetssätt i klassrummet – om att vårta språnget”. Den handlar om precis det som rubriken säger. Du kan läsa mer om Saras arbete där eller på hennes blogg Bruunsskolblogg.

Mina bilder – det blev egentligen två som jag tycker mycket om – en för lekfullheten när den andra kvinnan kliver in i bilden med bestämda steg. Men inget rubbar Sara 🙂

Och så ett porträtt.

15042015-sara bruun 2015

Roligt att träffas Sara, hoppas det blir snart igen!