Några ord till dig innan 2017 blir 2018 #en femte reflektion

Det är nog dags att runda av dessa reflektioner med några ord om dig, som varit, vill vara modell, eller som bara tittar och känner. Men främst kanske jag riktar mig till dig som säger:

-Ja jag vill vara med…
-Finns det plats för mig också?
-Jag såg dina bilder och vill gärna var din modell.

Tack! Jag måste säga tack, tack för att du finns, vill och vågar. Utan dig skulle jag mest fotografera mig själv och min familj.

När nu 2017 tar slut så inser jag att jag gjort två fantastiska projekt tack vare att det finns personer som du. Ett som heter ”tillit och tvivel” och ett som handlar om ”förvåning” eller häpnad. Dessa projekt bygger på att du finns och jag är så innerligt lyckligt lottad att ha dig och andra generösa människor i mitt liv som lånar ut sitt ansikte för att jag ska får möjlighet att berätta med ljus.

Som jag redan antytt så har jag redan börjat på ett nytt projekt, ett som jag bygger och som jag kommer bjuda in till varsamt, så när jag frågar hoppas jag du säger: ja gärna…

Kristina

Det blir en sista reflektion imorgon om det projekt som jag nästan glömt om mitt <3

Podden som injektion till fotografiet #en fjärde reflektion

Efter lite förarbete, planering och mycket jobb med ljudet. Kan jag stolt säga att jag och Therese under 2017 startade den första podden, som handlar om att göra bilder tillsammans men på varsitt håll. Podden som bär namnet: fotovänner.

Det första poddavsnittet startade med en bild som Therese hade tagit på temat mellanmjölk, den kom sedan att leda oss till att göra bilder om fika, om semester och blommor, etc…

Har du lyssnat på podden fotovänner? Inte?

Det är en podd för dig som är intresserad av bild, och tankarna bakom en bild. Det är en podd för dig som är av fotografi och hur man tittar på bilder? Fotovänner en podd för dig…. Jag skulle vilja säga att vår podd är 2000-talets konstalmanacka*, med den lilla skillnaden att vi pratar om våra egna bilder, och bildvärldar. I en verklighet där alla är fotografer, pratar vi om hur det är att göra bilder, vad vi ser och varför vi gör det. Och det bästa av allt är att du kan vara med, genom att lyssna på fotovänner och titta på bilderna eller skapa egna.

Via podderiet lär jag mig massor, får inspiration, idéer och gör bilder som kanske bara är för ett poddavsnitt, men arbetet med podden får mig att inte stanna upp utan att fortsätta att röra mig, framåt. Det får mig att reflektera kring vad jag gör och varför jag gör det… Är du nyfiken? Lyssna på podden. Vill du vara med? Lyssna på podden…

Jag ska dock säga som det är, de första avsnitten är mindre lyckade ljudmässigt, men innehållet är superbt redan då… sedan blir ljudet bättre och innehållet är mer dynamiskt… lyssna! Här finns alla avsnitt

*konstalmanackan

För dig som inte minns konstalmanackan som gick på 80- och 90-talet rekommenderar jag Öppet arkiv. Njut av Bengt Lagerkvist när han pratar om konstverk och vad de har för innebörd och innehåll.

När jag växte upp var det ett av de bästa programmen som fanns… Älskar konsten men också rösten och tempot som Bengt Lagerkvist har när han pratar om dessa mästerverk. Sedan gjorde han ju andra TV-serier kring konst… det är bara att gräva i öppet arkiv.

Fika av Kristina Alexanderson

Att ta en idé från idé till ett färdigt projekt #en tredje reflektion

Jag har gjort många projekt genom åren. De flesta har jag redovisat samtidigt som jag gjort dem. Fotograferat och delat dem eftersom. Det är så roligt att fotografera och sedan visa hur projektet fortlöper, hur det växer. Det är ett enkelt sätt att visa sin idé. Men jag tycker att den arbetsmetoden har svagheten att det kan vara svårt att hålla ihop idéen från start till mål.

Under projekten brukar jag få nya infall, nya idéer som jag vill pröva och utforska, vilket kan göra att projektet startar vid en punkt men inte alls slutar där man tänkt sig. På gott och ont…

I år valde jag att använda en annan metod för ett av mina projekt nämligen ”tillit och tvivel”. Jag valde att göra klart hela projektet innan jag visade det. Projektet ”tillit och tvivel” eller ”jag bygger ansikten” föddes som en idé och sedan bjöd jag in alla som ville vara med, och till min lycka och förvåning så ville många, många vara med, som modeller. Det var många, många fler än jag någonsin kunde drömt om… och det gjorde naturligtvis projektet så mycket större och mer speciellt.

Jag fotograferade i två månader och sedan gjorde jag alla klara för att sedan publicera dem en efter en…

Metoden gjorde det lättare för mig att hålla samman bilderna, och jag kunde pröva olika uttryck, olika bearbetningar, idéer utan att äventyra projektets enhetlighet.

Alla ni som deltog i Tillit och tvivel – stort tack… Det var/är kanske det mesta projekt jag gjort i år.

Ett bildår och tankar kring det … #en andra reflektion

Året 2017 började också med att jag fick den brillianta idéen att göra ett leksaksprojekt. Ett som jag genomfört under hela 2017. Var fanns utmaningen?

  • i att ta bilderna?
  • i att publicera bilderna?
  • i att hitta på teman för bilderna?
  • i att hitta lust och motivation att göra bilderna?

Jag insåg redan efter två veckor att det inte var någon utmaning i sig att ta 365 bilder och jag hade ett annat problem. Leksaken som jag arbeta med hade för mycket historia – en karaktär som jag inte kunde göra av mig med. Leksaken är tagen från en situation, en roll, en saga som jag egentligen inte har så mycket tankar kring. Nåja, det blev massor med bilder av prinsessan.

Mina bilder skulle bli en saga om en prinsessa som söker äventyr och en prins. Det tema som gått igenom hela serien, vid sidan av att modellen är den samma är reflektioner, och otaliga är de vattenpölar som jag legat vid för att fotografera.

Här är några av bilderna. Vill du botanisera i denna serie rekommenderar jag bloggen kral.se eller instagram – kalexanderson. Det är några dagar kvar på 2017. Sedan är det slut för denna gång.

Jag har dock fått ett nytt projekt som handlar om leksaker så jag ska ta mig samman och börja med det, snart – kanske redan imorgon.

Ett år tar slut och ett nytt tar vid… #en första reflektion

Jag tänkte i några inlägg sammanfatta mitt 2017. Det har varit ett rikt fotoår för mig på så många sätt. Det har också varit ett år med massor med utmaningar, frågor och felsteg precis som livet självt.

Jag startade 2017 med att göra en fotokickstart med Therese som härförare. Det var roligt, spännande och väldigt givande. Jag vet inte om jag tog nya steg, eller om jag bara dansade runt samma gran. Men bilderna som kom ut blev en serie med självporträtt – spännande sådana.

Jag har lovat mig att  2018 ska handla om att ta mina bildidéer utanför mig själv som modell. Jag ska använda min teknik, min kunskap och min förmåga till att ta bilder på andra, men med mitt språk som uttryck. Temat är redan givet och jag har redan startat fast mest i smyg.

Mina favoritbilder från fotokickstarten.

 

 

Att ta ett fotografi – så här gör vi!

04082014-i skyltenVarje gång du som fotograf tar en bild fattar du en rad beslut, en av fördelarna med att arbeta tillsammans med någon är att det är ett enkelt sätt att synliggöra besluten, som handlar om valet av motiv. Återigen måndag, lunch med fotografering tillsammans med Therese, det kan inte bli bättre.

Vi har både längtat, men utan att ha ett tydligt mål. Dagen börjar med att vi säger hur glada vi är att det är måndag- som betyder fotolunch. Inför valet av motiv – en människa, så ställer vi några korta frågor:

-Ska vi fotografera utan att fråga motivet, eller ska vi fråga?

Idag blev svaret: vi frågar!

-Ska vi fotografera någon vi känner eller en okänd?

Idag blev svaret: en okänd!

Vi ställer ibland fler frågor, som vi ska fotografera en man eller en kvinna, ibland fokuserar vi på ett tema, huvudbonad, eller kontakt eller något annat.

Med mycket vilja och lust gick vi alltså ut på lunch, fast beslutna att fotografera: en okänd person, som vi skulle ta ett porträtt av genom att fråga honom eller henne om lov.

Insikten om att jag behöver dessa avgränsningar innan jag fotograferar gör det lättare att komma igång, bilder kommer för mig, jag ser saker som jag inte tittar på annars. Mitt problem är att sluta, för även om jag tagit en bild, så finns lusten kvar och då tar jag gärna en till och en till…

Jag värmde upp idag, genom att fotografera kvinnan som skyltade om på Åhléns vid Skanstull, bilden av främlingen och resultatet av fotolunchen blev en annan bild.

04082014-DSC_7565

Vädret är bra här, Tempelhof Berlin

Måndag och längtan efter att arbeta tillsammans med Therese är omåttligt stor. Är i Berlin för att jag ska delta i OK-festival. Idag har det dock mest varit en resdag och därför tog jag mig till Tempelhof för att titta på det oanvända flygfältet. Vi har bestämt oss för att arbeta med teman, under semestern, dagens är väder.

Jag arbetade länge med vindsurfaren, och pojken som skateade med sina drakar, men på vägen ut från flygfältet fastnade jag för tågen och rälsen och skylten som reflekterades i glasen på ett informationshus, bestämde mig för att agera rovdjur och invänta en modell. Hon kom…

14072014-The weather is nice here

Det här tycker jag om… att den fångar flera rum, flera tider och flera platser.

Om jag skulle ta om bilden…

Tror inte jag skulle göra det, hade dock velat ha modellen mot kameran…

Får jag se, då…

02062014-may I look

Hon står vid busskuren och tycks vänta. Hon fångar min uppmärksamhet p.g.a. reflektionen som gör att jag ser henne dubbelt i busskuren. Vi bestämmer oss för att fråga 🙂

Hon svarar :

-Nej, jag kan inte vara med jag är för gammal.

Jag svarar:

-Du är precis i rätt ålder…

Hon säger:

-Men mina glasögon är mörka…

Jag svarar:

-Det är precis så det ska vara…

Då ger hon med sig och säger att det är ok att vi får ta en bild av henne. Hon undrar dock om vi ska ha bilderna för skolan. Nu blir jag generad, skolan, vilken skola? Livets skola? Eller hur tänker hon? För visst ser hon att jag sedan länge lämnat skolan… Skrattande säger jag:

-Nej, inte för skolan, vi fotograferar på måndagar på vår lunch 🙂

Hon gömmer reflektionen genom att ställa sig lite för nära busskuren, så den blir bara halv, men när Therese tagit sin bild, så vill vår modell se resultatet, och då tar jag bilden, med reflektionen precis så som hon stod 🙂 Hon är nyfiken på resultatet och glömmer mig och jag får två bilder på en och samma gång.

Det här är jag nöjd med:

färgen, och reflektionen, att de är upptagna av sitt samtal, av bilden 🙂

Om jag skulle ta om bilden:

Nja… jag undrar om jag skulle det…

Don Quixote – väcker realisten i mig

29032014-spring timeDet finns några karaktärer från romanernas värld som jag har svårt för, en är Don Quixote, riddaren av den sorgliga skepnaden. Hela hans väsende får på fötter, jag blir som  doktor Relling i Vildanden, vill tala om för honom att hans ideal är en lögn, en livslögn. Att han är en drömmare, på flykt från sin egen tid och verkligheten.

Men någon klok person sa till mig en gång just apropå Don Quixote och min irritation mot hans livsstil och verklighetsflykt. Men Don Quixote  är ju lycklig när han drivs av sina ideal. Han är fullständigt tillfreds med sin världsbild, det om något är något att vilja leva efter.

Jag funderar på om det är det som gör att jag har så svårt för honom att jag avundas hans förmåga att leva efter sina ideal, omvärlden till trots.

Bekanta former

24032014-former

Jag såg bilden på långt håll. Kvinnorna i busskuren i motljus på Kungsbron. Jag gick närmare för, jag tycker om nära, närmare och nära.

Även jag prövade reflektion vid Norra Latin, men mitt försök är längst ner (inte så spännande), kolla in Therese bild Shape istället.

Det här är jag nöjd med: fokus, fokus och reflektionen av gatan som kameran fokuserar på i  busskuren.

Om jag skulle ta om bilden: jag skulle vilja ha med hela kuren, så jag skulle vilja pröva att ta bilden i stående format.

24032014-KPA_0307

Vardagens infrastruktur #blogg100

19032014-DSC_3334

Återigen vid Peters spot ”Klara sjö” och jag kommer på mig att imitera (igen). Men en bit bort hittar jag en reflektion av vardagens infrastruktur, precis som ett ”s”, så tydligt i reflektionen i glaset till Waterfront.

19032014-DSC_3339

Lite längre in hittade jag henne, som hämtad från en Manga film – fantastiskt!19032014-DSC_3346 19032014-DSC_3348