Nytt avsnitt om mitt senaste fotoprojekt

Jag gör ett projekt om att vara kvinna och jag har en blogg om att göra och prata bilder. Du kan lyssna på bloggen här, vill du vara med i projektet kan du berätta det också…

Bilder i projektet hittar du här:
www.facebook.com/fotovanner
www.instagram.com/fotovannerpodd

Kan du tänka dig att vara modell?

Jag har två krav:

  • du behöver vara kvinna,
  • du behöver kunna ta dig till Spånga en helg – mitt på dagen i naturligt dagsljus

Önskemål: ljusa kläder.

Vill du vara med? Säg det!

Vad får du tillbaka? En möjlighet att vara modell, i utbyte mot ditt ansikte får du en bild tillbaka.

Vill du veta mer lyssna på podden

Även Torbjörn och jag har mötts tidigare

Torbjörn var en ny modell för mig och då är alltid undran stor hos mig. Vilka är föväntningarna? och kommer vårt möte att leva upp till det? Varför ville du vara med?

Från mitt perspektiv blev mötet med Torbjörn otroligt och bilden är i sig fantastisk. Även om jag var väldigt nervös. Det visade sig att vi hade möts tidigare, även om jag inte mindes det. På svaret om varför Torbjörn valde att vara med uttryckte han en vilja om att få vara min modell – bli sedd av mig? Som jag minns det uttrycktes det som att det fanns något som gjorde att man känner sig utvald om man är en av mina modeller.

Ett sånt påstående om att bli ”sedd” kan verkligen få mig att känna mig smickrad. Jag tror ibland att de som säger ”ja, jag vill vara med” när jag frågar om jag får fotografera dem också litar på mig, men så är det inte alltid. När det händer att tilltron inte är ömsesidig och att modellen tror att jag fotograferar av andra skäl än för mitt/mina egna projekt. Då händer det att det uppstår friktion, jag har modeller som ser mina bilder, mitt arbete och sedan inte vill låta mig stå bakom resultatet (eller vill låta mig visa andra resultatet). Jag känner alltid skam i de situationerna – gick jag för långt, vad gick fel? Och jag undrar vad det beror på, om det beror det på att modellen tror att bilden ska bli en annan än den jag väljer. Ibland vet jag att det beror på att modellen tror att den ska få välja bild, men i projekt, som detta Tillit och tvivel är det jag som gör valen, och om du deltar i mitt projekt. Om jag skulle delta i ditt projekt, ja då får du göra valen. Jag undrar i skrivande stund om jag sådana modeller i det här projektet, jag hoppas inte det…

Tack för att du litade på mig Torbjörn.

Jag såg bilden redan när Torbjörn förberedde sig för fotograferingen- han tog av sig glasögonen för att putsa dem och där fanns ett ögonblick en känsla som jag så innerligt kände igen och ville fotografera. Det visade sig att min bild blev än mer magisk.

Den här bilden är också en som står ut i samlingen av många skäl, mest för att den är så annorlunda. Det är en bild som jag verkligen tycker om. Precis som min modell vet så tog jag en trygghetsbild utöver denna för att jag inte riktigt litade på det magiska jag såg i sökaren. Men väl hemma så var det självklart att välja den bild där vi får tre blickar, en som slår ner, och två som ser på mig. Jag också om vemodet som finns i en av blickarna, och hur den motsäger koncentrationen i den andra blicken.

Än en gång magiskt!

Detta är en av bilderna (nr: 11/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Den misstänkte 17 A och B – Du är den andra ser

Hur skulle du känna om du blev misstänkt?

Jag skulle vara noga med att vara lugn, och fråga mig om jag är som vanligt. Om jag var oskyldigt? Jag skulle vara rädd, koncentrera mig på att inte göra något som gör mig skyldig.

Den misstänkte – du är den andra ser är ett fotoprojekt där jag och Therese Banström undersöker bilden av den misstänkte, skyldig eller oskyldig. Varje bild är en kombination av känslan av att vara skyldig respektive oskyldig. Vi tar två bilder, en av den skyldige och en av den oskyldige båda misstänkta. Du kan följa projektet här eller på banström.se.

Bilden är gjord av Kristina Alexanderson och Therese Banström

Den misstänkte 13 A och B – Du är den andra ser

Det här projektet är det mest spännande jag genomfört sedan jag gjorde mitt om härskartekniker. Det är utmanande och spännande och insikterna haglar. Intervjuerna med våra modeller ger insikter om ”vanliga” människors tankar kring att bli misstänkt. Och de får mig att reflektera och fundera…

Dagens modell svarade så här på frågan om hur han skulle uppleva det om han blev misstänkt:

Om jag var skyldig skulle jag känna mig barsk. Jag skulle tänka ”what ever” och ”give a fuck”. Om jag var oskyldig skulle jag ha en klump i magen och nog vara lite ledsen.

Hur skulle du reagera? Och framförallt hur tror du att du skulle skildras om du var den misstänkte. Om du funderar på det, får du gärna vara med i vårt, mitt och Therese Banströms projekt ”Den misstänkte” än finns det fortfarande möjligheter.

Bilden är skapad av Therese Banström och Kristina Alexanderson

Den misstänkte 07 A och B – Du är den andra ser

Vad händer när ett barn blir misstänkt? Hur ser vi på barn som misstänkts? Vi frågade ett barn och svaret vi fick var snarare en handling än ord. Hennes reaktion var att söka skydd där hon är trygg, hos sin mamma för att gömma sig. Hur skulle du känna dig om du blev misstänkt?

jag vet inte

I vår vardag blir inte barn misstänkta i alla fall inte på bild. Men även ett barn har tankar kring denna fråga och är därför viktig att fråga för att undersöka frågan: Hur ser vi på de misstänkt och varför? Mötet med detta barn fick mig att se hur viktig trygghet är när vi befinner oss i utsatta situationer. Kanske behöver vi alla en trygg famn där vi kan gömma oss när vi blir utsatta.

Som vanligt är bilden skapad av Therese Banström och Kristina Alexanderson

***

Den misstänkte är ett fotoprojekt som jag tillsammans med Therese Banström under 2016, vi använder fotografi för att undersöka bilden av den misstänkte, oskyldig eller skyldig? Vill du vara med? Såg till för vi söker efter fler modeller.

 

Den misstänkte 06 A och B – Du är den andra ser

”om jag vore skyldig skulle jag skämmas och om jag vore oskyldig skulle jag bli ARG”

Arbetet med det här projektet får mig att ifrågasätta etsetik och mitt fotografi fullt ut, vad är ett fotografi, vad används det till och vem är jag som står bakom kameran? Det är också intressant hur bilder skapas i en kontext, men också att de kan lyftas in i en helt annan kontext och få en annan mening. Utmaningen ligger i att våga välja de/de bilder som fungerar i den här kontexten, och den skiftar lite olika mellan olika modeller. Vissa fokuserar på känslan, andra på bilden som visar dem som misstänkt… Vilken ni ner ovan får ni själva ta ställning till.

Den misstänkte är ett fotoprojekt som jag genomför tillsammans med Therese Banström och det handlar om hur bilden av den misstänkte ser ut. Vill du vara med? Hör av dig i sånt fall.

Kristina

Den misstänkte 04 A och B – Du är den andra ser

Samtalet kring att vara misstänkt är spännande. Modellen svarar på frågan: Vad skulle du känna om du blev misstänkt?

Jag skulle bryta ihop om jag vore skyldigt misstänkt. Surrealistiskt. Oskyldig… bryta ihop ännu mer.

Vi pratar om surrealism i att bli misstänkt för något som man inte ens upplever som olagligt.

Jag vill rikta ett stort tack till modellen. Och fråga dig, innerligt och ärligt om du kan tänka dig att vara med? För vi söker aktivt efter modeller… Är du den misstänkte? Eller vem blir du när andra ser på dig?

Tack än en gång Therese för att vi gör detta 🙂

Bilden är en bild sammansatt av Therese Banström – jag har gjort den ena och Therese den andra.

Den misstänkte 03 A och B – Du är den andra ser

Jag och Therese frågar alla som är med i projektet hur skulle du känna dig om du blev misstänkt. Modellen svarar:

Om jag var skyldig skulle jag kanske bli arg… nej, skamsen. Jag skulle skämmas. Inte möta någon annans blick. Om jag vore oskyldig skulle jag vara förvirrad och ledsen.

***

Skulle du kunna möta din egen blick om du var misstänkt?

Veckans reflektion
Jag tänker att projektet växer på mig. Jag tycker det är utmanande och svårt. Det är roligt att fotografera och samtalen kring bilderna och situationen är utmanande. Sedan är det en lycka att får arbeta med en annan fotograf som Therese.

***

Vill du vara med?

Vi söker aktivt efter fler modeller! Du kanske är vår nästa? Vill du vara med- säg till!

Bilden är skapad av Therese Banström och Kristina Alexanderson

Du är den andra ser – den misstänkte 02A och B

Bilden ”Den misstänkte 02A och B” (se ovan) är skapad av Therese Banström och Kristina Alexanderson

Den misstänkte 02A & B

Målet med detta projekt är att genom bilder/fotografier undersöka de stereotyper som skapas av media eller av vilka bilder vi väljer kring oss och andra som är misstänkta. Det är ett projekt som genomförs av Therese Banström och mig under 2016. Vi har som tanke att skapa en bok, med ett urval av bilderna, samt göra en utställning med några av de bilder som ingått i projektet.

Misstankt 02B _2016
Misstankt 02B _2016

En andra modell i vårt projekt ”den misstänkte – du är den andra ser”.

Jag tittar på bilden och tycker att jag skapat en stereotyp, vad vi väntar oss att se, den våldsamma, bestämda och den som planerat allt. En misstänkt. Men är det verkligen det som bilden skildrar? Titta närmare och se på det svarta, mörka ögat som ligger i skuggan, i ofokus som är beslutsamt, argt. Titta sedan på modellens högra öga och se något helt annat, här ligger skärpan och då ser vi en annan blick, osäker, kanske tvivlande, är han rädd?

På frågan om hur modellen skulle känna sig om han blev misstänkt blev:

jag vet inte…

Och jag inser jag vet inte heller… jag skulle nog bli rädd samtidigt som jag blev rosenrasande, precis som vår modell.

Misstankt02
Mr Hyde och Dr Jekyll? Kanske?

Visst är det märkligt att se bilden som två bilder. Den blir så annorlunda, inte alls som en helhet.

Hur skulle du reagera om du blev misstänkt?

Om du undrar så söker vi aktivt efter modeller, för att vara exakt 52 stycken, vi har lyckats fånga två, men du kanske också vill vara en av dem, om så säg till så ordnar vi en fotodejt.

En projektreflektion 2015-01-17

Jag tvivlar, samtidigt som jag tycker att detta är extremt roligt. Att arbeta med Therese är ett stort nöje, bland det roligaste jag vet, och jag lär mig så mycket, mycket mer än jag förstår.

Mina tvivel handlar bara om mig och bilden av mig, för vem vill vara med i det här projektet efter att ha sett mina bilder på Therese, mig själv, misstänkte B01 eller B02 (ovan). Vem vill bli plåtade av mig? Min slutsats blev ingen, för vi går till fotografen för att minnas som vackra och glada människor. Och sedan kom nästa tvivel, om alla mina bilder bara upplevs som frånstötande kommer då de som besöker min blogg tro att jag inte kan ta andra bilder? Vackra, tilltalande, och underbara bilder? Vem blir jag som fotograf genom detta projekt och hur kommer andra se på mig, mina bilder …

Varför gör jag detta projekt? Det handlar inte om min förmåga att skildra mina modeller i den situation där deras ”lycka” eller ”framgång” kommer att skildras; det handlar om den där situationen som vi inte vill hamna i, att vara den misstänkte. Och det handlar om att synliggöra hur stereotypa bilder av människor som gör ”fel” är. Jag hoppas innerligt att du, just du vill vara med!

Kristina

Styrkan i att fotografera tillsammans

18062014-DSC_3329Det finns få saker som jag kan tycka är så svårt som att arbeta tillsammans med andra. När man arbetar i grupp handlar det alltid om att kompromissa och välja tillsammans. Ibland kan ett bra samarbete leda till att det som blir resultatet är större/bättre än det man hade gjort själv. Tanken att fotografera tillsammans med någon annan, att dela motiv är något som jag aldrig trodde skulle vara så givande och utvecklande som det faktiskt är.

Jag har lyckan att ha en fotograf till kollega, en otroligt skicklig fotograf, Therese Tjernström, vars arbete bländar mig. När jag fick möjligheten att arbeta tillsammans med henne i vårt måndagsprojekt (i’m a human och bekantaobekanta) så var det med blandade känslor, hur skulle detta gå, skulle vi kunna arbeta tillsammans, skulle det bli bra?

Nu har vi gjort många måndagar tillsammans, och de är de bästa dagarna på hela veckan, måndagens lunch. Då går vi ut tillsammans och fotograferar, söker efter ett motiv, vi kan vara loja, oinspirerade, men det är ändå alltid så spännande att se vad resultatet blir. Jag häpnar ofta över Therese arbete, eftersom det är så inspirerande och annorlunda. Hon ser andra vinklar, har andra bildidéer och genom att titta på hennes bilder så lär jag mig, tänker så ska jag göra nästa gång, åh, den vinkeln skulle jag valt, den beskärningen, den bearbetningen tycker jag om.

  • Att arbeta tillsammans gör att jag dagar då jag inte riktigt vågar ta kontakt och fråga får hjälp av Therese, antingen genom att hon ger mig mod, eller genom att jag kan gömma mig bakom henne och hon frågar…
  • Att arbete tillsammans gör att jag lär mig se nya möjligheter och nya bilder, idéer som jag inte sett om det inte hade varit för att jag stått bredvid och sett henne trolla med sin kamera.
  • Att arbeta tillsammans gör att jag kanske blir en lite bättre fotograf, lite bättre på att se på bilder och bildmotiv som inte är mina vanliga.

Om du fotograferar och inte har arbetat tillsammans med en annan fotograf, så kan jag verkligen rekommendera det. Prova att fotografera tillsammans med en annan fotointresserad, gör ett projekt tillsammans, så ska du se att du kommer att växa som fotograf och lär dig massor. När vi fotograferar tillsammans, och samma motiv så innebär det att vi får en möjlighet att se en annan lösning, en annan bild, som inte är min, och jag lär mig hur en annan fotograf tar sig an en modell, eller ett motiv, och sedan se resultatet, och jag kan lära, imitera och sedan försöka göra samma sak… fast på mitt sätt.

Tusen tack Therese för att vi gör dessa projekt tillsammans!

Dubbelt upp och ännu en insikt

01062014-swirl

Jag pratade med Therese om rastlösheten, och svårigheterna att se sitt eget språk, mina bilder som mina. I snart ett och ett halvt år har jag gjort detta dagligen. Tagit en bild och publicerat den på nätet, NSA har nog massor med bilder på mig i sina register, många som kan identifieras som jag, det är bara hoppas att deras datorer är så bra som övervakarna vill.

I samtalet med Therese pratade vi om hur svårt det är att hålla en linje, att göra samma sak, om och om igen. Att en del av lusten med att fotografera är att få experimentera och pröva nya uttryck, nya sätt att använda kameran och fotografiet till. När jag tittar på projektet ”Ser du mig” så är det svårt att säga att jag ens ser mig, jag ser massor med försök att visa vad som kan vara jag, men jag ser inte mig. Jag ser bara en ända hög med olika försök och olika uttryck, en vilja att variera mig, en vilja att jag något nytt med samma motiv…

Jag tror jag söker efter det, tråden, men inser att jag inte begränsat projektet till att handla om ett sätt att uttrycka sig på, utan att det kanske handlar om möjligheten att få pröva olika sätt att uttrycka och berätta med bild på. Men det känns så otydligt just nu… som ett kalejdoskop av möjligheter, som jag inte riktigt kan fånga eller beskriva.

Dagens bilder heter ”dubbelt upp” och jag har arbetat med dubbelexponering oväntat roligt och delvis utanför min kontroll 🙂

01062014-KPA_6973 01062014-dubbelt upp