Nytt avsnitt om mitt senaste fotoprojekt

Jag gör ett projekt om att vara kvinna och jag har en blogg om att göra och prata bilder. Du kan lyssna på bloggen här, vill du vara med i projektet kan du berätta det också…

Bilder i projektet hittar du här:
www.facebook.com/fotovanner
www.instagram.com/fotovannerpodd

Kan du tänka dig att vara modell?

Jag har två krav:

  • du behöver vara kvinna,
  • du behöver kunna ta dig till Spånga en helg – mitt på dagen i naturligt dagsljus

Önskemål: ljusa kläder.

Vill du vara med? Säg det!

Vad får du tillbaka? En möjlighet att vara modell, i utbyte mot ditt ansikte får du en bild tillbaka.

Vill du veta mer lyssna på podden

Klaudia min rumskamrat för tre dagar

Jag delade hotellrum med Klaudia i Toronto. Fantastiska Klaudia från Polen, som arbetar med öppna licenser och kulturarvsfrågor. Naturligtvis underskön, lyhörd och otroligt generös.

När jag tittar på den här bilden så tänker jag att jag borde lagt bilderna så att hårslingan över näsan flöt ihop, men då hade jag varit tvungen att bryta den enda sak som är lika igenom hela serien, nämligen att jag har passat ihop bilderna via nästippen. Så så blev det inte…

Just nu presenterar jag mitt projekt Tillit och tvivel och det här är en av bilderna (nr: 26/52 (snarare 53)). Vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto: serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Jane – förstod du egentligen vad du sa ja till?

I min omgivning finns så många vackra människor och, ja jag tycker att Jane är en sån, vacker, klok, smart människa. Det var oemotståndligt att inte fråga, om det här är ett projekt om tillit och tvivel så visade Jane mig all sin tillit.

Jag tvivlar på att jag på något sätt kunde förklara vad jag ville, och jag undrar och tvivlar på att min modell kommer uppskatta resultatet. Jag tycker om bilden som jag ser drömmaren, samtidigt som jag ser blicken av någon som tycker sig ha sett allt och inte har något kvar att bli förvånad över. Nära och med lite avstånd.

Stort tack Jane

 

Just nu presenterar jag mitt projekt Tillit och tvivel och det här är en av bilderna (nr: 25/52 (snarare 53)). Vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto: serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Man måste ju testa sin idé – Elin!

Elin erbjöd sig aldrig att vara modell för det här projektet. Jag fotograferade henne i ett annat sammanhang och testade liksom idéen på henne som modell. Sedan tyckte jag om resultatet så jag blev tvungen att krypa till korset och fråga:

-Kan du tänka dig…

Elin hade egentligen bara en önskan om att få se bilden, men det gick ju liksom inte eftersom projektet handlar om tilltro, tillit och jag startade med att missbruka hennes, förlåt! Men hon var först ut som modell.

Tusen tack!

Detta är en av bilderna i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Varför heter din blogg Ser du mig?

Ser du mig?
Tycker du om mig?
Älskar du mig?
Ser du mig?

Jag visste redan i slutet av 2012 att jag skulle ägna stora delar av mitt fotografi till att utforska mig själv, mitt jag, mig själv som modell genom att göra ett självporträttsprojekt 2013. Det var därför naturligt att starta en blogg ”Ser du mig?”. När jag startade den här bloggen var det utan ord, det fanns inte ens titlar till bilderna, ett datum, en bild, det var och är en webbplats för bilder, av mig och om mig.

Tanken bakom mitt självporträttsprojekt (2013-2014) var att utforska: ser du mig? Eller vad ser du? Ser jag mig själv, eller ser jag och försöker jag ens se mig själv? Och om jag ser mig, eller om du ser mig tycker du om det du ser? Bildprojektet som handlade om att utforska mig själv som modell, kom att handla om vilken bild vi vill dela med oss av, eller snarare vilken bild som jag vill och vågar dela med mig av.

Min blogg blev snart, eller kanske var det samtidigt en plats för mig att se mig själv  i andra. Jag fick kollegor att stå modell inför kameran, mina barn och plötsligt vem som helst… Men bloggen heter fortfarande ”Ser du mig?” – varför då? Hur tänker du?

Alla bilder är ett resultat av mig, min tanke, mina erfarenheter, mina val och mitt arbete, därför är jag benägen att säga som Christer Strömholm:

”. . . att arbeta med fotografisk bild är för mig ETT SÄTT ATT LEVA. När jag tänker efter, och tittar noga på mina bilder så är de ALLA, på sitt speciella sätt, ingenting annat än SJÄLVPORTRÄTT, en del av mitt liv.”

Mina bilder, de bilder som jag delar här handlar om mig, om du ser mig eller inte spelar egentligen ingen roll, för jag vet att de är en spegling av mig och den jag är. Frågan kvarstår: Ser du mig?

Kristina

(Frågan: ”Varför heter din blogg Ser du mig?” Kom från kollegan, vars dotter hade hittat sig själv genom att googla, och sedan hamna här…)

Bilden överst är den som startade projektet – Ser du mig? 1  januari 2013.