Den 25 november arrangerade jag genom mitt arbete på .SE tillsammans med Statens Medieråd ett spår på Internetdagarna. Temat för den dagen och det spåret var hur och vilka bilder som vi delar i sociala medier. På uppmaning av min kollega Therese valde jag att göra om en presentation som jag gjorde på GGM-meetup i våras ”make it yourself(ie)” i juni om Selfies. Om mitt projekt med att skapa/göra självporträtt, eller ha mig själv som modell. Det projekt som hela den här webbplatsen handlar om. Att bli medelålders, att våga se sig själv, våga pröva om andra ser mig.
Det finns inget som är svårare än att prata om det som rör mig själv, och den jag är och det jag gör. Jag har kortfattat sammanfattat presentationen på Webbstjärnans blogg. Det här projektet som startade som en lek under en fotoworkshop kring porträtt och som följt mig i snart två år dagligen har vuxit på mig och gjort att jag tagit mig in i mina inre rum, och det har ju fått mig att retirera än mer och än längre in. Min utgångspunkt var mina föreställningar om vikten att fundera på vilka bilder som vi bär med oss, vilka bildideal som media hjälper oss med, och vilka vi ”vanliga” människor är och har varit i ”traditionella medier”. Jag ser selfien och självporträtten som en möjlighet att ge en bild av mig, en bild som jag vill utforska och som jag funderar kring.
På Internetdagarna hade vi Linda Svanberg som gjorde sketchnotes och bland annat gjorde hon en om min prat kring SER DU MIG!
Jag tittar på hennes anteckningar och ser precis vad jag pratar om, hur sociala medier på ett sätt demokratiserar möjligheterna för oss ”vanliga” att få synas eller ge vårt perspektiv på vår verklighet, vår vardag. Samtidigt som det bara är en schimär, eftersom sociala medier styrs av algoritmer som bestämmer vem och vad som syns, här föds ideal om att selfies är snea bilder av unga flickor, och inget annat. I denna medievardag är normen inte bara männen, utan även dold och ligger i tekniken och teknikens förutsättningar som delvis styrs av vårt beteende, men också av vårt behov av att tillhöra och få vara en del av gruppen. Jag ser också mitt körkort, en direkt effekt av detta projekt är nog att jag har den snyggaste körkortsbild man kan ha… anledningen ligger i att jag vet hur jag vill att kameran ska skildra mig, och det är något som jag har övat om och om igen genom att fotografera mig själv, men även andra!
Ja i Lindas anteckningar finns andra fantastiska bilder, som den av mig och Narcissus, eller den av mig som tant, underbart! Så mycket glimten i ögat, så coolt! Stort tack!
Min presentation finns nedan!
Bilderna i Lindas Sketchnotes hittar du här:
http://serdumig.se/sett-den-pa-bussen/
http://serdumig.se/precis-som-en-kvinna/
http://serdumig.se/att-fotografera-manniskor/
http://serdumig.se/tidsoptimist/
http://serdumig.se/en-hyllning-till-andre-breton/
De flesta bilderna i min presentation hittar du på ”serdumig!
Varje gång du som fotograf tar en bild fattar du en rad beslut, en av fördelarna med att arbeta tillsammans med någon är att det är ett enkelt sätt att synliggöra besluten, som handlar om valet av motiv. Återigen måndag, lunch med fotografering tillsammans med 