Min bildvärld är stum eller så är jag döv

Jag upplever min bildvärld som stum. Det finns flera skäl till det. Det först är nog att arbetet är tyst och ensamt. I min ensamhet och under tystnad skapar jag bilder, för det är ett sätt att leva. Ett annat skäl är att min bildvärld mest möter tystnad. Det är som att jag pratar och pratar men ingen hör, för jag är stum.

Häromdagen träffade jag Björn för att fotografera och prata bild. Det finns inget roligare än att prata och skapa bild med andra. Tack Björn!

I en bisats sa han att hans upplevelse var att mina bilder är allt annat än tysta. Jag tror han sa att min bildvärld mer eller mindre skrek. Jag tyckte han sa något om att jag nästan gör sönder mina bilder, men det vet jag inget om. Allt jag vet är att jag befinner mig i en ensamvärld där den enda jag möter i mitt skapande av bilder är mig själv som redan sett allt, här finns inget extremt, här finns bara min tystnad, mitt försök att passa in, bli förstådd, sedd. Jag tänker kanske ser du mig?

Men om Björn har rätt att mina bilder hörs, syns eller väcker något… varför säger ingen något? Varför är allt jag möter tystnad? Är det för att jag är döv och inte alls stum?

Dag 30 Valfri bild #fotokickstart

Varför skulle det vara svårare att välja en valfri bild jämfört med att arbeta med ett givet tema… kanske för att man inbillar sig att man har så många fler val… Vet inte. Hela denna fantastiska utmaning var valfri! Stort tack Therese som satte igång oss, och tack alla som deltog. Det har varit grymt inspirerande!

Dag 22 Mitt beroende #fotokickstart

Det är lite generande att erkänna sitt beroende såhär på nätet… Mitt beroende skulle kunna sammanfattas till att jag är en betraktare, och jag älskar att betrakta andra och andras bildvärldar. Och med internet som hjälp kan jag fullt ut ägna mig åt det.

Det är många fotografer som jag beundrar och låter mig inspireras av, en av dem har jag låtit inspirera dagens bild och blir på så sätt en symbol för mitt beroende – det är Cristina, som jag redan tillstått att jag beundrar djupt.

Life is a creepy silence ( behind that door)

Ett foto publicerat av Cristina Bree (@crisis_bree)

 

Hennes bildvärldar är jag beroende av. En bildvärld där ”Life is a creepy silence”.  Jag är beroende av att betrakta henne bildvärld och till min hjälp har jag internet, för utan internet hade jag aldrig hittat henne, men som jag minns det var det hon som hittade mig.

Tusen tack för det Cristina!

This is embarrising to admit to my addiction … public online. I would say that my addiction is to view and to look at others peoples worlds, imagery worlds. As a symbol for my addiction I have choosen you Cristina… the world you portray through your images is an addiction.

I don’t know how I found Cristina, but I think she found me, and for that I thank the internet and Cristina!