Ett år tar slut och ett nytt tar vid… #en första reflektion

Jag tänkte i några inlägg sammanfatta mitt 2017. Det har varit ett rikt fotoår för mig på så många sätt. Det har också varit ett år med massor med utmaningar, frågor och felsteg precis som livet självt.

Jag startade 2017 med att göra en fotokickstart med Therese som härförare. Det var roligt, spännande och väldigt givande. Jag vet inte om jag tog nya steg, eller om jag bara dansade runt samma gran. Men bilderna som kom ut blev en serie med självporträtt – spännande sådana.

Jag har lovat mig att  2018 ska handla om att ta mina bildidéer utanför mig själv som modell. Jag ska använda min teknik, min kunskap och min förmåga till att ta bilder på andra, men med mitt språk som uttryck. Temat är redan givet och jag har redan startat fast mest i smyg.

Mina favoritbilder från fotokickstarten.

 

 

Dag 12 Min vardag #fotokickstart

Jag inledde dagen med att vara del av ett frukostmöte och deltog i en panel om civilsamhället på nätet.

Ödmjukt hade jag tackat ja.

Den inledande talaren Jakob Svenssson pratade sociala medier, politisk engagemang och vad det innebär att vara människa i vår samtid, min vardag. Jakob  omformulerade René Descartes devis:

    ”jag tänker alltså finns jag”

med att säga att vi i vår tid skulle kunna säga att vara människa innebär att

   ”jag reflekterar hur andra ser mig och därför finns jag”

Och en utgångspunkt för när vi reflekterar kring hur andra ser oss genom att vi får bekräftelse i sociala medier, centralt i vår tid är vikten att få likes… vi uppdaterar för att få likes. Jakob ställde i morse frågan: ”Om jag inte får likes hur skulle det uppfattas?” Han svarade sedan ”utan likes så finns jag inte.”

Hela dagen har jag tänkt mycket kring detta inser – detta är min vardag.  Ödmjukt försöker jag förstå vad det innebär att inte få några likes. Betyder det att jag inte finns, eller att ni inte gillar.

Dag 12 Min vardag – att ödmjukt försöka acceptera det jag inte förstår.