Lucka 8: Omfamna julen

Då är det dags att öppna lucka 8 och här hittar vi Carl Heath.

Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta detta. Men för att du ska förstå måste du nog vet att uppförsbacken när jag startar ett projekt, en serie bilder är större eller mindre. Och i början är det bara en idé, som ska förklaras, förankras och möta modellen. Med årets julkalender var uppförsbacken hög, målbilden omfamna julen… Men när jag förklara idéen för dig Carl, så tog du emot den så öppet, vackert och genuint det fick mig att bli extra berörd. För Du omfamna min idé, tog emot min tanke varsamt och på fullt allvar, ett allvar som berörde.

Tack!

Tack Carl för allt du sa, allt du gjorde, hur du tog emot idéen. Hur du omfamnade min tanke och gjorde det så vacker och varsamt.

Vad är detta?

Det här är min julkalender med bilder för 2018 som bygger på temat ”omfamna julen”. Jag gör en julkalender till jul för att få tid att förbereda mig för julen och i år är temat att ”omfamna julen”. 

Skulle du vilja vara med?

Vill du vara med, som modell? Säg till!

Kristina

Lucka tjugoett öppnas med Carl

Vad finns i luckan… inget mer än min förvåning inför att julen strax står för dörren.

*vad är detta?

Detta är min julkalender för 2017, den är gjord på temat förvånad. Varför? Jag tror jag vet nu, för jag vill göra ett projekt om det som förvånar oss, det vi inte vill se men som vi ändå ställs inför. Ett i ljus, som visar på våra sköra sidor. Detta, eller denna julkalender är början på det projekt som kommer forma 2018 och mitt fotografi där och då. Tusen tack Carl för att du är med!

Carl! Det finns inget naturligt i fotografi

Jag älskar att hänga med Carl, för hans hängivhet. Sedan bidrar ju att han är kunnig och otroligt närvarande. Carl Heath är ett namn som jag alltid kopplar till mina år som samhällskunskapslärare och hur jag arbetade med EU-rollspel tillsammans med mina elever 😉 Nu är han min modell, det är sann lycka!

När jag tittar på bilden av Carl så fungerar plötsligt hela idéen och det är inte längre två bilder som jag ser utan jag ser ett ansikte behov av tröst, som samtidigt skriker på att få din uppmärksamhet, nästan anklagande. Det är en bild om längtan. Mer min längtan än din skulle jag tro. Sedan älskar jag dessutom skevheten, som glasögonbågarna förstärker!

När vi ska ta bilden säger Carl:

-Detta känns allt annat än naturligt.

Och jag svarade:

-Det finns inget naturligt i fotografi. Det handlar bara om att få en bild!

Tack Carl, för att du är min vän!

Detta är en av bilderna (nr: 9/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.