Jag vill berätta om en bild

Jag gör ett fotoprojekt. Bitvis känns det oöverstigligt, eftersom jag söker efter modeller och alla dessa modeller behöver ta sig till min studio, eller snarare mitt hem. Jag frågar många, och än fler, de flesta svarar: ja, men några säger också nej.

Jag frågade Lisa tidigt i våras om hon ville vara modell i mitt projekt. Och hon svarade ja, efter att jag förklarat vad jag undersöker, med min kamera, med mina modeller som hjälp. I samtalet kring mitt fotoprojekt, kom vi att prata om masker, att stå på scen, att ta sig an roller. Jag tror att vi bestämde redan då (för länge sedan) att vi skulle göra en bild med hennes mask. Väl här i studion så gjorde vi bilden ovan.

När jag ser resultatet går mina tankar direkt till en bild som jag burit en tid. En bild av och med en ballerina. En bild som när jag såg den talade till mig direkt och högt. Bilden som föreställer en ballerina men visar henne i två känslotillstånd både är den uttrycksfulla artisten och det inre ”jaget” som tvivlar, är osäker och tvekar inför de krav som finns i hennes yrkesroll. Vilken roll/mask du ser är upp till dig, men allt finns där samtidigt.

Tusen tack Lisa för att du vill vara min modell och för att du gjorde denna bild med mig. Tack!

Göran som följt mig så länge

När Göran sa att han kunde tänka sig att vara med blev jag så innerligt glad. Mest för att vi ibland försöker att träffas, men alltid har så svårt att få till det. Den dag som jag skulle möta Göran, så cyklade jag till kontoret. Det är ganska långt (det tog mig minst en timme och tjugo minuter var väg), så jag kom naturligvis försent till vårt möte.

Även med Göran pratade jag om tvivel och tilltro, och varför han valde att vara med. I Göran hittade jag en modell som litade på mig fullt ut, och hans svar på varför han är med var så självklart:

-jag har ju följt dig (som fotograf) så långe.

Göran och jag lärde känna varandra redan 2011 när jag gjorde mitt första 365-projekt kring leksaker. Han var en av de första som jag verkligen trodde på när han sa att han tyckte om mina bilder. Kanske var det hans kommentar som fick mig att förstå att mina bilder skulle handla om att bli kvar – ensam.

Tusen tack!

Jag har valt om några gånger, men fastnade till slut för denna bild, varför? Blicken som saknas bakom fingret och kostymen tillsammans med en bestämd blick, fylld med tydlighet. Ringen, och relationen som den symboliserar är också viktig för mitt val av den här bilden.

Detta är en av bilderna (nr: 10/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Hur få skarpa porträtt?

Jag tittar på sökningarna som gör att okända, eller kanske kända besökare hamnar på den här bloggen och hittar frasen:

Hur få skarpa porträtt?

Det är en fråga som handlar om ljus! Bilder blir oskarpa pågrund av ljusbrist eller pga att du inte håller kameran stilla. Skarpa porträtt kräver ljus. Om du har ljus så att du kan ha tillräcklig lång slutartid kommer du få skarpa porträtt så länge du kan ställa in skärpan. Bilder bli oskarpa för att du har lång slutartid, eller för att du rör kameran samtidigt som du trycker av, eller helt enkelt för att du inte lyckas ställa in skärpan på rätt plats.

Hur få man skarpa porträtt?

  • ljus är A och O, flytta modellen till en ljusare plats
  • skruva upp ISO så att sensorn blir mer ljuskänslig då kan du ha kortare slutartid och får porträttet skarpt
  • använd blixt, ger dig ordentligt med ljus som du behöver för att porträttet ska bli skarpt.

Jag arbetar just nu med en tiltshift och det är en lins som kräver manuella fokusinställningar, och med linsen kan jag styra hur skärpeplanet ska ligga, uppåt, nedåt, till sidan eller hur jag nu vill att skärpan ska ligga. På bilden ser du om du tittar närmare att jag (som fotograf) är i fokus i modellens öga.

Ögonblicksbilder ljuset som min text

DSC_1133 DSC_1130 DSC_1129 DSC_1126 DSC_1123 DSC_1122 DSC_1121

Jag läste någonstans att vi, som människor har en otrolig förmåga att tolka bilder, oavsett om de är ”superklar” eller inte. Vi ser förbi det och tolkar bilden om vi bara tar oss tid. Styrkt i detta tänker jag att de bilder som jag tycker allra mest om når nog även dig.

Den misstänkte 03 A och B – Du är den andra ser

Jag och Therese frågar alla som är med i projektet hur skulle du känna dig om du blev misstänkt. Modellen svarar:

Om jag var skyldig skulle jag kanske bli arg… nej, skamsen. Jag skulle skämmas. Inte möta någon annans blick. Om jag vore oskyldig skulle jag vara förvirrad och ledsen.

***

Skulle du kunna möta din egen blick om du var misstänkt?

Veckans reflektion
Jag tänker att projektet växer på mig. Jag tycker det är utmanande och svårt. Det är roligt att fotografera och samtalen kring bilderna och situationen är utmanande. Sedan är det en lycka att får arbeta med en annan fotograf som Therese.

***

Vill du vara med?

Vi söker aktivt efter fler modeller! Du kanske är vår nästa? Vill du vara med- säg till!

Bilden är skapad av Therese Banström och Kristina Alexanderson

Behövs det?

Jag gjorde en utmaning på ”plast-bloggen” och skrev ord till en av mina bilder, den fantastiska Shelly menade, det borde du göra jämt. Skriv mer, i alla fall några ord till bilderna. Tänker att det blir ett löfte…

Jag ler, ser du det. Ser de möjligheter som morgondagen bär med sig, och undrar vilka jag kommer att anta.

”Du kan leka med min mamma”

Vi träffas ibland ute på gatan och då säger han:

”Linda är hemma, du kan leka med henne”

Stortsint var han min modell idag, tills vi kom till en bild och då säger han:

”Nu får du inte ta fler kort på mig”

Och då slutade jag.. och tog bilder på hans leksaker istället 😉

Det fler bilder på modellen, men jag måste kolla med både honom och hans mamma att det är ok att jag delar dem.

Dagsmeja

Jag tror inte det finns ett vackrare ord, eller bättre dagar på vintern än de som bär Dagsmeja med sig. Livet känns lättare då, eller som Tranströmer skriver:

”alla bördor lättade – ett kilo vägde 700 gram inte mer.”

21032015-KPA_5141

Jag längtar efter dagar med dagsmeja.