Några ord till dig innan 2017 blir 2018 #en femte reflektion

Det är nog dags att runda av dessa reflektioner med några ord om dig, som varit, vill vara modell, eller som bara tittar och känner. Men främst kanske jag riktar mig till dig som säger:

-Ja jag vill vara med…
-Finns det plats för mig också?
-Jag såg dina bilder och vill gärna var din modell.

Tack! Jag måste säga tack, tack för att du finns, vill och vågar. Utan dig skulle jag mest fotografera mig själv och min familj.

När nu 2017 tar slut så inser jag att jag gjort två fantastiska projekt tack vare att det finns personer som du. Ett som heter ”tillit och tvivel” och ett som handlar om ”förvåning” eller häpnad. Dessa projekt bygger på att du finns och jag är så innerligt lyckligt lottad att ha dig och andra generösa människor i mitt liv som lånar ut sitt ansikte för att jag ska får möjlighet att berätta med ljus.

Som jag redan antytt så har jag redan börjat på ett nytt projekt, ett som jag bygger och som jag kommer bjuda in till varsamt, så när jag frågar hoppas jag du säger: ja gärna…

Kristina

Det blir en sista reflektion imorgon om det projekt som jag nästan glömt om mitt <3

Podden som injektion till fotografiet #en fjärde reflektion

Efter lite förarbete, planering och mycket jobb med ljudet. Kan jag stolt säga att jag och Therese under 2017 startade den första podden, som handlar om att göra bilder tillsammans men på varsitt håll. Podden som bär namnet: fotovänner.

Det första poddavsnittet startade med en bild som Therese hade tagit på temat mellanmjölk, den kom sedan att leda oss till att göra bilder om fika, om semester och blommor, etc…

Har du lyssnat på podden fotovänner? Inte?

Det är en podd för dig som är intresserad av bild, och tankarna bakom en bild. Det är en podd för dig som är av fotografi och hur man tittar på bilder? Fotovänner en podd för dig…. Jag skulle vilja säga att vår podd är 2000-talets konstalmanacka*, med den lilla skillnaden att vi pratar om våra egna bilder, och bildvärldar. I en verklighet där alla är fotografer, pratar vi om hur det är att göra bilder, vad vi ser och varför vi gör det. Och det bästa av allt är att du kan vara med, genom att lyssna på fotovänner och titta på bilderna eller skapa egna.

Via podderiet lär jag mig massor, får inspiration, idéer och gör bilder som kanske bara är för ett poddavsnitt, men arbetet med podden får mig att inte stanna upp utan att fortsätta att röra mig, framåt. Det får mig att reflektera kring vad jag gör och varför jag gör det… Är du nyfiken? Lyssna på podden. Vill du vara med? Lyssna på podden…

Jag ska dock säga som det är, de första avsnitten är mindre lyckade ljudmässigt, men innehållet är superbt redan då… sedan blir ljudet bättre och innehållet är mer dynamiskt… lyssna! Här finns alla avsnitt

*konstalmanackan

För dig som inte minns konstalmanackan som gick på 80- och 90-talet rekommenderar jag Öppet arkiv. Njut av Bengt Lagerkvist när han pratar om konstverk och vad de har för innebörd och innehåll.

När jag växte upp var det ett av de bästa programmen som fanns… Älskar konsten men också rösten och tempot som Bengt Lagerkvist har när han pratar om dessa mästerverk. Sedan gjorde han ju andra TV-serier kring konst… det är bara att gräva i öppet arkiv.

Fika av Kristina Alexanderson

Att ta en idé från idé till ett färdigt projekt #en tredje reflektion

Jag har gjort många projekt genom åren. De flesta har jag redovisat samtidigt som jag gjort dem. Fotograferat och delat dem eftersom. Det är så roligt att fotografera och sedan visa hur projektet fortlöper, hur det växer. Det är ett enkelt sätt att visa sin idé. Men jag tycker att den arbetsmetoden har svagheten att det kan vara svårt att hålla ihop idéen från start till mål.

Under projekten brukar jag få nya infall, nya idéer som jag vill pröva och utforska, vilket kan göra att projektet startar vid en punkt men inte alls slutar där man tänkt sig. På gott och ont…

I år valde jag att använda en annan metod för ett av mina projekt nämligen ”tillit och tvivel”. Jag valde att göra klart hela projektet innan jag visade det. Projektet ”tillit och tvivel” eller ”jag bygger ansikten” föddes som en idé och sedan bjöd jag in alla som ville vara med, och till min lycka och förvåning så ville många, många vara med, som modeller. Det var många, många fler än jag någonsin kunde drömt om… och det gjorde naturligtvis projektet så mycket större och mer speciellt.

Jag fotograferade i två månader och sedan gjorde jag alla klara för att sedan publicera dem en efter en…

Metoden gjorde det lättare för mig att hålla samman bilderna, och jag kunde pröva olika uttryck, olika bearbetningar, idéer utan att äventyra projektets enhetlighet.

Alla ni som deltog i Tillit och tvivel – stort tack… Det var/är kanske det mesta projekt jag gjort i år.

Ett bildår och tankar kring det … #en andra reflektion

Året 2017 började också med att jag fick den brillianta idéen att göra ett leksaksprojekt. Ett som jag genomfört under hela 2017. Var fanns utmaningen?

  • i att ta bilderna?
  • i att publicera bilderna?
  • i att hitta på teman för bilderna?
  • i att hitta lust och motivation att göra bilderna?

Jag insåg redan efter två veckor att det inte var någon utmaning i sig att ta 365 bilder och jag hade ett annat problem. Leksaken som jag arbeta med hade för mycket historia – en karaktär som jag inte kunde göra av mig med. Leksaken är tagen från en situation, en roll, en saga som jag egentligen inte har så mycket tankar kring. Nåja, det blev massor med bilder av prinsessan.

Mina bilder skulle bli en saga om en prinsessa som söker äventyr och en prins. Det tema som gått igenom hela serien, vid sidan av att modellen är den samma är reflektioner, och otaliga är de vattenpölar som jag legat vid för att fotografera.

Här är några av bilderna. Vill du botanisera i denna serie rekommenderar jag bloggen kral.se eller instagram – kalexanderson. Det är några dagar kvar på 2017. Sedan är det slut för denna gång.

Jag har dock fått ett nytt projekt som handlar om leksaker så jag ska ta mig samman och börja med det, snart – kanske redan imorgon.

Ett år tar slut och ett nytt tar vid… #en första reflektion

Jag tänkte i några inlägg sammanfatta mitt 2017. Det har varit ett rikt fotoår för mig på så många sätt. Det har också varit ett år med massor med utmaningar, frågor och felsteg precis som livet självt.

Jag startade 2017 med att göra en fotokickstart med Therese som härförare. Det var roligt, spännande och väldigt givande. Jag vet inte om jag tog nya steg, eller om jag bara dansade runt samma gran. Men bilderna som kom ut blev en serie med självporträtt – spännande sådana.

Jag har lovat mig att  2018 ska handla om att ta mina bildidéer utanför mig själv som modell. Jag ska använda min teknik, min kunskap och min förmåga till att ta bilder på andra, men med mitt språk som uttryck. Temat är redan givet och jag har redan startat fast mest i smyg.

Mina favoritbilder från fotokickstarten.

 

 

Jeremy din bild är licensierad under CC erkännande

Jag fotograferade Luca när Jeremy kom och undrade om vi skapade konst 🙂

Självklart sa jag och frågade om inte han också ville vara med. Det villkor som Jeremy hade var att bilden skulle licensieras under Creative commons Erkännande, så den här bilden är licensierad under Creative Commons Erkännande, fri att bearbeta, fri att använda.

Tack!

Just nu presenterar jag mitt projekt Tillit och tvivel och det här är en av bilderna (nr: 31/52 (snarare 53)). Vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto: serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Luca – du fick mig att skratta

Men med lite hjälp av Fatima fick jag sällskap av Luca. Vilken pärla du är, på jakt efter kött. Vad var det för frukost de bjöd på, utan kött? Du och de andra europeerna hade stående skämt om bristen på kött.

När jag tittar på din bild ser jag bara någon som vill behaga, vill vara snäll, bli omtyckt, förstådd och som gör allt för det. Det är inte alls så jag ser dig Luca, det är snarare en bild av mig.

Stort tack för att du valde att hjälpa mig att skapa ”konst” 🙂

Jane – förstod du egentligen vad du sa ja till?

I min omgivning finns så många vackra människor och, ja jag tycker att Jane är en sån, vacker, klok, smart människa. Det var oemotståndligt att inte fråga, om det här är ett projekt om tillit och tvivel så visade Jane mig all sin tillit.

Jag tvivlar på att jag på något sätt kunde förklara vad jag ville, och jag undrar och tvivlar på att min modell kommer uppskatta resultatet. Jag tycker om bilden som jag ser drömmaren, samtidigt som jag ser blicken av någon som tycker sig ha sett allt och inte har något kvar att bli förvånad över. Nära och med lite avstånd.

Stort tack Jane

 

Just nu presenterar jag mitt projekt Tillit och tvivel och det här är en av bilderna (nr: 25/52 (snarare 53)). Vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto: serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Man måste ju testa sin idé – Elin!

Elin erbjöd sig aldrig att vara modell för det här projektet. Jag fotograferade henne i ett annat sammanhang och testade liksom idéen på henne som modell. Sedan tyckte jag om resultatet så jag blev tvungen att krypa till korset och fråga:

-Kan du tänka dig…

Elin hade egentligen bara en önskan om att få se bilden, men det gick ju liksom inte eftersom projektet handlar om tilltro, tillit och jag startade med att missbruka hennes, förlåt! Men hon var först ut som modell.

Tusen tack!

Detta är en av bilderna i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Niagarafallet en overklig upplevelse

När jag bestämde mig för att åka på Creative Commons Summit i Toronto bestämde jag mig också för ett besök vid Niagarafallet. Det ligger ungefär en timme och trettio minuter från Toronto och det var enkelt att ta sig dit via buss. Så en bussresa fick det bli, för att hålla mig vaken när jetlaggen är som värst.

Mina förväntningar kring Niagarafallet byggde på min upplevelse av Gullfossen från Island, ett stort mäktigt vattenfall, men främst en naturupplevelse. Niagarafallet är allt det, men också mycket mer som jag inte var förberedd på.

Casinot och jag som trodde jag skulle till ett vattenfall…
Selfie med utsikten
en selfie
Ett försök att visa på dualiteten
Gränsövergång till USA
Detta är Niagarafallet (kolla in Dinosaurerna)

Dokumentation
No trespassing
utsiktsplatsen
Niagarafallet
Toronto i morgonljus