Lös upp (dag åtta av tio)

Några korta tankar

Jag tittar på endel av mina bilder och ser skisser av porträtt som jag sett för länge sedan på något museum någonstans. Jag tänker att jag måste ha blivit inspirerad på vägen, beundrat dessa porträtt, dessa vackra människor som inte är jag, och jag inget vet om mer än att de blev porträtterade. Sedan ser jag andra bilder och ser bara en stor blobb framför ansiktet. En hand, ett hår, ett trassel, ett omöjligt hinder som gör att jag inte kan se, inte kan veta… är det jobbigt, är det vackert, är det ensamt, är det stressigt… vad är det egentligen.

Jag tänker på de ord som en fotograf sa på en workshop, dina bilder behöver fler modeller än du, och jag funderar på vilka som skulle ställa upp på att vara en fart, ett stressigt ögonblick, en rädsla, ångest för att inte duga, inte räcka till inte vara tillräckligt? Alla bill väl vara som de bilder som jag sett på museum, vackra tilldragande och ljuva, som skisser av skönhet och medmänsklighet.

Publicerat av Kristina

Är fotograf och den som använder bild för att hitta svar på frågan: vad innebär det att vara en människa?