Kristina Alexanderson

Mitt namn är Kristina Alexanderson och jag är fotograf till bilderna på den här bloggen. Bilder som jag tar inbillar jag reflekterar vem jag är, och i de bästa fallen även modellen eller något hos dig som ser på bilden. Därför har jag låtit Witold Gombrowitcz vara den som ger ord för vad jag undersöker:

”Genom att föra er in i mitt väsens kulisser tvingas jag själv retirera till ett ännu större djup”

Witold Gombrowicz

Sleepless in Chicago, 2013-01-12, Kristina Alexanderson, Självporträtt. Bilden är till min Jessica Bäck
Sleepless in Chicago, 2013-01-12, Kristina Alexanderson, Självporträtt. Bilden är till Jessica Bäck

 

Jag återkommer ständigt till samma frågor, samma ämnen, vad innebär det att vara en människa? Hur skildrar vi människor i bild? Vem är jag i förhållande till de jag skildrar, en spegel eller den som ger bilden en berättelse? Vems berättelse berättar jag, min eller de som jag skildrar? Gunnar Ekelöfs har formulerat det så mycket bättre än jag:

 ”Ständigt samma ämne har jag genom åren tagit upp på nytt. En männi­skas förnyelse består nämligen enligt min mening inte i att hennes grundämne, hennes grundupplevelser och grundproblem skulle förändras. Det är hennes inställning till dem som under skiftande förhållanden förändras. Förnyelse fattar jag alltså som en ständig omprövning av ett och detsamma.”

Gunnar Ekelöf

Porträtt – Ser du mig?

Porträtt tar jag på de människor som frågar mig om jag kan fotografera dem, eller på främlingar som jag förmår att fråga. Jag fotograferar även på uppdrag, om du skulle vilja att jag tar en bild så kontaktar du mig enklast på mejl: kristina.alexanderson(at)gmail.com

Modell -Ser du mig?

I min projekt använder jag de som vill vara med som modeller. Just nu (2016) arbetar jag tillsammans med Therese Banström med ett modell projekt som handlar om bilden av dig samt vilken bild som skulle väljas i vilken kontext, om du var misstänkt och oskyldig eller skyldig. Det är ett projekt som bygger på att vi arbetar tillsammans och gemensamt använder samma modell för att skildra den misstänkte.

Självporträtt-serien – Ser du mig?

SJälvporträtten föddes i en idé att jag skulle fotografera mig själv på de hotellrum eller rum som jag besöker och bor på. Jag reser en del i arbetet och vad gör jag på ett hotellrum, mer än sover, arbetar eller läser?

Jo, min tanke var att jag ska fotografera och jag ska fotografera mig själv, som en dokumentation av att här stannade jag en natt. Men för att lyckas med det och för att bilderna ska ge något så måste jag veta hur jag ska göra, och då behöver jag öva, och jag över hemma, i vardagen och där föddes också idéen om att skapa ett 365-projekt på temat Ser du mig?

Jag publicerade en bild om dagen under 2013 och dem kan du ta del av under menyn 2013, jag har fortsatt med att föra er längre in i mitt inre väsende även under 2014, och de hittar du under självporträtt.

Självporträtten är en del av ett samtal kring sociala medier, och hur vi använder dem. Jag funderar på om jag liksom många använder dem för att ställa ut min livsstil, jag har formulerat och tänkt kring det i ett inlägg på min ”vanliga” blogg: Kristina Alexandersons blogg i inlägget ”Vem tar dina porträtt? #nyfiken”. Vilken bild vill vi ge av oss själva och vad berättar vi om de människor vi möter genom de bilder vi tar av dem, berättar vi något om dem, eller bara om oss själva?

Jag undrar mycket hur alla dessa bilder av mig själv påverkar mitt sätt att se på mig själv, som fotograf och människa. Jag trodde när jag började att det skulle bli lättare att se sig själv på bild… men jag tvivlar på att bildprojektet medfört det. Men en sak kan jag säga om att använda sig själv som modell, det finns ingen som är mer tålmodig med mig som fotograf, och i det finns det en stor tröst 🙂

Jag lär mig också enormt mycket om fotografi och allt vad det innebär som ljuslek. Jag har försökt att ge en bild av mina lärdomar i några inlägg på den här bloggen de ligger här.

Du kanske söker något annat som jag fotograferat, som Stormtroopers, då rekommenderar jag flickr, eller kral.se, där de finns… Sedan fotograferar jag även under 2014 ett projekt med min kollega Therese som heter obekantabekanta, och handlar om främlingar och viljan lusten och förmågan att fotografera främmande människor.

Du kanske vill komma i kontakt med mig gör du det enklast genom att mejla: kristina.alexanderson(at)gmail.com

Uppdaterad 11 jan 2016

2 svar på “Kristina Alexanderson”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.