Ögonblicksbilder ljuset som min text

DSC_1133 DSC_1130 DSC_1129 DSC_1126 DSC_1123 DSC_1122 DSC_1121

Jag läste någonstans att vi, som människor har en otrolig förmåga att tolka bilder, oavsett om de är ”superklar” eller inte. Vi ser förbi det och tolkar bilden om vi bara tar oss tid. Styrkt i detta tänker jag att de bilder som jag tycker allra mest om når nog även dig.

ansiktslös – att inte se modellen

ansiktslos

Det svåraste med självporträttet som genre är att du inte kan se modellen som du vill ha med på bilden. Du ser inte hur du ser ut i kameran när du tar bilden, om du inte fotograferar genom en spegel eller vänder på kameran i en  mobiltelefon, för då kan du se bild-resultatet när du tar bilden. Men om du använder en ”traditionell” kamera kan du inte det.

Om du dessutom tar en bild av dig själv vänd från kameran, så uppstår även ännu en komplexitet till i problematiken, nämligen var ska jag stå för att hamna inom bildytan, var i förhållande till kameran och hur nära? Till det har jag upptäckt att om jag vänder mig om så tycks jag bli något ”längre” jämfört med om jag tar bilden och tittar in i kameran. Jag har inte utrett närmare varför det blir så, om jag sträcker på mig, eller om det beror på hur jag håller huvudet, men jag blir något längre – konstigt.

Det är otroligt svårt att få till bilder när man står bortvänd från kameran. Den här ingår i min serie, ”utan-ansikte”.

huden på ryggen har samma struktur som väggfärgen

08042015-KPA_5376

Jag vet att jag står framför väggen som är blå, samtidigt tycker jag om att bilden ger min en illusion om att jag är en del av väggen. Målarfärgen på väggen ger huden på min rygg struktur, jag blir som ett med fonden.

Samtidigt så ger min kropp väggen känslan av ett djup, det platta tycks få kroppsliga former, mina former och väggen, målarfärgen får ett djup.

den perfekta bilden – vad handlar den om?

06042015-perfekta bilden

En bild handlar ytterst om två saker, att kunna hantera tekniken, kompositionen och sitt arbetsflöde och genom detta förmå berätta det som man vill berätta. Fotografi handlar om att förstå teknikens möjligheter -kamerans (om du fotograferar) för att skapa de bilder som du vill för att kunna berätta det du vill.

Att skapa fotografiska bilder handlar om två frågor:

1. Vad vill du berätta?

Varför tas/skapas bilden. Är det för att dokumentera, för att öva, för att berätta hur det är att vara människa, är det för att skildra ditt favoritlandskap, eller är det för att tolka ett tema, eller vill du roa? Vad vill du?

På den här bloggen har jag velat berätta om människor, om att vara människa, men jag har också velat utforska modellfotografi, att undersöka om jag kan fotografera människor, ansikten och det är dessa frågor som jag velat berätta om, genom mina bilder.

Nästa steg i arbetet med bild handlar om

2. Hur vill du berätta?

Fotografi använder en kamera som hjälpmedel, ett verktyg för att berätta. I mitt arbete med fotografi har det handlat mycket om att förstå hur jag ska  använda det verktyget, för att stärka och tydliggöra berättelsen. I hur:et finns det massor med tips som du kan ta till dig kring perspektiv, komposition, fokus, inställningar och tekniker som du använder i framkallningen av din bild (efterbearbetningen).

Just nu leker jag med tanken att pröva att skapa porträtt utan ansikte, just nu.

Dagsmeja

Jag tror inte det finns ett vackrare ord, eller bättre dagar på vintern än de som bär Dagsmeja med sig. Livet känns lättare då, eller som Tranströmer skriver:

”alla bördor lättade – ett kilo vägde 700 gram inte mer.”

21032015-KPA_5141

Jag längtar efter dagar med dagsmeja.