Lucka 9: Omfamna julen

Idag öppnas lucka 9 och i den hittar vi Carina som jag kastade mig över i Hallsberg och nu kom tillbaka som modell med energi och styrka.

Om julkalendern 2018

Jag har gjort julkalendrar under flera år med bilder, av och med människor och i år är det på temat: omfamna julen. Det är mitt sätt att bearbeta julen och julens förväntningar. 

”Oj vilken bra kamera du har”

Jag har tagit med mig kameran, en lånad backdrop, (lånat) ljus och satt upp allt i simhallen. Tanken är att jag ska torrsimma inför Sumsim, Svenska ungdomsmästerskapet som klubben arrangerar den 14-16 december 2018. Jag har sagt att jag kan hjälpa till och ta bilder.

Jag får hjälp av tränarna att skicka simmare min väg för att jag ska få modeller, och jag känner att detta ska bli roligt. Två flickor ställer snällt upp, tittar på bilderna och ser nöjda ut.

Sedan står jag där hela simtävlingen, det droppar in simmare regelbundet. Vi är inte alla överens om resultatet eller hur vi ska komma dit, men min bror som assisterar hjälper till med badmössor och glasögon. Simtävlingen lider mot sitt slut och tre simmare kommer dragandes med en simkompis som är tveksam till att vara med. De har övertygat sin kompis: ”det kommer bli bra. Det blir bra.” Jag ler taffligt och tar en bild. Den motvilja simmaren tittar på baksidan av kameran på den lilla skärmen och blir imponerad av resultatet varpå jag får följande komplimang:

”Oj, vilken bra kamera du har.”

Ja, det har jag, säger jag. Samtidigt tänker jag men jag har också bra ljus, och lite kunskaper. Tillsammans blir det en schysst bild. Men, men … det är väl den bra kameran som gör jobbet, jag trycker ju bara på knappen…

 

Julen är snart här, låt oss omfamna den….

Det är fjärde året i år, som jag tänker: ”jag gör en julkalender”. I år på temat:  ”omfamna julen”. Så nu till frågan: Vill du vara med?

Om ja, säg till! Här eller på Facebook, eller twitter eller skicka ett mejl till kristina.alexanderson(at)gmail.com. Jag har 24 luckor att fylla och alla är hjärtligt välkomna att vara med. Allt du behöver göra är att säga ja till att omfamna julen!

Hur går det till?

Du säger: jag vill vara med! Sedan bestämmer vi när vi kan ses och så träffas vi och plåtar. Temat är som sagt: ”omfamna julen”.

Hoppas innerligt att du vill vara med!

Kristina

Omfamna julen – en julkalender 2018

Vilka är dina drivkrafter?

Vilka är dina drivkrafter? Varför fotograferar du?

Jag fick frågan, och kände mig ställd. För svaret är så självklart, och jag tänkte att alla har väl samma drivkraft. Men så är det kanske inte, varför gör vi saker? Vad driver mig? Vad får mig att fotografera?

För mig är fotografi ett sätt att undersöka, ställa frågor. Genom mina bilder berättar jag om några av de svar som jag hittar. Genom att fotografera får jag möjliga svar.

Men frågan ”vilka är dina drivkrafter?” fick mig också att inse att jag haft andra drivkrafter, till en början ville jag lära mig mer om kameran, om mina motivs möjligheter, men mer och mer har mina drivkrafter blivit mina inre och de handlar om att jag genom mitt fotografi kan undersöka vad det innebär att vara människa för mig. Jag ska inte ljuga och säga att du som tittar inte spelar någon roll, för du har en otroligt viktig roll i bildens tillblivelse. Men jag har blivit mer försiktig eftersom du är så tyst.

Kristina 2018-09-23

Bilden är tagen i ett försök att skapa en bild för mitt projekt ”Viskningar”, som jag  hoppas kunna runda av innan året är slut. Vill du vara med? Säg till.

 

En liten stund simmar jag i en pöl som är mina förebilders hav

Jag var på ett samtal med Jonas Hassan Khemiri och Ozzy på Way Out West, och Jessica Gedin som ledde samtalet frågade om inspiration och hur de förhåller sig till sina förebilder. Khemiri som är en ordkonstnär uttryckte det såhär när han pratade om sina förebilder och hur de fick honom att skapa. Han skrev något som inte var som förebildens men med tydlig inspiration. Och då säger Khemiri:

”En liten stund simmade jag i en pöl som skulle kunna vara en del av deras hav”.

Och jag kände igen mig. Under den lilla stund som man tycker att man kommit en bit påväg, inte till förebildernas hav men en bit på väg… Jag kan känna igen mig i bilden som Khemiri gav oss, att jag ibland simmar i en pöl som kan vara en del av mina förebilders hav.