Att ställa ut – några reflektioner

Jag har ägnat sommaren åt att göra ett projekt som landade i ett verk, som jag ställde ut på en grupputställning på Valand. Och nu sitter jag och har precis tagit ner bilderna och ska försöka sammanfatta mina insikter.

Mitt verk skulle hela tiden bli en bok, en bok som jag inte riktigt är klar med, eftersom jag ännu inte har riktigt fotograferat klart, inte ännu inte fått med alla bilder som jag tycker representerar det som jag vill gestalta. Och det ska inte heller detta inlägg handla om. Jag ska skriva om att ställa ut.

Jag tänkte innan att det tar inte så lång stund att hänga fyra bilder som pga misstag blivit tre… det kan knappt ta en timme eller två. Men det tog tid, eftersom när man har en grupputställning behöver man placeras utifrån vad andra har gjort, oh jag hade en bok, och tre bilder… tänkte ta två eftersom det skulle vara lättare att hänga, men det ändrade jag eftersom jag fick en hel vägg… att hänga mina tre bilder på… det såg för ynkligt ut så jag langade fram mina två reservbilder. Här hade jag önskat att jag hade valt att framkalla fler… så att jag kunde välja från fler, ge en bredare bild av mitt verk. Så ska du ha en utställning – tänk på att ta med fler bilder än de du tänkt från början – så att du kan ändra dig när du ser rummet, väggen, platsen. Eller ännu bättre scanna rummet innan på riktigt och gör en skiss ordentlig innan du börjar sätta upp bilderna.

Det var urvalet.

Sedan var det upphängningen

Beslutet var att vi skulle hänga verken på 137 cm höjd, så att mitten av verket hängde på 137 cm från golvet. Jag önskar att jag hade gjort en skiss med det måttet som utgångspunkt och ritat in avstånd, nu fick jag räkna och göra skiss på plats, och att hänga visade sig inte vara min starka sida. Så en skiss hade hjälp, speciellt när jag blev lite stressad över alla som stod med vattenpass och mätte rakt och snabbt.

Väl på plats hade jag önskat att jag hade haft en poetisk text… skriv något fint om det du gjort… Det blir bättre då…

Hmm Sedan hade jag boken också på ett podium – fint, den tycks att ha blivit läst för den är full med fläckar. Jag behöver göra en ny. Men först ska jag bli klar.

Så ska du ställa ut…

  1. kolla in rummet
  2. gör en skiss
  3. ha koll på alla måtten
  4. gör en skiss med måtten för alla bilder som ska upp på väggen
  5. ha med dig bilder så du kan byta när du ser bilderna på plats…

Det var mina tips

Kristina

BRutala val

Jag har gjort över 40 bilder, och de flesta diptycher. En diptych är två bilder som blir en – vilket jag kanske ångrar lite – blev det så bra? så tydligt? Eller var det bättre med en bild..i taget. Vilket fall som helst innebär det att jag gjort närmare 70 bilder och nu står jag inför det faktum som jag sällan tänker på när jag håller på, när jag gör – hur ska jag välja? Vad ska jag visa, vad ska inte visas? Jag skulle vilja kunna vara lika brutal som du och landa i ”en bild”, eller kanske två – jag har vänt och vridit på det – storlek på bilderna de behöver en viss storlek för att kunna ses, för att man ska kunna uppleva bilden, minst 30 cm, egentligen tror jag det behövs 50 cm. Beroende på storlek på kopiorna blir det väldigt olika antal – allt från 18 till 2. Hur går man från 72 till 2? Är frågan jag ställer mig… kan jag det?

Jag lyckades ta mig till 4 och det ser ut såhär…

Nu ska det bara fungera – 9 augusti vet jag – välkommen!

sommarfotografering

rädd

Jag njuter som de flesta andra av sommaren. Min sommar är som de flesta andras men ändå inte som era. För jag tänker att ni lever i de världar som ni delar och jag njuter av det. Jag tänker att ni liksom jag använder fotografiet för att berätta ”vilka ni är”, vad som är viktigt för er, vad ni grubblar på när ni grubblar på något. Mitt fotografi pågår för fullt, jag fotograferar och fotograferar – mer i färg än på många år, temat är givet, ligger mig nära och de jag fotograferar är de som är mig kära och nära. Samtidigt inser jag att mina bilder är mer ”jag” än någonsin. Här är flanören, som tittar in, som njuter, som fotograferar och registrera, inte bara med ögonen utan även med kameran. Här är den granskande blicken, nyfiken, den som vill förstå och förklara…

Och som jag har fotograferat…

Om jag hade mer mod, hade jag bett er hjälpa mig, att göra urval, vilka bilder fungerar bäst för de frågor som jag vill att ni ska ställa, men jag vågar inte. Jag frågade nästan häromdagen när jag visade ett första utkast men när jag skulle ställa frågan: vad tror ni om detta mötte jag bara tystnad. En STOR tystnad. Jag vet inte hur jag ska förstå tystnad: kanske blev det fel, för oförlåtligt, för högljutt, för inträngande kanske tog jag för mycket plats… kanske, var det helt rätt. Kanske var det poesi… Jag vet inte. Så jag vågar inte fråga er, dig, för tänk om du också blir tyst.

Och sedan säger att det är för konkret eller att det jag visar/berättar inte får dig att ställa frågor, kring vilka vi är och vilken värld vi lever i…

Jag löser uppgiften att välja, vilka bilder som hjälper mig till målet, och tills dess jag når målet gömmer jag mig och mitt projekt, men den 9 augusti – då visar jag… i Göteborg (tror jag).

Kristina

Hangups – damen med slöjan

Jag vet inte vilka bilder ni inte kan släppa – jag vet att bilder som bär en hemlighet har en förmåga att fastna hos mig. En bild som ständigt inspirerar, smyger upp på mig är Damen med slöjan av Alexander Roslin.

Det är något i blicken och det halvt dold ansiktet som lockar. Jag tänker alltid att jag ska parafrasera just damen med slöja… Så fotograferar jag från minnet, utan slöja, utan färger.. och ut kommer bilder som denna som jag verkligen älskar.

Att se form och ljus

bulan

Jag säger alltid att jag fotograferar för att jag inte kan måla, men snart ska jag börja säga att jag fotograferar för att jag inte kan skulptera. Jag vill gärna säga att det är en insikt som jag fått själv, men det är snarare så att min fantastiska väninnan Gørild har jag fått mig att se formen i varje bild, och hur hon söker formen i varje bild, varje bildidé.

Det är en ynnest att få arbeta jämte dig, att få en inblick i din bildvärld, och se vad som inspirerar dig Gørild. Tusentack!

Sommardrömmar

Nu kommer äntligen sommaren med skuggor, ljus och gröna blad. Jag önskar att jag hade ett superställe i Stockholm där jag kunde ställa modeller i buskarna och låta dem smälta in i grönskan. Jag tänker att det är sommarens tema – att smälta in .

Och ja, läser du detta som en inbjudan så är det just det … en inbjudan till att smälta in… jag ska bara hitta en bra plats… eller så behövs inte det. Vi ses kanske.

Bonusdag fem av fem

Trassel och tilltufsad

Det är tur att jag ibland lyssnar på andra än mig själv. Det är också tur att jag är omgiven av så mycket kloka människor som ser möjligheter där jag bara ser hinder. Till er vill jag säga tack! Tack för att ni ger mig mod, när jag inte är annat än en lort.

Nu är den här bildserien färdig – det betyder i sig inget – utan att jag söker efter nya möjligheter att skildra det som jag inte kan bli färdig med. Jag tror mer och mer att Ekelöf har rätt när skrev.

”Ständigt samma ämne har jag genom åren tagit upp på nytt. En männi­skas förnyelse består nämligen enligt min mening inte i att hennes grundämne, hennes grundupplevelser och grundproblem skulle förändras. Det är hennes inställning till dem som under skiftande förhållanden förändras. Förnyelse fattar jag alltså som en ständig omprövning av ett och detsamma.”

Gunnar Ekelöf

Jag drömmer dock om att förnya mig – göra om mig, starta om, bli en annan, få nya upplevelser, nya grundproblem, bli ett nytt grundämne. Men ju mer jag ser på det jag gör, gör jag samma om och om igen, inställningen skiftar, men mina grundproblem är desamma.

Skolombudsman = Peter som är Rikke

Jag har nog aldrig varit så stolt som den dagen då Mathias Klang gav mig titeln: Skolombudsman för Creative Commons i Sverige, det är länge sedan nu, men efter några dagar i Portugal så kom känslan tillbaka. Det är bara i Creative Commons sammanhang som jag stöter på Peter, min goda, fantastiska vän från Danmark. Peter har energi som få, och om något kan han försätta berg och driva projekt som få. Till min stora lycka har Peter blivit talesman för Creative Commons i Danmark och sedan lämnat över min titel till Rikke. Rikke är en pedagog, lärare som jag genast kände mig hemma med, inte bara för att hon pratade eller förstod mig, utan också för att hon har ett driv, en passion, en vilja och en ambition som jag kan känna igen mig i. Under tre dagar har jag haft lyckan att få vara samman med Peter och Rikke, prata öppna licenser och planer för öppna lärresurser och samarbeten kring en öppen webb.

Upp på den lyckan har jag också fått äran att ha Rikke som min modell. Tack!

Bonusdag tre av fem

Reflektion

Satt på en workshop igår om visuell kommunikation, om att få bilder att komma till liv, genom att göra dem personliga och relevanta i den situation som de ska användas, representativa kort gott. I workshopen som leddes av en grafisk designer använde han bilder istället för ord för att leda oss vidare – det fick mig att reflektera kring hur stark en bild kan vara om man förstår dess symbolspråk, annars inte…

Jag insåg att jag vill göra just det bilder som får en att reflektera, tänka efter, fundera på vem man själv är. Dagens bonusbilder handlar nog just om det, reflektion att stanna upp och fundera en stund.

Bonusdag två av fem

Så några ord…

Jag har ändrat mitt mobilliv, och det är plötsligt svartvitt – vilket är befriande och skönt. Hela min bildvärld är svartvit, även er när jag tittar på era bilder och jag är så imponerad över att alla använder svartvitt – jag tänker att det är en trend, men så kommer jag ihåg just ja, jag lever ju ett svartvitt liv nu, allt på inrådan av Tristan Harris och hans tankar kring time-well-spent.

Målet är att mitt digitala liv ska bli bättre, rikare – och jag inser att jag kanske just bara är en som gömmer mig… precis som i mina bilder. Igår hade jag dock lyckan att få vara med en vän, som gav min insikter, kunskaper och så mycket kärlek, att idag är längtan än större – det är kanske så med möten att de är beroendeframkallande – man vill bara ha mer. Jag har fem bonusdagar – de kommer lite slumpmässigt men de kommer. Dessa bilder kom egentligen fram som ett resultat av att jag sökte en bild för en hemlighet… tänka sig.