Dag 22 Mitt beroende #fotokickstart

Det är lite generande att erkänna sitt beroende såhär på nätet… Mitt beroende skulle kunna sammanfattas till att jag är en betraktare, och jag älskar att betrakta andra och andras bildvärldar. Och med internet som hjälp kan jag fullt ut ägna mig åt det.

Det är många fotografer som jag beundrar och låter mig inspireras av, en av dem har jag låtit inspirera dagens bild och blir på så sätt en symbol för mitt beroende – det är Cristina, som jag redan tillstått att jag beundrar djupt.

Life is a creepy silence ( behind that door)

Ett foto publicerat av Cristina Bree (@crisis_bree)

 

Hennes bildvärldar är jag beroende av. En bildvärld där ”Life is a creepy silence”.  Jag är beroende av att betrakta henne bildvärld och till min hjälp har jag internet, för utan internet hade jag aldrig hittat henne, men som jag minns det var det hon som hittade mig.

Tusen tack för det Cristina!

This is embarrising to admit to my addiction … public online. I would say that my addiction is to view and to look at others peoples worlds, imagery worlds. As a symbol for my addiction I have choosen you Cristina… the world you portray through your images is an addiction.

I don’t know how I found Cristina, but I think she found me, and for that I thank the internet and Cristina!

Målet var tio det blev sjuttiofem… #simiaden

En simtävling består för de simmande barnen av flera moment…

Alla tävlingar inleds med att alla simmare simmar insim (uppvärmning i vatten), sedan är det väntan, tävling och snack med kompisar… Min tanke med min bildserie om simiaden i Södertälje är just att berätta om simtävlingen så som den är…

dsc08660
insim
insim
insim

insim-em

Tävling

dsc_1437
piiiip

dsc_1470

Bilderna som jag laddat upp flickr har ingen egentlig ordning… men de berättar om samma tävling, och det som jag ser.

Höstsimiaden 2016

 

Ser vi samma bild? Om att se och göra bilden av dig!

Det finns inget som är så svårt som att se sig själv på bild.

Jag älskar att fotografera och jag gör det gärna. Den här bloggen har jag ägnat åt att samla mina bilder på människor, både människor som jag beundrar och håller av såväl som människor som jag inte känner. Det är en utmanning.

Klick!

Men utmaning slutar inte där, utan fortsätter när min bild möter dig, som är modellen. Plötsligt ser vi inte samma bild… Jag har tagit och gjort en bild, som jag tycker om, som jag kan stå bakom, tycker tar fram det som jag ser hos dig som människa, men också tar fram det som ”är” jag. Ibland kan det vara saker som min modell inte alls tycker om, inte vill se och inte alls vill visa. Det finns massor med saker som vi inte tycker om hos en själv, och de värsta och kanske några av de bästa (?) bilderna är de som tar fram just det…

Vi glömmer att bilden av oss själva inte är sann, eller ens ger en sann bild av dig. Det är en tolkning, en konstruktion skapad genom ett möte och via ett medium. Fotografiet som uttrycksform är belastat med en föreställning om att ett fotografi avbildar ”verkligheten” men det tror inte jag ett ögonblick på… Fotografi är ett verktyg för att berätta, och jag använder mina fotografier för att berätta vad det innebär att vara en människa. När jag fotograferar på uppdrag av mig själv försöker jag inte avbilda mina modeller såsom de ser ut, utan jag använder fotografiet för att berätta… och i den berättelsen gör jag massor med val, om ljussättning, pose, modell, kamera, objektiv, bearbetning… etc

Jag vet av erfarenhet att de som modeller som blir mina genom val eller genom mitt val inte alltid tycker om resultatet – de kan jag inte ändra på, jag kan inte genom att ”göra” om bilderna för få dig att se på dem med andra ögon. Jag har försökt att få människor att se på mina bilder genom mina ögon, men har aldrig riktigt lyckats så därför har jag slutat och väljer istället att se det som mitt misslyckande och ibland gör jag om, ibland tar jag bort…

Nu gör jag en kalender på uppdrag av mig – det kommer bli bilder av många andra, men de handlar om mig, kanske några av dem tar fram saker som du inte gillar hos dig själv, säg gärna det… men försök förstå att för mig är det kanske just det som gör dig vacker, stark, intressesant som människa.