Samtyckets svåra konst, vad står egentligen ett ”ja” för?

Jag läste Christina Löfvings senaste inlägg Vad vi delar om vi delar på hennes blogg itmamman. Så fantastiskt fint hon formulerar det om varför hon inte längre lika frimodigt delar allt hon gör på sin blogg:

”När jag började blogga 2007 trodde jag att jag kunde hålla min identitet hemlig. Jag skrev ganska fritt om allt möjligt./…/Under åren har jag blivit mer försiktig med vad jag delar. Alla guldkorn som man hittar i elevers berättelser och tankar, har jag rätt att dela dem vidare hur som helst?”

Spännande tankar. Tycker mycket om det. De är så självklart viktiga, visst måste vi ge barnet en röst. Vi har inte rätt att bara använda, vi måste också fråga, men vi måste också vara lyhörda för andras tolkningar av oss… Vi lär oss genom att ta del av andras perspektiv andras berättelser, även berättelser som vi inte ”samtyckt” till. Vi lär genom och av varandra. Jag håller med Christina, det är viktigt att fundera på hur vi använder elevers material, och att de får samtyckta. Men vi behöver också vara tydliga med vad samtycket betyder…

Men samtidigt är det viktigt att fundera kring vad samtycket medför, för den som skapar, den som tolkar – att vi ska fråga – vill du, får jag är självklart, men vi behöver också fundera på om och i vilken omfattning ett samtycke medför att den vars uttalande kommer att tolkas, användas också ska bestämma eller samtycka till ”hur jag tolkar det som sades, det som skapades”. Jag undrar vad samtycket innebär och vem som har mest rätt att tolka det.

För att förklara från mitt perspektiv, jo jag tycker vi ska inhämta samtycke, men om du säger ja. Betyder det att du måste vara lyhörd för min tolkning, min användning av ditt samtycke.

Om jag frågar ”får jag fotografera dig” och du ger ditt samtycke -du säger att det är ok, att jag tar en bild av dig. Men sen då? Har du rätt att samtycka kring resultatet också? Du kanske inte tycker om min tolkning av dig, vill du inte längre stå bakom samtycket… för du trodde att du samtyckte till något annat… Jag trodde vi var överens, att du gav mig mandat att tolka/skapa med dig som utgångspunkt, men det tycker inte du… Är det då bara den som blivit avbildad som har rätt, att säga att den inte samtyckte till det… En jurist skulle säga – skriv ett avtal… men säkerställer det att vi är överens om tolkningen av samtycket? Och avtal kan vi inte skriva med barn, relationen mellan vuxna och barn är ojämlik i så många avseenden så naturligvis ska vi ta mycket hänsyn till barns integritet.

Sociala medier har inhämtat vårt samtycke för alltid genom att ha våra vänner i gisslan och göra samtycke till att klicka in kryssruta. När jag ångrar mig säger de bara men du samtyckte… Men diskussionen kring samtycke bygger på att vi är likvärdiga och förstår överenskommelsen, det är jag inte alltid säker på att vi gör.

Vad betyder ett samtycke? Kanske inte samma sak för den som tolkar och den som utsätts för tolkningen… Och om du inte gillar min tolkning… betyder det att jag måste respektera din vilja för du inte tycker om resultatet? Eller måste du leva med att du gav mig ditt samtycke? Vem har rätt att bestämma över resultatet? Produkten som ditt samtycke ingår i, som eleverna deltar i? I korthet vad innebär samtycket?

Hur skapar du tilltalande självporträtt?

Jag har sedan 2013 använt mig själv som modell för mitt fotografi, och jag har skrivit om hur jag gör för att fotografera självporträtt på den här bloggen tidigare. Läs gärna inlägget ”att fotografera sig själv eller att ta självporträtt – hur gör jag?

Idag ramlade jag in på ett blogginlägg som handlade om Hur man tar tilltalande självporträtt, och jag insåg varför mina självporträtt inte fungerar. Eller så är det så att jag inte håller med tipsen fullt ut… I bloggposten lyfts följande fram är följande för att du ska lyckas skapa tilltalande självporträtt:

  1. ett fungerande ljus
    En av svårigheterna med självporträtt är att fotografen inte tycker om bilden av sig själv på grund av ljust. Vilket kan vara sant lösningen är att du ska testa ljuset och använda din mobil för att få en bild av hur du ser ut i olika ljus.

    Jag vet inte, kanske är naturlig ljus som jag själv använder inte det mest tilltalande, men vem har sagt att självporträtt behöver vara tilltalande. En bra bild kan inte bara handla om ifall man tycker om hur modellen framställs i ett ljus. När du gör självporträtt är det viktigt att du prövar olika ljus för att få den effekt som du vill. Det svåra är inte ljuset i sig utan att vänja sig vid att se sig själv på bild och att stå modell samtidigt som man är fotograf.

  2. förstå de tekniska aspekterna av självporträtt
    här pratar skribenten om ett problem som hon upplever att många självporträtt har nämligen: problem med fokus.

    Än en gång undrar jag, kan svaret vara att mina självporträtt inte är tilltalande för att jag inte lyckas med fokus? Jag tycker om bilder med mjukt fokus, där modell och bakgrund flyter ihop, men i det här inlägget får jag reda på att det är  i sig ett problem, vilket jag kan lösa med fokus. Jag är än en gång inte övertygad.

  3. Var uthållig
    Det är väl det råd som jag håller med om … det är viktigt att träna på att vara modell och att se sig själv som modell, öva och öva. Med tiden kommer bilder som du själv tycker om.

Mitt bästa råd är att öva på att vara modell, det är det svåraste enligt min erfarenhet. Jag har övat massor, men tycker fortfarande att det är svårt.

Ett knep som jag använde för att veta hur modellen såg ut samtidigt som bilden togs när jag började var att utgå från en spegel så att jag kunde se mig själv samtidigt som jag fotograferades. Det var en trygghet att se sig själv samtidigt som kameran tog bilden. Jag förstår att om man har en mobiltelefon så fungerar det på samma sätt, kameran blir en spegel, har du en kamera med en skärm som du kan flippa så att du kan se den samtidigt som du tar bilden gör det också lättare att få en bild av hur bilden kommer att bli. Det är svårt att inte se det man fotograferar när man fotograferar…

Övning ger färdighet, både i teknik och förmågan att se modellen som modell och inte bara som sig själv, även om jag alltid ser att det är jag som är modell i mina självporträtt.