Kategorier
om fotografi

den perfekta bilden – vad handlar den om?

06042015-perfekta bilden

En bild handlar ytterst om två saker, att kunna hantera tekniken, kompositionen och sitt arbetsflöde och genom detta förmå berätta det som man vill berätta. Fotografi handlar om att förstå teknikens möjligheter -kamerans (om du fotograferar) för att skapa de bilder som du vill för att kunna berätta det du vill.

Att skapa fotografiska bilder handlar om två frågor:

1. Vad vill du berätta?

Varför tas/skapas bilden. Är det för att dokumentera, för att öva, för att berätta hur det är att vara människa, är det för att skildra ditt favoritlandskap, eller är det för att tolka ett tema, eller vill du roa? Vad vill du?

På den här bloggen har jag velat berätta om människor, om att vara människa, men jag har också velat utforska modellfotografi, att undersöka om jag kan fotografera människor, ansikten och det är dessa frågor som jag velat berätta om, genom mina bilder.

Nästa steg i arbetet med bild handlar om

2. Hur vill du berätta?

Fotografi använder en kamera som hjälpmedel, ett verktyg för att berätta. I mitt arbete med fotografi har det handlat mycket om att förstå hur jag ska  använda det verktyget, för att stärka och tydliggöra berättelsen. I hur:et finns det massor med tips som du kan ta till dig kring perspektiv, komposition, fokus, inställningar och tekniker som du använder i framkallningen av din bild (efterbearbetningen).

Just nu leker jag med tanken att pröva att skapa porträtt utan ansikte, just nu.

Kategorier
om fotografi

Vad kan man lära sig av Narcissus?

Tittar på frågorna som ställs, när min webbplats är ett svar för någon klickar: ”Vad lär man sig av Narcissus?”

Jag tittar på frågan och undrar vem som formulerat den, och i vilket sammanhang? Jag tänker på de gånger jag brukar prata om myten, om metamorfosen – omvandlingen från yngling till en blomma, en narciss. Vad kan vi lära av myten? Om nymfen Echo som blir förälskad i Narcissus, en förälskelse som inte är besvarad… Är det att vara lyhörda mot de som vi anser obetydliga, eller att vi inte ska vara självupptagna…

Ja, vad vill myten berätta för oss, om att vara människa? Att vara självupptagen, är det som begreppet vi fått från myten om Narcissus – narcissism. Ibland beskrivs just vår samtids intresse för selfies som ett uttryck för narcissism, och det förs en ständig diskussion kring om inte sociala medier just förstärker vårt intresse i oss själva så att vi glömmer de andra.

30032015-KPA_5269

Kategorier
om fotografi

Att ta kort på sig själv, vad heter det?

19122014-KPA_2571

Jag tittar i statistiken på min webbplats och ser att någon har Googlat:

-att ta kort på sig själv, vad heter det?

Jag tänker att svaret är självporträtt, eller är det Selfie idag? Tänker alla svar är en googling bort, men vad gör det med oss, vem frågade vi innan google, och vilka svar fick vi då?

Jag funderar vidare kring varför selfie-genren är haussad. Jag undrar vilken roll de smarta enheterna och de sociala medierna spelar i detta spel, samt hur mycket vår vilja att tillhöra gör att selfin får en stor plats i de sociala medierna vardag. Jag tycker att det är viktigt med selfies, självporträtt och de görs av många för att ge en bild av mångfald och möjligheter.

Sedan tänker jag på blogposten som jag läser igår om att dessa perfekta bilder inte skulle göra oss lyckligare utan snarare förstöra våra liv, – en klickvänlig rubrik. Studien som det refereras tycks handla mer om vad vi tror att andra missar genom att vara upptagna av att ta den perfekta bilden.

Selfies – eller självporträtt är en av de mest spännande bilder som jag tar, för även om jag tror mig veta hur jag ser ut, hur jag är, att jag är van vid kameran, situationen finns det ett mått av oförmåga att förutse resultatet som jag dras till. Med mig själv som modell kan jag fokusera på resultatet och inte modellens eventuella känslor inför resultatet. En selfie eller ett självporträtt bygger på att det är fotografen som är modellen på bilden (kortet), och svaret på googlingen är nog selfie eller självporträtt.

Är det kort som tas med digitala kameror eller är det digitala bilder som aldrig blir några kort?

Kategorier
om fotografi

Ser du mig? – att presentera ett fotoprojekt på Internetdagarna

SEr-du-mig-av-Linda-Svanberg-för-Webbstjärnan-CC-BYDen 25 november arrangerade jag genom mitt arbete på .SE tillsammans med Statens Medieråd ett spår på Internetdagarna. Temat för den dagen och det spåret var hur och vilka bilder som vi delar i sociala medier. På uppmaning av min kollega Therese valde jag att göra om en presentation som jag gjorde på GGM-meetup i våras ”make it yourself(ie)” i juni om Selfies. Om mitt projekt med att skapa/göra självporträtt, eller ha mig själv som modell. Det projekt som hela den här webbplatsen handlar om. Att bli medelålders, att våga se sig själv, våga pröva om andra ser mig.

Det finns inget som är svårare än att prata om det som rör mig själv, och den jag är och det jag gör. Jag har kortfattat sammanfattat presentationen på Webbstjärnans blogg. Det här projektet som startade som en lek under en fotoworkshop kring porträtt och som följt mig i snart två år dagligen har vuxit på mig och gjort att jag tagit mig in i mina inre rum, och det har ju fått mig att retirera än mer och än längre in. Min utgångspunkt var mina föreställningar om vikten att fundera på vilka bilder som vi bär med oss, vilka bildideal som media hjälper oss med, och vilka vi ”vanliga” människor är och har varit i ”traditionella medier”. Jag ser selfien och självporträtten som en möjlighet att ge en bild av  mig, en bild som jag vill utforska och som jag funderar kring.

På Internetdagarna hade vi Linda Svanberg som gjorde sketchnotes och bland annat gjorde hon en om min prat kring SER DU MIG!

Jag tittar på hennes anteckningar och ser precis vad jag pratar om, hur sociala medier på ett sätt demokratiserar möjligheterna för oss ”vanliga” att få synas eller ge vårt perspektiv på vår verklighet, vår vardag. Samtidigt som det bara är en schimär, eftersom sociala medier styrs av algoritmer som bestämmer vem och vad som syns, här föds ideal om att selfies är snea bilder av unga flickor, och inget annat. I denna medievardag är normen inte bara männen, utan även dold och ligger i tekniken och teknikens förutsättningar som delvis styrs av vårt beteende, men också av vårt behov av att tillhöra och få vara en del av gruppen. Jag ser också mitt körkort, en direkt effekt av detta projekt är nog att jag har den snyggaste körkortsbild man kan ha… anledningen ligger i att jag vet hur jag vill att kameran ska skildra mig, och det är något som jag har övat om och om igen genom att fotografera mig själv, men även andra!

Ja i Lindas anteckningar finns andra fantastiska bilder, som den av mig och Narcissus, eller den av mig som tant, underbart! Så mycket glimten i ögat, så coolt! Stort tack!

Min presentation finns nedan!

Bilderna i Lindas Sketchnotes hittar du här:

http://serdumig.se/sett-den-pa-bussen/
http://serdumig.se/precis-som-en-kvinna/
http://serdumig.se/att-fotografera-manniskor/
http://serdumig.se/tidsoptimist/
http://serdumig.se/en-hyllning-till-andre-breton/

De flesta bilderna i min presentation hittar du på ”serdumig!

Kategorier
om fotografi

Svenskarna och internet 2014 – årets bästa statiskrapport!

I veckan släpptes Svenskarna och Internet 2014, skriven av Olle Findahl, utgiven av .SE. Här finns det siffror för allt, jag har bara bidragit lite grand, med de bilderna, som finns i den tryckta rapporten (den hittar du som pdf här), och med några av bilderna på webben soi2014.se.

Mest stolt är jag över att kollegan är omslagsflicka och ställde upp på att vara min modell.

14112014-soi2014

Telfonkiosken på sid 44 är jag extra kär i 🙂 Det är en stor ära att få frågan om att bidra med bilder till rapporten! Tack Pamela!

Kategorier
om fotografi

Bitterhet är det synonymt med det jag vill gestalta?

08112014-bitterhet 08112014-sminkad med ljus

Kategorier
om fotografi

Att ta ett fotografi – så här gör vi!

04082014-i skyltenVarje gång du som fotograf tar en bild fattar du en rad beslut, en av fördelarna med att arbeta tillsammans med någon är att det är ett enkelt sätt att synliggöra besluten, som handlar om valet av motiv. Återigen måndag, lunch med fotografering tillsammans med Therese, det kan inte bli bättre.

Vi har både längtat, men utan att ha ett tydligt mål. Dagen börjar med att vi säger hur glada vi är att det är måndag- som betyder fotolunch. Inför valet av motiv – en människa, så ställer vi några korta frågor:

-Ska vi fotografera utan att fråga motivet, eller ska vi fråga?

Idag blev svaret: vi frågar!

-Ska vi fotografera någon vi känner eller en okänd?

Idag blev svaret: en okänd!

Vi ställer ibland fler frågor, som vi ska fotografera en man eller en kvinna, ibland fokuserar vi på ett tema, huvudbonad, eller kontakt eller något annat.

Med mycket vilja och lust gick vi alltså ut på lunch, fast beslutna att fotografera: en okänd person, som vi skulle ta ett porträtt av genom att fråga honom eller henne om lov.

Insikten om att jag behöver dessa avgränsningar innan jag fotograferar gör det lättare att komma igång, bilder kommer för mig, jag ser saker som jag inte tittar på annars. Mitt problem är att sluta, för även om jag tagit en bild, så finns lusten kvar och då tar jag gärna en till och en till…

Jag värmde upp idag, genom att fotografera kvinnan som skyltade om på Åhléns vid Skanstull, bilden av främlingen och resultatet av fotolunchen blev en annan bild.

04082014-DSC_7565

Kategorier
om fotografi

Fotograferar du bara dig själv?

20042014-hemligheter
20 april 2014 Hemligheter

Fotograferar du bara dig själv?

Leende svarar jag:

jo, det kanske jag gör…

Jag har sedan 1 jan 2013 tagit självporträtt, alltså använt mig själv som modell för mitt eget fotograferande dagligen. Allt började med min vilja att utveckla mitt fotografi, ta mig an nya utmaningar. Porträtt, lockade i sin form genom att jag skulle få möjlighet att fotografera människor levande motiv. Jag ville pröva och se om jag kunde fotografera annat än bara leksaker…

Fotografera sig själv? Får man det? Kan man det? Hur gör man? Vad säger andra? Hur kommer andra se på mig? Var frågor som jag funderade kring. Men tanken lockade, utmaningen var stor, så varför inte fotografera sig själv… På ett sätt är det enda som jag någonsin har fotograferat! Fotografi är för mig ett sätt att berätta och jag kan bara berätta om mig själv, de berättelser som jag bär med mig, de berättelser som jag vill skildra. Mitt fotograferande handlar om att berätta, och sedan har motiven varit olika men berättelserna är desamma. Oavsett om motivet varit Stormtroopers, eller om det är jag, eller andra.

Varför fotograferar jag mig själv?

Jag gör det för att jag kan och jag är tillgänglig! För att i bilder som bara har mig som motiv också bara har mig som beställare. Med mig själv som beställare är och med modellen/motivet =jag , jag sårar ingen annan än mig själv med mina bilder. Det finns bara en beställare och det är jag, om jag blir besviken är det bara att början om igen. Jag behöver inte ta hänsyn till vad modellen tycker, tänker tror, vill, för jag är både fotograf och modell. Jag kan i de bästa stunderna skapa och berätta de berättelser som jag vill… Ja, jag fotograferar mig själv ofta och mycket. Det skulle jag kunna göra utan att visa upp bilderna. Varför gör jag det?

Varför delar jag mina bilder? Jag delar dem för att det är ett enkelt sätt att avsluta en fotosession. Jag tror inte att jag någonsin hade gjort mina bilder klara, om det inte var för att jag tycker att det är spännande att se om de väcker några intryck, avtryck, reaktioner. Jag tänker att jag är precis så som Doktor Glas säger i Söderbergs roman:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst.

Jag fotograferar andra också, men det blir ofta annorlunda, roligt och inspirerande och ger en del andra avtryck, andra reaktioner och återkoppling på ett sätt som inga självporträtt gör. De bilder som jag tar av andra eller för andra, inspirerar mig, få mig att tänka nytt, prova nya uttryck, idéer och infallsvinklar. Men jag fotograferar nog mest eller bara mig själv.

Kategorier
om fotografi

Ta ett självporträtt, gör en selfie och lär dig se dig själv på bild

09062014-another brick in the wall

Jag berättade om körkortsfotograferingen, som jag tyckte om. Jag tyckte om bilden, eller resultatet, eftersom jag jag kände igen bilden av mig själv. Den påminde mig om de bilder som jag brukar se av mig själv, inte en som alla andra utan en som skildrade mig.

När jag startade mitt självporträttsprojekt ”ser du mig” hade jag en vag föreställning om att jag kanske skulle lära mig att se förbi mig själv på bild, inte stanna vid att jag inte tycker om bilden av mig själv, och hoppades att jag kanske skulle lära mig att det är ok att bli fotograferad.

Jag tycker fortfarande att det är oerhört svårt att låta andra ta min bild, men är det en sak som jag lärt mig så är det att jag vet hur bilden kan bli, och att de flesta fotografer som fotograferar mig har inte vanan att ge sina motiv direktiv, regi, eller vägledning i hur de vill att vi ska stå, vara på bilden som de vill skapa. Men genom att jag vet hur jag ”brukar” göra när jag tar bilder på mig själv på andra så kan jag använda de kunskaperna för att låta andra ta bilden av mig. Vanligtvis blir resultatet ett som jag själv känner igen, och det gör det också lättare att acceptera resultatet, till och med tycka om det.

Genom att fotografera dig själv lär du dig:

-att se på sig själv som modell/motiv snarare än som ”subjekt”
-att hantera fotografer, och hjälpa dem ta bilder 🙂
-att känna igen bilden av sig själv
-hantera en kamera

Så när vi fotograferar selfies, eller självporträtt är det en träning i att lära sig att se bilden av sig själv, och den märkliga situation som det innebär att vara motiv för någon annans bildidéer. Jag rekommenderar varmt att du ska testa!

Oj, just, körkortet kom häromdagen, och jag var tvungen att be kassörskan på Systemet att hon skulle fråga om legitimation för att jag skulle få visa… tänka sig!

Kategorier
om fotografi

Om svårigheterna att fotografera människor – nytt projekt!

Det finns några saker som gör det svårt att fotografera människor, och en av dem är att de, som man vill fotografera har en tendens att bli stela inför kameran. Det är som om medvetenheten om att vara observerad och strax bli dokumenterad gör att vi inte kan tänka på något annat än kameran och hur de ska avbilda oss, ge en bild av oss, som inte är vår egen.

När man fotograferar främlingar händer samma sak, men det finns en grupp människor som jag med kameran i handen ständigt dras till det är de som röker, och plötsligt är det som ”alla röker” och jag ser bara rökande människor, som jag skulle vilja plåta… Här föddes idéen om detta projekt, ett sommarprojekt som har arbetsnamnet ”alla röker”. Jag gör det tillsammans med Therese, stor lycka!

Inför detta projekt har jag satt upp några regler:

15052014-new
”new”

-bilderna ska vara i svartvitt och gå på temat ”alla röker”. Där tror jag det räcker. Idag startade vi… med en fimp.