Hittade du dina bilder bland mina?

Jag sitter och tittar på sökningar på min webbplats och stannar upp vid sökningen på orden ”mina bilder”.

Om och när jag pratar om mitt fotografi använder jag ofta den formuleringen ”mina bilder”. Jag undrar dock över vad den som sökte på orden ”mina bilder” sökte efter för bilder, eller kanske var det jag som sökte efter mina bilder? Om det var jag så minns jag inte det, jag minns inte att jag sökt efter ”mina bilder” för jag tror att jag vet var kan hitta dem på internet… Jag tror jag vet var de finns.  Vilka är de bilder som är mina?

Är en bild av mig, en av mina bilder? Frågan är skenbart enkel, för det finns bilder som vi gör till våra genom att återkomma till dem, genom att skapa en relation till dem, genom att älska dem, arbeta med dem och låta dem bli en del av ”oss”. En bild av mig är väl bara min om jag tagit bilden, skapat bilden, men annars är det snarare en bild av en fotograf, som har mig som motiv. Mina bilder är de bilder som jag är bildskaparen till.

Vilka bilder söker då någon obekant efter och hittar till mig och ”mina bilder”. Och när h*n hittade hit, visst var det fel, men än en gång varför sökte du efter ”mina bilder” …

Och sedan undrar jag såklart hittade du ”dina bilder”?

Att fotografera människor innebär att ge dina modeller tydliga instruktioner

DSC_8381 Jag fotograferar gärna människor. När jag ska få dem att slappna av försöker jag ge instruktioner, få dem att slappna av, eller göra det som jag vill inför kameran så avslappnat som de kan.

I arbetet brukar jag använda mig själv som spegel och be modeller ”spegla” sig i mitt kroppsspråk, mitt sätt att stå, och ibland lyckas det fantastiskt bra och allt är på plats. Men i och med att jag blivit mer och mer trygg i att jobba med människor, och genom att jag arbetar med människor som jag ofta känner – brukar jag vägleda genom att visa, justera hår, hållning, ansiktets lutning. Jag behöver ofta bara visa en gång med händerna sedan förstå modellen vilka små rörelser det handlar om och så kan vi gå vidare med fotograferingen.

magister killfrokenJag undrar om de som fotograferar tycker det är jobbigt att jag justerar dem handgripligt eller om de tar det för ett sätt att få bilden på plats. När jag tittar på Per Falks och Jacob Möllstams ”behind the scene”-bilder (se nedan) tänker jag att de ser lite chockade ut. Men de tycks finna sig i situationen.

bakom kulisserna
Bakom kulisserna på en legendarisk @kalexanderson photo shoot av @perfal – av Jacob Möllstam
bakom scenen.jpg-large
@jacobmollstam @kalexanderson Här är ännu ett ”bakom scenen”-foto där modellen knådas. av Per Falk CC 0

Stort tack för era bilder som ger en bild av hur det kan gå till #lycka! Hur blev mina bilder? Jacob Möllstam kan du se här och underbara Per Falk finns här.

Experiment i motljus – en lek med utmaningar

Jag kan sitta inomhus som en kväll som denna och titta ut – se solen ligga lågt och tänka: nu borde jag plåta.

DSC_8109

Ibland reser jag mig upp och går ut. Den sista timmen innan solen går ner är oemotståndlig att arbeta med. Har du en modell med långt hår – är det grymt att låta ljuset leka i håret och solen bildar då en gloria runt håret.

Jag önskar att jag kunde göra det som jag gör med leksakerna med (levande) modeller i motljus – låta ljuset smeka och leka med figurerna så att det nästan omfamnar figuren och ger en extra dimension till mötet mellan leksak och ljus, i kamera. Jag älskar motljus, dras till till stunden innan solen står för lågt, men tillräckligt lågt för att jag ska kunna gömma den bakom en lego-gubbe.

Jag älskar när solen möter hår och vind och ger vardagen ett skimmer. Varför skriver jag det här? Leken att fundera på vad andra söker och hittar lockar och drar… Någon har sökt på orden ”experiment i motljus” och jag funderar på vad jag associerar till orden, sökningen, för bilder. Jag undrar också vad personen fick för träffar. Jag undrar vad jag taggat med motljus och experiment och hur de förenas av söktjänsterna så att den som söker hamnar här…

Jag prövar och hamnar i inlägget ”mer experiment med flera exponeringar i motljus”. I arbetet med självporträtten har jag använt mycket motljus lek, men även använt mycket medljus – för det fungerar så bra med ”levande” modeller, de får ingen skinande plastyta som jag har så svårt för…

 

den perfekta bilden – vad handlar den om?

06042015-perfekta bilden

En bild handlar ytterst om två saker, att kunna hantera tekniken, kompositionen och sitt arbetsflöde och genom detta förmå berätta det som man vill berätta. Fotografi handlar om att förstå teknikens möjligheter -kamerans (om du fotograferar) för att skapa de bilder som du vill för att kunna berätta det du vill.

Att skapa fotografiska bilder handlar om två frågor:

1. Vad vill du berätta?

Varför tas/skapas bilden. Är det för att dokumentera, för att öva, för att berätta hur det är att vara människa, är det för att skildra ditt favoritlandskap, eller är det för att tolka ett tema, eller vill du roa? Vad vill du?

På den här bloggen har jag velat berätta om människor, om att vara människa, men jag har också velat utforska modellfotografi, att undersöka om jag kan fotografera människor, ansikten och det är dessa frågor som jag velat berätta om, genom mina bilder.

Nästa steg i arbetet med bild handlar om

2. Hur vill du berätta?

Fotografi använder en kamera som hjälpmedel, ett verktyg för att berätta. I mitt arbete med fotografi har det handlat mycket om att förstå hur jag ska  använda det verktyget, för att stärka och tydliggöra berättelsen. I hur:et finns det massor med tips som du kan ta till dig kring perspektiv, komposition, fokus, inställningar och tekniker som du använder i framkallningen av din bild (efterbearbetningen).

Just nu leker jag med tanken att pröva att skapa porträtt utan ansikte, just nu.

med distans blir bilderna annorlunda

Jag tittar sällan tillbaka på serier av de bilder som jag tagit, idag tog jag mig en stund åt att titta tillbaka på en serie bilder jag arbetade med i höstas, bilder om osynlighet, om makt, maktlöshet, och relationer.

Jag tänker att bilderna ska se ut som de bilder jag tar nu. Stannar upp tittar och ser ett försök till några av de bilder som jag tar nu… fast ändå inte. Tekniken som jag arbetar med har jag utvecklat, men berättelsen är en annan, eller inte…

30032015-minnet

Det är lite som att titta tillbaka på bilderna från Chicago som alla handlar om längtan, hemlängtan, ensamhet och sömnlöshet. I minnet ser bilderna ut som den ovan (tagen igår), men när jag tittar på dem, ser jag att jag mörka bilder – vackra men på väg! Jag ser längtan, känner sömnlösheten, men minns inte att bilden såg ut just så…

Att ta kort på sig själv, vad heter det?

19122014-KPA_2571

Jag tittar i statistiken på min webbplats och ser att någon har Googlat:

-att ta kort på sig själv, vad heter det?

Jag tänker att svaret är självporträtt, eller är det Selfie idag? Tänker alla svar är en googling bort, men vad gör det med oss, vem frågade vi innan google, och vilka svar fick vi då?

Jag funderar vidare kring varför selfie-genren är haussad. Jag undrar vilken roll de smarta enheterna och de sociala medierna spelar i detta spel, samt hur mycket vår vilja att tillhöra gör att selfin får en stor plats i de sociala medierna vardag. Jag tycker att det är viktigt med selfies, självporträtt och de görs av många för att ge en bild av mångfald och möjligheter.

Sedan tänker jag på blogposten som jag läser igår om att dessa perfekta bilder inte skulle göra oss lyckligare utan snarare förstöra våra liv, – en klickvänlig rubrik. Studien som det refereras tycks handla mer om vad vi tror att andra missar genom att vara upptagna av att ta den perfekta bilden.

Selfies – eller självporträtt är en av de mest spännande bilder som jag tar, för även om jag tror mig veta hur jag ser ut, hur jag är, att jag är van vid kameran, situationen finns det ett mått av oförmåga att förutse resultatet som jag dras till. Med mig själv som modell kan jag fokusera på resultatet och inte modellens eventuella känslor inför resultatet. En selfie eller ett självporträtt bygger på att det är fotografen som är modellen på bilden (kortet), och svaret på googlingen är nog selfie eller självporträtt.

Är det kort som tas med digitala kameror eller är det digitala bilder som aldrig blir några kort?

-tomt-

11012015-KPA_3839

Har laddat, funderat och tänkt i flera dagar. Förberett mig, laddat upp, blivit nervös. Och det som blir kvar är ord om min bildestetik som att jag gör bilderna ”simmiga” – och vad tillför den?

Svaret tydligt och entydigt från alla – den tillför, den förstärker. Den är välvald! Men jag undrar och stannar vid ordet, beskrivningen av att jag har en simmig-estetik!

Nu var det över!