jag och jaget – 26 maj

jag och jaget

[me and myself]

Fotografens lycka och makt är att få vara den första som ser fotografiet. Den första som med sin blick tittar på det som kameran, tekniken, sensorn fångar med hjälp av sin ljuskänsliga sensor. Jag slås ofta av att jag vid själva fotograferandet inte upplever att jag är närvarande, speciellt inte i min vindsstudio, där jag arbetar med stativ, kamera och en ganska fixerad uppställning. Mitt bidrag som fotograf, består ofta i att jag ”sätter” upp fotografit, genom att agera som stand-in för mitt motiv. Ibland är det även tvärtom. Sedan är jag nog mest en regissör.

10 bilder – välj 2

Ett porträtt fångar fotografen såväl som motivet, eller personen framför kameran. Vad som är äkta eller inte framgår inte: det är något som vi lägger på i efterhand, utifrån hur vi förstå situationen, vilken kunskap vi har om själva ögonblicket. Berättelsen runt fotografiet och såvidare. jag tänker ofta att ett autentiskt porträtt är lite som Barthes säger: ett fotografi som speglar motivets/personens förträfflighet, briljans, kompetens eller skönhet.

Bilden idag är en om motstånd, att både stå emot och ställa upp. En berättelse om att vara motiv, så generöst och stort som bara ett barn och en kärlek kan vara.

jag och jaget [me and myself] är en serie, essäer, som jag startar igår, håller på idag och slutar imorgon [oklart när imorgon är]. Essäerna handlar om fotografi, om porträtt, om att skapa, om att leva, att få skriva, tänka och formulera mig med och kring fotografi. I alla fall tror jag det.

Vill du vara med? Säg till!

SFOTO:Branschdagar – några tankar

Var ska jag börja? Kanske varför jag gick?

Jag gick för att jag arbetar som fotograf, och älskar det.

Jag gick för att jag fascineras av fotografi, idén med att man kan göra en bild, en representation av något som finns med hjälp av en kamera.

Jag gick för att jag under de senaste åren funderat mycket kring fotografi, skapande och fotografen. Och det har fått mig att fundera mycket kring AI, fotografi och skapande, så det var naturligt att signa upp för Svenska Fotografers Branschdagar 2024 på Fotografiska.

Två sessioner skulle handla om AI, var det innebär att vara promptograf och en session om fotografins framtid med AI. Spännande, jag tänkte. Jag tänkte kanske kommer samtalet beröra kärnan i vad fotografi är. Vem som är skapare och hur skapande påverkas av AI i dessa sessioner.

Jag gick för att få en inblick i hur branschen ser på frågor som: vad är ett fotografi, vad gör en fotograf, och vad som skiljer fotografen från en promptografen … fick jag det?

Nej, men jag fick en inblick i att AI är tränad på fotografi, på data på det som kom före den tekniken… Jag fick ingång till varför upphovsrätten … ja, men inte varför upphovsrätten ska skydda fotografiet? Eller varför fotografen har rätt till en ensamrätt till ett medium som vem som helst kan kopiera. Nej jag blev inte fundersam , nej jag började inte undra, men jag saknade frågor som rör det essentiella: vad är ett fotografi, vem skapar det och vem har rättigheter till fotografiet?

Men … det tyckes självklart, otvistbart… Men är det verkligen det? Och var förs det samtalet?

Promptografen – Annika Nordenskiöld – vilken stjärna. Tack!

1. Julens strålkastarljus – en julkalender i bilder

Lucka 1

I dagens lucka hittar vi mina kollegor Björn och Robban – stort tack. Jag börjar med de som var med i början, sedan kommer jag kasta mig lite fram och tillbaka ibland modellerna. Under 24 dagar fram till jul. Jo, jag är också med… och kommer vara med igen 😉

I julkalendern 2021 har jag haft lyckan att ha fler modeller än någonsin. Vilket är stort och fantastiskt, och det gör min kalender. Årets tema är strålkastarljus eller en lek med ljus, en ljuslek (fotografi). Som du kommer se så är alla bilder är tagna på samma plats, men vid olika tillfällen. I strålkastarljuset av en väldigt vacker lampa… Men betyder det att alla har samma ljus?

Den som är tekniskt intresserad ska vet att jag arbetat med 28 mm, f4 och en slutartid på 1/15 sek. ISO inställningarna är 160.

Kristina

Skulle du vilja vara med? Eller undrar du över något annat – hör av dig.

Min bildvärld är stum eller så är jag döv

Jag upplever min bildvärld som stum. Det finns flera skäl till det. Det först är nog att arbetet är tyst och ensamt. I min ensamhet och under tystnad skapar jag bilder, för det är ett sätt att leva. Ett annat skäl är att min bildvärld mest möter tystnad. Det är som att jag pratar och pratar men ingen hör, för jag är stum.

Häromdagen träffade jag Björn för att fotografera och prata bild. Det finns inget roligare än att prata och skapa bild med andra. Tack Björn!

I en bisats sa han att hans upplevelse var att mina bilder är allt annat än tysta. Jag tror han sa att min bildvärld mer eller mindre skrek. Jag tyckte han sa något om att jag nästan gör sönder mina bilder, men det vet jag inget om. Allt jag vet är att jag befinner mig i en ensamvärld där den enda jag möter i mitt skapande av bilder är mig själv som redan sett allt, här finns inget extremt, här finns bara min tystnad, mitt försök att passa in, bli förstådd, sedd. Jag tänker kanske ser du mig?

Men om Björn har rätt att mina bilder hörs, syns eller väcker något… varför säger ingen något? Varför är allt jag möter tystnad? Är det för att jag är döv och inte alls stum?

För vem fotograferar jag?

Det är en fråga som återkommer när jag befinner mig i ett projekt mest kanske mest efter… för vem gör jag detta och vem vill se, ta del av, vara med… för vem fotograferar jag?

Det enklaste och mest givna svaret borde vara för mig själv, för ”jag”, men det är inte fullständigt sant, för jag fotograferar också för dig, dig som jag vill ska vara modell, för dig som jag vill ska se, oroas, underhållas, njuta, tycka om… för dig som är min inspiration, min musa, min förebild, för de möjligheter som finns i att lära sig mer… att utforska ett språk.

Internet är en gåva i jakten på alla som inte är ”jag”, för genom internet kan jag nå dig eller i alla fall idéen om dig, men jag är inte säker på att det sker, eller att du ens tycker om, ser det som jag gör.

”att ge det man inte har till någon som inte vill ha det”

Hur märkligt det än låter känns det lite så med mitt fotografi… citatet är från Lacon och handlar om att älska. Visst är det vackert.

Publicerat den
Kategoriserat som om fotografi

Ser vi samma bild? Om att se och göra bilden av dig!

Det finns inget som är så svårt som att se sig själv på bild.

Jag älskar att fotografera och jag gör det gärna. Den här bloggen har jag ägnat åt att samla mina bilder på människor, både människor som jag beundrar och håller av såväl som människor som jag inte känner. Det är en utmanning.

Klick!

Men utmaning slutar inte där, utan fortsätter när min bild möter dig, som är modellen. Plötsligt ser vi inte samma bild… Jag har tagit och gjort en bild, som jag tycker om, som jag kan stå bakom, tycker tar fram det som jag ser hos dig som människa, men också tar fram det som ”är” jag. Ibland kan det vara saker som min modell inte alls tycker om, inte vill se och inte alls vill visa. Det finns massor med saker som vi inte tycker om hos en själv, och de värsta och kanske några av de bästa (?) bilderna är de som tar fram just det…

Vi glömmer att bilden av oss själva inte är sann, eller ens ger en sann bild av dig. Det är en tolkning, en konstruktion skapad genom ett möte och via ett medium. Fotografiet som uttrycksform är belastat med en föreställning om att ett fotografi avbildar ”verkligheten” men det tror inte jag ett ögonblick på… Fotografi är ett verktyg för att berätta, och jag använder mina fotografier för att berätta vad det innebär att vara en människa. När jag fotograferar på uppdrag av mig själv försöker jag inte avbilda mina modeller såsom de ser ut, utan jag använder fotografiet för att berätta… och i den berättelsen gör jag massor med val, om ljussättning, pose, modell, kamera, objektiv, bearbetning… etc

Jag vet av erfarenhet att de som modeller som blir mina genom val eller genom mitt val inte alltid tycker om resultatet – de kan jag inte ändra på, jag kan inte genom att ”göra” om bilderna för få dig att se på dem med andra ögon. Jag har försökt att få människor att se på mina bilder genom mina ögon, men har aldrig riktigt lyckats så därför har jag slutat och väljer istället att se det som mitt misslyckande och ibland gör jag om, ibland tar jag bort…

Nu gör jag en kalender på uppdrag av mig – det kommer bli bilder av många andra, men de handlar om mig, kanske några av dem tar fram saker som du inte gillar hos dig själv, säg gärna det… men försök förstå att för mig är det kanske just det som gör dig vacker, stark, intressesant som människa.

Att ta självporträtt handlar om att spegla sig i andra

När jag ber främmande människor stå modell för mig, brukar jag berätta om mitt självporträttsarbete, och hur viktiga modellerna och porträtten är för att jag ska kunna se mig själv som modell. När ett stående motiv är du själv, behöver du se andra för att kunna spegla dig själv som modell. Därför är bilder och fotografier på andra A och O. De fungerar som inspiration och möjliga sätt att gestalta en idé en person, en känsla.

Dagens bild är en spegel, eller ett minne av en lek som startade i en instruktion och som blev något annat.

Publicerat den
Kategoriserat som om fotografi

Har du sett SOI2015.se?

Det är alltid en ära att få illustrera en hel webbplats med bilder. I år har jag lyckan att ha massor med bilder på webbplatsen SOI2015. Statistiken är grym och du kan lära dig allt om internetanvändningen i Sverige, men du kan också kika på bilderna… jag har gjort båda delarna.

Några av mina favoritbilder 🙂 kan ni se nedan.

DSC_2371 DSC_3879

DSC_7212

för fler bilder får du surfa in på SOI2015.se

 

Spelar det någon roll vem som är på bilden?

En fråga som jag ofta återkommer till är om det spelar någon roll för betraktaren vem som är på bilden. Ser du annorlunda på bilden om du vet att det är en bild av XX eller YY? Varför spelar det så stor roll om bilden föreställer någon som är ”känd” i förhållande till någon som du inte känner. Varför är det ”finare” mer spännande att titta på bilder av kända personer än obekanta ansikten som ”vi” vet väldigt lite om?

Jag tror att vi tycker om/dras till bilder på människor som vi känner (eller som är kändisar) för att vi redan har idéer eller föreställningar om den som bilden föreställer. Vi har nycklar om vilka de är, vi kan genom att se på bilden se saker som förstärker vår bild av den som vi ser eller som inte gör det.

Men jag tänker att det viktiga med en bild kanske inte alltid är vem den förställer, utan vad den berättar, och hur den berättar den historien. Fundera på det en stund.

Publicerat den
Kategoriserat som om fotografi