Varför heter din blogg Ser du mig?

Ser du mig?
Tycker du om mig?
Älskar du mig?
Ser du mig?

Jag visste redan i slutet av 2012 att jag skulle ägna stora delar av mitt fotografi till att utforska mig själv, mitt jag, mig själv som modell genom att göra ett självporträttsprojekt 2013. Det var därför naturligt att starta en blogg ”Ser du mig?”. När jag startade den här bloggen var det utan ord, det fanns inte ens titlar till bilderna, ett datum, en bild, det var och är en webbplats för bilder, av mig och om mig.

Tanken bakom mitt självporträttsprojekt (2013-2014) var att utforska: ser du mig? Eller vad ser du? Ser jag mig själv, eller ser jag och försöker jag ens se mig själv? Och om jag ser mig, eller om du ser mig tycker du om det du ser? Bildprojektet som handlade om att utforska mig själv som modell, kom att handla om vilken bild vi vill dela med oss av, eller snarare vilken bild som jag vill och vågar dela med mig av.

Min blogg blev snart, eller kanske var det samtidigt en plats för mig att se mig själv  i andra. Jag fick kollegor att stå modell inför kameran, mina barn och plötsligt vem som helst… Men bloggen heter fortfarande ”Ser du mig?” – varför då? Hur tänker du?

Alla bilder är ett resultat av mig, min tanke, mina erfarenheter, mina val och mitt arbete, därför är jag benägen att säga som Christer Strömholm:

”. . . att arbeta med fotografisk bild är för mig ETT SÄTT ATT LEVA. När jag tänker efter, och tittar noga på mina bilder så är de ALLA, på sitt speciella sätt, ingenting annat än SJÄLVPORTRÄTT, en del av mitt liv.”

Mina bilder, de bilder som jag delar här handlar om mig, om du ser mig eller inte spelar egentligen ingen roll, för jag vet att de är en spegling av mig och den jag är. Frågan kvarstår: Ser du mig?

Kristina

(Frågan: ”Varför heter din blogg Ser du mig?” Kom från kollegan, vars dotter hade hittat sig själv genom att googla, och sedan hamna här…)

Bilden överst är den som startade projektet – Ser du mig? 1  januari 2013.

Från arkivet: Sveriges mesta och bästa lärare 2016

Hittade bilden i en genomgång av arkivet och insåg att jag haft lyckan att fotografera Sveriges bästa lärare 2016 flera gånger. Tycker mycket om hur ljuset faller på henne öga.

Stort grattis till utmärkelsen Camilla!

Längtan och saknaden är stor

Jag har suttit och titta på bilder från åren som jag skrivit på den här bloggen. Landar på bild efter bild på människor som jag tycker o och saknar. De finns i mitt bildarkiv, och åren har gått. Jag stannar upp och minns ibland den stund vi möttes, min modell var min. Jag undrar varför bilden blev kvar i arkivet tills jag landar på den bild som jag publicerade och då fanns det inte utrymme för mer. Men idag öppnades möjligheten, när jag öppnade mitt arkiv.

Jag saknar dig.

Det här med ett arkiv …

När man fotograferar som jag gör, med viss regelbundenhet och med stor lust blir det en del bilder. De flesta bilderna hamnar aldrig här, utan hamnar i mitt arkiv av bilder. Vissa kommer jag tillbaka till andra vill jag helst bara glömma. En del ligger i väntan på att bli publicerade, andra publiceras för att sedan raderas…

Jag har bestämt mig för att lite på måfå titta igenom mitt arkiv av bilder som tagit sedan 2013 (då den här webbplatsen startade) för att se om jag inte kan hitta några guldkorn, kanske några som jag ser annorlunda på idag jämfört med då… En ny serie är född … från arkivet.

Idag är det en bild som nog skulle hamnat i mitt arkiv om det inte var för Banström, kloka, briljanta Therese som jag har lyckan att få arbeta med… Jag tycker mycket om bilden för den få fram det som jag vill vara tydlig, ärlig, klok – allt som Karin utstrålar!