Ett år tar slut och ett nytt tar vid… #en första reflektion

Jag tänkte i några inlägg sammanfatta mitt 2017. Det har varit ett rikt fotoår för mig på så många sätt. Det har också varit ett år med massor med utmaningar, frågor och felsteg precis som livet självt.

Jag startade 2017 med att göra en fotokickstart med Therese som härförare. Det var roligt, spännande och väldigt givande. Jag vet inte om jag tog nya steg, eller om jag bara dansade runt samma gran. Men bilderna som kom ut blev en serie med självporträtt – spännande sådana.

Jag har lovat mig att  2018 ska handla om att ta mina bildidéer utanför mig själv som modell. Jag ska använda min teknik, min kunskap och min förmåga till att ta bilder på andra, men med mitt språk som uttryck. Temat är redan givet och jag har redan startat fast mest i smyg.

Mina favoritbilder från fotokickstarten.

 

 

Dag 30 Valfri bild #fotokickstart

Varför skulle det vara svårare att välja en valfri bild jämfört med att arbeta med ett givet tema… kanske för att man inbillar sig att man har så många fler val… Vet inte. Hela denna fantastiska utmaning var valfri! Stort tack Therese som satte igång oss, och tack alla som deltog. Det har varit grymt inspirerande!

Dag 26 Detta skrattar jag alltid åt… #fotokickstart

Jag visste tidigt att jag skulle falla på det här temat. Vad skrattar jag alltid åt? Underfundiga barn, pappas dåliga skämt, eller i alla fall när jag ska berätta om dem. Då förstör jag den rolig historien lika mycket som han förstör de skämt som han tycker är roliga.

Det är saker som jag alltid skrattar åt… så bilden borde vara på min pappa, men det blev en bild av mig. I mitt hotellrum har vi en pizzavägg – den fick bli bilden… inte för att jag skrattar åt den, utan för den fick mig att bygga och plåta…

Dag 22 Mitt beroende #fotokickstart

Det är lite generande att erkänna sitt beroende såhär på nätet… Mitt beroende skulle kunna sammanfattas till att jag är en betraktare, och jag älskar att betrakta andra och andras bildvärldar. Och med internet som hjälp kan jag fullt ut ägna mig åt det.

Det är många fotografer som jag beundrar och låter mig inspireras av, en av dem har jag låtit inspirera dagens bild och blir på så sätt en symbol för mitt beroende – det är Cristina, som jag redan tillstått att jag beundrar djupt.

Life is a creepy silence ( behind that door)

Ett foto publicerat av Cristina Bree (@crisis_bree)

 

Hennes bildvärldar är jag beroende av. En bildvärld där ”Life is a creepy silence”.  Jag är beroende av att betrakta henne bildvärld och till min hjälp har jag internet, för utan internet hade jag aldrig hittat henne, men som jag minns det var det hon som hittade mig.

Tusen tack för det Cristina!

This is embarrising to admit to my addiction … public online. I would say that my addiction is to view and to look at others peoples worlds, imagery worlds. As a symbol for my addiction I have choosen you Cristina… the world you portray through your images is an addiction.

I don’t know how I found Cristina, but I think she found me, and for that I thank the internet and Cristina!