Fredrik – blev du verkligen starstrucked?

”Dagens första starstruck-moment avklarat. Fotad av @kalexanderson 😀 Ovant att stå på andra sidan kameran, men spännande.”

från Fredriks twitter

Jag hade en lista över alla som sa: ja. Men av någon anledning hade jag glömt att sätta upp Fredrik på listan, men det fina med fantastiska modeller är att de kommer ihåg åt en 🙂 Tusentack för det!

Så fort jag tittade på Fredriks bilder såg jag mig själv, reflekteras i hans glasögon, här syns även jag som fotograf. Bilden tycks handla om att ta skydd, omtanke och närhet. Och om Fredrik bara puttar till handen på vänstra sidan så blir ansiktet helt, och vi kan se honom. Åh jag tänker jag som inte vill synas 🙂

Stort tack Fredrik!

 

du är en underskön modell Jan!

Jag utesluter ingen som modell, men det är lite extra lyxigt att ha modeller som kommer tillbaka. Modeller som vill vara med igen, för det är en biljett på att jag har lyckats. Förtroendet finns, vi har en relation och någon form av band, av tillit och tilltro. Jan är i vilket fall som helst en modell som jag som fotograferat i tidigare projekt. Framförallt när jag gjort mina julkalendrar, det blir väl en i december i år också, men det har jag inte bestämt än.

Ja, Jan är verkligen en modell som tycks tro på mig, vi har en relation som fotograf och modell, som bygger på tillit och det syns i bilden.

Jag tycker mycket om bilden – blicken – handen som beskurits men ändå tycks komplett. Bestämd och närvarande samtidigt väljer jag att inte se.

Kristina och jag hann också dricka en kopp espresso

Kristina träffade jag också i samband med Sett-dagarna. Det kändes som vi möttes i kön, men det gjorde vi inte utan vi hade stämt träff. Vi träffades utanför och vi pratade om mitt inlägg ”till mina modeller och alla andra”. Vi pratade mycket om tillit.

När vi hade fotograferat tog vi oss in på mässan och ställde oss i kön, som jag nog minns mest av samtalet fick form och innehåll där. Jag tog en espresso och njöt massor! Stort tack än en gång Kristina!

När jag tittar på bilden ser jag den hårda, tydliga, kanske bestämda blicken, som tar en paus ett ögonblick, döljer sig lite och sedan ger sig hän.

Anders en ny bekantskap :)

Anders svarade på min uppmaning att vara med som modell i det här projektet. Jag tror inte vi har möts tidigare, men vi pratade om arbete och måttlighet – risken att bli förlorad i det man älskar.

När jag tittar på den här bilden vet jag inte vad det är som stör mig förrens jag inser att det är glasögonen som jag tagit av modellen på den ena bilden men inte på den andra.

Stort tack

Åsa hittade jag minglande på Goto10 öppningen

Jag hade inga inplanerade fotograferingar på kvällen för Goto10:s invigning, för jag var eventfotograf. Jag hamnade dock i mycket mingel för det visade sig att jag kände många som var inbjudna till invigningen.

Mitt i minglet stod Åsa och Anne-Lie. Anne-Lie har jag mött tidigare så vi kom att prata om fotografi och bilder. Och jag frågade om de ville vara med, som modeller. Åsa var tveksam, men bestämde sig till slut att vara med.

När jag tittar på bilden ser bara hur lite ljus det var där jag fotograferade. Men jag ser också ett drag av finurlighet och påhittighet.

Tack Åsa.

Den här bilden är en del av mitt projekt ”tillit och tvivel” du kan se övriga bilder på bloggen eller på instagram serdumig.se

 

Camilla har så undersköna attribut

Att fotografera Camilla är som ett pågående projekt. Vi möts, vi fotograferar och sedan blir det för det mesta fantastiska bilder (kanske alltid). I mötet med  Camilla pratade vi om min oförmåga att mingla. Jag är ingen minglare, jag är en observatör, en som står bredvid och tittar på. Det pratade vi om. Och så fotograferade vi. Vi pratade också om alla mina tvivel… och Camilla sa:

-Det säger du alltid och sedan blir det underbart. Med lugn som ingen annan…

När jag tittar på bilderna så undrar jag om de är ett svar eller en replik på vårt samtal. En skildring av mitt distansierade sätt. Jag älskar händer, och Camillas vackra ringar och undersköna lockar.

Tack!

nu presenterar jag mitt projekt Tillit och tvivel och det här är en av bilderna (nr: 36/52 (snarare 53 eller 54)). Vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto: serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Patrik och jag pratade om sponsorkläder

När jag mötte Kristoffer väntande jag på Patrik. Han kom i träningskläder i svenska färger och jag skrattade och bad honom ta av träningsoveralls-jackan och fick som svar att det egenligen inte spelade någon roll för T-shirten skulle vara lika mycket en i svenska färger. Jag minns inte om det var friidrottslandslaget som hans arbetsgivare var sponsorer till eller inte – blått och gult var det i vilket fall som helst.

Jag undrar ofta varför jag hänger upp mig vid färgerna när jag vet att bilderna ska bli svartvita och jag kommer inte ens att ta med kläderna på bilden, utan fokusera på ansiktet. Men kläderna och färgerna skapar någon form av känsla som jag inte riktigt kan bortse från. Det är ett första intryck som jag ibland måste ta mig över 🙂

Bilden är spännande med blicken som är lite frånvarande och drömmande. Vad drömmer du om?  Drömmer du bara när du sover eller dagdrömmer du också när tillfälle ges, eller tas?

Tack Patrik

Den här bilden är en del av mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder eller kanske alla? Kolla in mitt instagramflöde serdumig.se eller titta på taggen: tillit och tvivel.