Självporträttets enformighet

Tristess 1 jan 2014
Tristess 1 jan 2014

När jag byggde om sist så fick jag fråga om jag byggde om för att jag tröttnat på motivet, på självporträtten, som är så lika, och ändå samma. I frågan fanns det implicit en bild av att självporträttet i sig är enformigt och i bristen på andra motiv, så sökte jag en annan form. Frågan om jag bytte tema på bloggen för att dölja enformigheten, svarade jag aldrig på, eftersom jag inte såg sambandet. Jag byggde om för att jag är den som mest av alla besöker min webbplats, och jag ville göra ett aktivt val, inte ett av slentrian, ett som jag gjort förut. Det är samma sak nu (1 jan 2014). Det är en ny början – nytt försök till utseende som passar 2014.

I ett samtal återkom frågan om enformigheten i självporträtten, men inte som en fråga utan som ett påstående:

– Självporträtt är så enformiga.

Jag kan bara le och instämma, visst är de enformiga: motivet är vad motivet är! Det är jag i mitt fall, det är du om du plåtar självporträtt. Ett självporträtt är en bild av mig – jag som berättar om mig själv, eller om att vara människa med hjälp av mig själv och min kamera. Jag gör självporträtt för att det finns en utmaning, spänning och lek, i just den begränsningen. Frågan som jag ställer mig är vad kan jag egentligen säga med en bild av mig själv? Hur mycket kan självporträtten berätta. En eller många historier, kanske tar jag egentligen bara samma bild om och om igen…

Jag trivs med självporträttet på samma sätt som jag trivs med stilleben, det handlar om möjligheten att i mångt och mycket kunna styra, bestämma, (kanske) kontrollera eller välja hur och vad jag vill berätta. Jag kan låta ljuset leka med motivet och ibland gömma den berättelse som jag vill berätta och ibland ge emfas åt den berättelse som jag hoppas du ska se.

Jag söker andra motiv för att få inspiration, andra människor som jag fotograferar inspirerar mig. Genom de bilderna får jag nya uttryck, nya sätt att berätta på… Nya sätt att se. Så fungerar även med bilderna av leksakerna. Jag har svårare att hitta inspiration i allt det plåtande som sker på måfå, utan egentligt mål, eller utan egentligt berättande. Men jag naturligtvis inspirerad av andras bilder, av stort smått och allt som jag inte kan fotografera.

Jag 20140102
jag 20140102

 

Ser du mig – 2014 – nu då?

Now then
Now then, 1 jan 2014

Jag inleder 2014, med att sakta avsluta projekt 2013… Tänker att det bästa sättet att stanna är att långsamt bromsa. Så jag kommer fortsätta ha mig själv som modell för bloggen: Ser du mig, ett tag till. Kanske inte lika regelbundet, det vet jag inte…

Jag har också byggt om och bytt tema – kände att det var dags att pröva ett annat uttryck, eller gå tillbaka till det som jag startade med, i sökandet efter ett nytt.

Bilderna från 2013 ligger i menyn: 2013, alla är publicerade där, men du kan också browsa via kategorierna eller söka. Om du vill följa eventuella porträtt under 2014, rekommenderar jag att du prenumerera på bloggen, då får du allt som publiceras direkt i e-posten. Men du kan också följa bloggen via rss. Jag kommer att posta bilder här, och dela dem i sociala medier. Jag har också bestämt mig för att öppna för ett samtal, i alla fall på inlägg som innehåller text, så det kommer att vara möjligt att kommentera, se nedan, men det är naturligtvis frivilligt.