Nyår – ett år med fotoluncher och #obekantabekanta

Det har varit ett roligt, stort och märkligt projekt det här. Egentligen bara ett som jag hakade på, för att jag kunde, ville och ville lära mig mer om hur andra fotografer arbetar. Jag trodde att det skulle bli:

en historia om ett möte med den största av alla rädslor när det kommer till att fotografera/porträttera främlingar och det var att få ett nej.

Det har det onekligen blivit, men i mötet med rädslan har jag också vuxit, hittat strategier att våga och inte bara tveka. Att förklara varför jag vill ta en bild, vad jag ska använda den till och inte. Jag är inte lika rädd för att säga att du fascinerar mig, kan jag få plåta dig.

Många gånger har vi fått nej, men det finns också massor med tillfällen då vi fått ja, och tänk va spännande det är att se en annans fotografs arbete och bilder. Vi möter samma människa, men berättar med våra kameror olika historier!

27122014-new year

Den här sista historien är från i lördags – ett möte mellan två obekanta – bekanta. Roligt, utmanande och spännande! Stort tack för detta år Therese! Kolla in Teschos grymt spännande och utmanande bild.

#bekantaobekanta – temat jul!

Jag ska ärligt tillstå att jag inte tagit en bild på någon annan än mig själv under julen. Det naturliga hade ju varit att jag valt ett självporträtt från förra måndagen för att skilda julen – det blev inte så. Istället så fotograferade jag mina barn igår med löfte om ännu ett år med världens finaste present i paketet ”fototid”.

Det roliga är att efter tjat och mycket gnat så har det blivit bilder, härliga och intensiva stunder, sura miner och skratt. I julklapp önskade de sig bilderna, fast i analog form och det fick de naturligtvis. Sonen tittade igenom det urval som jag gjort och sa, här finns allt en och annan personlig favorit.

Temat jul får bli en bild av sonen med en favoritmin.

28122014-KPA_3369

Jag tycker om allt med bilden, utom kanske att tröjan tycks fall sönder. Jul! Kolla in Therese bild! Underbar!

Utan att tveka sa han – javisst! #bekantaobekanta

Det finns en spänning i att inte veta om modellen som man tänker sig plåta ska säga ja eller nej. Idag var det Olof som vi gick på jakt efter, inte på sitt rum, på ett lunchmöte.

Vi sms:ade, inget svar. Vi bestämde oss för att störa en gnutta och fråga:

-Vill du vara vår modell?

och utan att tveka sa han javisst!

En cool modell, rolig att arbeta med och väldigt välvilligt inställd, det är Olof det!

01122014-snygging

Jag ska ärligt säga att jag gillar allt med bilden! Tusen tack Olof!

I rörelse [från Kicks] #bekantaobekanta

17112014-movement

Varje dag på arbetet går jag förbi Åhléns huvudkontor och på väggarna finns bilder på Kicks på rörelse och människor i rörelse. Jag tittar upp och tycker om. Idag blev det så att jag fastnade för temat och tog med mig det till fotolunchen med Therese. Jag vill fotografera på temat i rörelse, precis som Boyes dikt.

 

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Det är vägen, som är mödan värd. Jag funderar på hur Boye upplevde verkligheten när jag läser orden: ”På ställen där man sover blott en gång,/blir sömnen trygg och drömmen full av sång.”

Idag var vilket som helst temat ”i rörelse”

Jag ville fånga rörelse, få in rörelse i bilden. Och den första bilden som jag tog blev precis som jag tänkt mig i rörelse (se överst) men så valde jag en annan bild som jag knappt såg när jag tog den. På mannen nedan som bär en påse, i rörelse i fokus på ett mål, undrar om han tänker att: ”det är vägen, som är mödan värd.”

17112014-DSC_2776Vad jag tycker om… rörelsen – Kicks, och att det finns detaljer i mannens ansikte, stilla med ena foten och den andra i upplösning av rörelse.

 

Fast jag har ingen skinpaj #bekantaobekanta

12112014-ingen skinpaj

Han kom gående längs med Ringvägen, lite slängigt, med en väska över axeln. Det var t-shirten och håret som fångade mitt intresse. Jag kände mig som jag kastade mig över honom, likt ett rovdjur med en kamera i högsta hugg.

-Vill du vara vår modell?

-för vad då?

Jag gav en summarisk bild av våra fantastiska måndagsluncher, snart i ett år har vi gjort detta. Kastat oss över främlingar och tagit bilder av dem.

-Idag vill vi ha dig som modell. Du har den grymmaste av alla grymma t-shirts.

-Fast jag har ingen skinpaj sa han, när vi placera honom vid fasaden.

Bilder togs och sedan gick vi vidare… det gick snabbt, lustigt och kändes lite tomt. Lite av det som Therese pratar om på sin blogg, om att jag/hon hann knappt fundera på vad vi ville innan allt redan var gjort.

Han var en spännande modell, hade en pose, lite skygg inför kameran och valde att titta bort.

Skulle jag ta om bilden? Tveksamt

Vad tycker jag om?

Jag tycker om känslan av att han väntar…. och jag önskar att jag hade tagit en bild av hans ihoptejpade skor. Jag undrar mycket över vem han är och var han kom från samt var han skulle. Jag vill veta mer om min modell.

 

Feminint? #bekantaobekanta

27102014-kvinnligtMåndag igen, långt borta från Therese, i vars närvaro de mest spännande bilder kan bli till. Och ständigt finns det en aspekt som fotografiet behöver ”bevisa” nämligen att fotografen spelar roll för hur bilden, eller resultatet ska bli till. Måndag efter måndag har vi utmanat varandra i att ta bilder, presentera och göra val. Vi har stannat vid samma motiv, lärt oss mycket om hur det är att fotografera främmande, människor, men kanske mest har våra bilder visat att vi är olika och ser olika saker i olika motiv, bilder och gör olika bildval, utifrån vilka bilder vi tar och vilka berättelser som vi ser.

Idag är jag som sagt långt från Therese, så idag arbetar vi med ett gemensamt tema ”feminint” eller ”kvinnligt”. Jag har varit på ”jakt” efter ett motiv  på temat. Är inte säker på att det ligger i könet, men valde ändå den lösningen. I valet av bild ville jag att modellerna och deras fotograferande skulle placeras på den plats där bilden är tagen och det tycker jag att jag lyckas med. Kanske skulle jag velat placera mina motiv så att de båda fick plats inom bildrutan, men i valet mellan bron och kvinnan fick bron gå före.

Om jag skulle ta om bilden…det skulle jag inte.

Nivåer med stora steg #bekantaobekanta

Idag ägnades lunchen åt att ta en omslagsbild till Svenskarna och Internet 2014, och jag hade lyckan att ha få vara fotograf och ha en fantastisk modell i min kollega och vän Therese! När bilderna var klara, eller snarare bilden, så var det fotolunch, svårt. Det blev en reflektion. I nivåer.

06102014-med stora steg

Bilden i sig är intetsägande, tycker bättre om bilderna som jag tog på Therese