slippa vara mig själv…

Jag undrar ibland om alla människor har en önskan och en längtan efter att vara någon annan, eller bara slippa vara sig själv. Jag har länge försökt vara en som alla andra. Men hur blir man det. En vän sa en gång till mig:

”Du är fullständigt normal, du har bara lite annorlunda intressen.”

Men att vara normal är inte att vara som andra, det är att vara en som befinner sig i mitten av normalfördelningskurvan. När jag försöker passa in, vara som andra blir resultatet att jag försöker slippa vara mig. Jag tycker om att ta bilder, och gärna samma, eller av samma motiv i något som kan upplevas som det oändliga, samma bild eller samma motiv om och om igen. Det är precis som jag tror att jag då ska hitta mig själv, men det tycks jag inte göra.

DSC_9226 DSC_9240 DSC_9225 DSC_9223

Vad vill du säga? Eller måste allt ha en mening?

Jag läste den fantastiska texten Why does it always have to be about something? och kände mig befriad, bilder behöver inte alla ha en mening, men de får gärna vara bra, eller riktigt bra så att jag kan längta efter dem och själv titta på dem för att skapa en egen mening, idé. Jag längtar efter bilder som utmanar mig och bilder som är så bra att jag känner mig förtrollad och förförd till att söka en mening som kanske inte är där, eller som kommer dit. Eller som Jörg M Kolberg säger det:

”Make me want to look at your pictures! Make me hungry for them! Make me want to discover what they might be about – rather than trying to use aboutness as a tool to hold a bunch of mediocre stuff together.”

När jag läst Jörgs text log jag lite i mjugg åt tanken på kommentaren ”Jag är ärligt nyfiken när du undrar vad bilden vill säga. Det är en bild på en vacker hund.” Nu ska jag ägna mig åt att titta på bilder som saknar mening, men som genom sin kvalitet får mig att skapa mening.

”So what this all comes down to is not so much the idea of pictures being about something or not. I’m really more interested in photographs being given the starring role, and not any of the mumbo jumbo surrounding it, their aboutness being maybe the most prominent aspects. I want to get the task to unpack what might be going on, instead of having it handed.”

Jag kan bara säga att jag håller med 🙂 och till dig vill jag säga läs Jörg M Kolbergs text Why does it always have to be about something?

DSC_8702

Den misstänkte 15 A och B – Du är den andra ser

Om jag blev misstänkt skulle jag känna en stark ängslan, oro och grina lite. Om jag var skyldig skulle jag bara sjunga ut, för jag är superärlig. Jag skulle tycka det var fruktansvärt jobbigt. Jag skulle nog gå av på mitten och vilja ställa allt till rätta. Jag skulle göra mitt yttersta, och inte ljuga. Om jag blev misstänkt och var oskyldig skulle jag bli passivt aggressiv, vara tydlig och korrekt.

Hur skulle du känna om du blev misstänkt? Jag och Therese Banström undersöker under 2016 frågan, vem är den misstänkte. Vill du vara med – hör av dig?

Våga utmana!

Tekla var i helgen och jag var inbjuden att hålla i en workshop, men jag sprang på bästa, bästa Karin. Snart i en TV-ruta nära dig. Jag undrar om hon kommer gå under namnet kod-Karin (jag hoppas!). Som vanligt var hon vackrare än någonsin. Jag tror inte att min kamera kan göra henne rättvisa, men jag verkligen älskar hur bilden föll ut! Finns även i en schysst version i färg, men det får jag ta en annan dag.

Den misstänkte 13 A och B – Du är den andra ser

Det här projektet är det mest spännande jag genomfört sedan jag gjorde mitt om härskartekniker. Det är utmanande och spännande och insikterna haglar. Intervjuerna med våra modeller ger insikter om ”vanliga” människors tankar kring att bli misstänkt. Och de får mig att reflektera och fundera…

Dagens modell svarade så här på frågan om hur han skulle uppleva det om han blev misstänkt:

Om jag var skyldig skulle jag känna mig barsk. Jag skulle tänka ”what ever” och ”give a fuck”. Om jag var oskyldig skulle jag ha en klump i magen och nog vara lite ledsen.

Hur skulle du reagera? Och framförallt hur tror du att du skulle skildras om du var den misstänkte. Om du funderar på det, får du gärna vara med i vårt, mitt och Therese Banströms projekt ”Den misstänkte” än finns det fortfarande möjligheter.

Bilden är skapad av Therese Banström och Kristina Alexanderson

Behöver alla förstå?

I vår bildvärld handlar bilder om att de ska vara lätta att läsa, enkla att förstå, annars kan vi avvisa dem. Gå till nästa som vi nog förstår och kan gilla. Jag ser möjligheter i den bildvärlden, men jag vill också göra bilder om Veronica, eller bilder som bygger på oväntande möjligheter och ett undersökande på att möta bildvärldar som bygger på berättelser som vi delat med generationer före oss. Bilder som vi sett, mött och speglat oss i, bilder av stjärnor och skönheter. Bilder om längtan och drömmar. Så nu prövar jag det.

DSC_8882 DSC_8873 DSC_8871 DSC_8875

 

Om att bli förälskad i sin modell

Jag brukar tänka att för att en bild ska bli bra behöver jag tycka om, eller bli förälskad i modellen som jag ser genom sökaren. Men när jag tar självporträtt ser jag inte modellen genom sökaren, utan är lämnad till att titta på resultatet.

Jag önskar att känslan av förälskelse skulle infinna sig när jag såg bilderna som jag tog igår, men det gör det inte… och då måste man träna på vad fotografen tycker om. Jag har tränat för lite och det gör det svårt. I bilderna nedan är det känslan som gör bilden, inte modellen.

DSC_8751 DSC_8750 DSC_8749 DSC_8752