Längtan och saknaden är stor

Jag har suttit och titta på bilder från åren som jag skrivit på den här bloggen. Landar på bild efter bild på människor som jag tycker o och saknar. De finns i mitt bildarkiv, och åren har gått. Jag stannar upp och minns ibland den stund vi möttes, min modell var min. Jag undrar varför bilden blev kvar i arkivet tills jag landar på den bild som jag publicerade och då fanns det inte utrymme för mer. Men idag öppnades möjligheten, när jag öppnade mitt arkiv.

Jag saknar dig.

Den misstänkte 17 A och B – Du är den andra ser

Hur skulle du känna om du blev misstänkt?

Jag skulle vara noga med att vara lugn, och fråga mig om jag är som vanligt. Om jag var oskyldigt? Jag skulle vara rädd, koncentrera mig på att inte göra något som gör mig skyldig.

Den misstänkte – du är den andra ser är ett fotoprojekt där jag och Therese Banström undersöker bilden av den misstänkte, skyldig eller oskyldig. Varje bild är en kombination av känslan av att vara skyldig respektive oskyldig. Vi tar två bilder, en av den skyldige och en av den oskyldige båda misstänkta. Du kan följa projektet här eller på banström.se.

Bilden är gjord av Kristina Alexanderson och Therese Banström

Mina softspots…

Det finns modeller som får mig på fall genom att de personifierar element som jag är extremt svag för Catharina är en sådan modell. Hennes lockar, röda hår och ljusa hud. De blå ögonen, sedan är hon upp på det jurist och är det en yrkesroll som jag är lite extra svag för. Jag brukar förklara det med att jag är litteraturvetare i botten och vi (litteraturvetare och jurister) gör egentligen samma sak, vi läser text och gör analyser på hur det som står där ska förstås och tolkas. Den enda skillnaden är att en jurist tolkar avtal och lagtexter, medan litteraturvetare tolkar och läser litteratur…

DSC_0987

in i mitt väsens kulisser

”Genom att föra er in i mitt väsens kulisser tvingas jag själv retirera till ett ännu större djup”

Witold Gombrowicz

Min dag har varit fylld av reflektion, eftertanke och längtan. Det är en lycka att få prata en stund om det som är min passion, min tanke och de teman som jag återkommer till. Mina bilder handlar inte alltid om att föra er till mitt väsens kulisser… men ofta nog. Stort tack till dagens lunchsällskap som såg just bara mig.

En simtävling…

Min kunskap om simidrotten är något begränsad, men i helgen har jag genom min kamera dokumenterat en simtävling – Simiaden på Sydpoolen i Stockholm. Min bild av det som sker på en tävling är att det simmas en del och det brukar idrotten handla om eller snarare om resultaten – vem som vann, sam snabbast men runt om tävlingen sker massor med annat…

Simiaden 2016-0220Simining Simining

När jag tittar på mina bilder ser jag massor med simmare som förbereder sig, laddar upp, simmar och får återkoppling från sina tränare och simkompisar, men vid sidan av det pågår också ett ”häng” där  simmarna, föräldrar och simtränare hänger och har skoj tillsammans. Allt det har jag försökt dokumenterat med min kamera…

Återkoppling efter simmat lopp
Återkoppling efter simmat lopp
Två fundersamma tränare ser ut över simmarna
Två fundersamma tränare ser ut över simmarna
Lite återkoppling
Lite återkoppling
Tidtagning så att simmarnas tider finns i heatlistorna
Tidtagning så att simmarnas tider finns i heatlistorna
Kort avstämning
Kort avstämning
Dokumentation
Dokumentation
Personliga kort delas ut inför tävlingen
Personliga kort delas ut inför tävlingen
Alla förbereder sig
Alla förbereder sig

Simiaden 2016-9796

Återkoppling
Återkoppling

Simiaden 2016-9781 Simiaden 2016-9759 Simining

Lagklapp
Lagklapp
Ni ser snabba ut...
Ni ser snabba ut…

Simining Simiaden 2016-0720 Simiaden 2016-0717

tränartrion
tränartrion

Simiaden 2016-0588

paus innan det andra passet
paus innan det andra passet
Tröst, är en viktig del
Tröst, är en viktig del

Simiaden 2016-0400

Samtal kring simmat lopp
Samtal kring simmat lopp

Simiaden 2016-0388

"hör du det"
”hör du det”

Simiaden 2016-0341

Återkoppling kring teknik
Återkoppling kring teknik Simiaden 2016-0280
Hejar fram sina simmare från kanten
Hejar fram sina simmare från kanten

Simiaden 2016-0265 Simiaden 2016-0258 Simiaden 2016-0263 Simiaden 2016-0183 Simiaden 2016-0147 Simiaden 2016-0078 Simiaden 2016-0039 Simiaden 2016-0005

Stort tack för att jag fick vara med.

Fågel. fisk eller mittemellan…

Jag vet inte hur du ser världen, men jag kan säga att troligen ser vi inte samma. Jag älskar färger, mycket och gärna klara. Inom konsten älskar jag koloristerna för deras färgval som är bjärt och rikt, de färgsätter världen och på så sätt gör de världen till sin.

Men när jag fotograferar är färgen svår att hålla konsekvent, så att bilderna blir lika, får samma uttryck. och inte hjälper ljuset till eftersom det skiftar i nyans och färgton utifrån väder och tid på dagen, sedan skiftar min känsla för om bilden ska vara varm eller kall utifrån humör och idé bakom bilden, och i slutändan blir det aldrig riktigt samma. Man är sin egen värsta fiende, och så faller valet på svartvitt… lättare? Tveksamt, valen är många och uttrycket skiftar… Det är svårt att hitta till det språk som passar mig och min bildvärld. Det är lite som att leka fågel, fisk eller mittemellan… allt fungerar… det handlar bara om att hitta rätt.

Jag är rädd för vad kameran ska se

Att stå modell bygger på att du som modell har ett förtroende för fotografen, att du litar på fotografens blick, eller förstå syftet med att bilden ska tas och litar på det. Det är när de ögonblicken uppstår som bilder blir magiska och förtrollar betraktaren och kanske även fotografen.

När jag blir fotograferad av nya (för mig okända) fotografer är jag ofta allt annat än säker, speciellt om jag inte känner fotografens arbete, då är det svårt att få mig att slappna av, lita på fotografens förmåga och kunskap att ta en schysst bild. Ibland kommer jag på mig själv att jag låter min blick på mig själv forma även fotografens och då blir resultatet därefter.

Jag har under tre dagar återigen tagit upp min kärlek till att ha mig själv som modell eller det som ofta kallas självporträtt. Jag har längtat efter att få tid, ta mig tid, att plåta mig själv är något som jag längtat efter, tänkt mycket på, planerat för, men i veckor skjutit framför mig… varför? En förklaring är att jag inte riktigt vet vad denna serie av bilder kommer att leda mig, och det gör mig osäker kanske till och med rädd för vad kameran ska se, för tänk om den ser mig.

Det här med ett arkiv …

När man fotograferar som jag gör, med viss regelbundenhet och med stor lust blir det en del bilder. De flesta bilderna hamnar aldrig här, utan hamnar i mitt arkiv av bilder. Vissa kommer jag tillbaka till andra vill jag helst bara glömma. En del ligger i väntan på att bli publicerade, andra publiceras för att sedan raderas…

Jag har bestämt mig för att lite på måfå titta igenom mitt arkiv av bilder som tagit sedan 2013 (då den här webbplatsen startade) för att se om jag inte kan hitta några guldkorn, kanske några som jag ser annorlunda på idag jämfört med då… En ny serie är född … från arkivet.

Idag är det en bild som nog skulle hamnat i mitt arkiv om det inte var för Banström, kloka, briljanta Therese som jag har lyckan att få arbeta med… Jag tycker mycket om bilden för den få fram det som jag vill vara tydlig, ärlig, klok – allt som Karin utstrålar!

Drömmarnas land

Drömmer mig tillbaka till de dagar då jag började med den här webben, och funderar på var den ska ta vägen. Tänker på hur kringelkrokig vägen varit och hur mycket jag lärt mig om mig själv, mitt fotografi, samtidigt som jag tycks stå på samma plats som för tre år sedan, men kanske har jag kommit en bit på vägen i mitt undersökande av mina berättelser.