En simtävling…

Min kunskap om simidrotten är något begränsad, men i helgen har jag genom min kamera dokumenterat en simtävling – Simiaden på Sydpoolen i Stockholm. Min bild av det som sker på en tävling är att det simmas en del och det brukar idrotten handla om eller snarare om resultaten – vem som vann, sam snabbast men runt om tävlingen sker massor med annat…

Simiaden 2016-0220Simining Simining

När jag tittar på mina bilder ser jag massor med simmare som förbereder sig, laddar upp, simmar och får återkoppling från sina tränare och simkompisar, men vid sidan av det pågår också ett ”häng” där  simmarna, föräldrar och simtränare hänger och har skoj tillsammans. Allt det har jag försökt dokumenterat med min kamera…

Återkoppling efter simmat lopp
Återkoppling efter simmat lopp
Två fundersamma tränare ser ut över simmarna
Två fundersamma tränare ser ut över simmarna
Lite återkoppling
Lite återkoppling
Tidtagning så att simmarnas tider finns i heatlistorna
Tidtagning så att simmarnas tider finns i heatlistorna
Kort avstämning
Kort avstämning
Dokumentation
Dokumentation
Personliga kort delas ut inför tävlingen
Personliga kort delas ut inför tävlingen
Alla förbereder sig
Alla förbereder sig

Simiaden 2016-9796

Återkoppling
Återkoppling

Simiaden 2016-9781 Simiaden 2016-9759 Simining

Lagklapp
Lagklapp
Ni ser snabba ut...
Ni ser snabba ut…

Simining Simiaden 2016-0720 Simiaden 2016-0717

tränartrion
tränartrion

Simiaden 2016-0588

paus innan det andra passet
paus innan det andra passet
Tröst, är en viktig del
Tröst, är en viktig del

Simiaden 2016-0400

Samtal kring simmat lopp
Samtal kring simmat lopp

Simiaden 2016-0388

"hör du det"
”hör du det”

Simiaden 2016-0341

Återkoppling kring teknik
Återkoppling kring teknik Simiaden 2016-0280
Hejar fram sina simmare från kanten
Hejar fram sina simmare från kanten

Simiaden 2016-0265 Simiaden 2016-0258 Simiaden 2016-0263 Simiaden 2016-0183 Simiaden 2016-0147 Simiaden 2016-0078 Simiaden 2016-0039 Simiaden 2016-0005

Stort tack för att jag fick vara med.

Fågel. fisk eller mittemellan…

Jag vet inte hur du ser världen, men jag kan säga att troligen ser vi inte samma. Jag älskar färger, mycket och gärna klara. Inom konsten älskar jag koloristerna för deras färgval som är bjärt och rikt, de färgsätter världen och på så sätt gör de världen till sin.

Men när jag fotograferar är färgen svår att hålla konsekvent, så att bilderna blir lika, får samma uttryck. och inte hjälper ljuset till eftersom det skiftar i nyans och färgton utifrån väder och tid på dagen, sedan skiftar min känsla för om bilden ska vara varm eller kall utifrån humör och idé bakom bilden, och i slutändan blir det aldrig riktigt samma. Man är sin egen värsta fiende, och så faller valet på svartvitt… lättare? Tveksamt, valen är många och uttrycket skiftar… Det är svårt att hitta till det språk som passar mig och min bildvärld. Det är lite som att leka fågel, fisk eller mittemellan… allt fungerar… det handlar bara om att hitta rätt.

Jag är rädd för vad kameran ska se

Att stå modell bygger på att du som modell har ett förtroende för fotografen, att du litar på fotografens blick, eller förstå syftet med att bilden ska tas och litar på det. Det är när de ögonblicken uppstår som bilder blir magiska och förtrollar betraktaren och kanske även fotografen.

När jag blir fotograferad av nya (för mig okända) fotografer är jag ofta allt annat än säker, speciellt om jag inte känner fotografens arbete, då är det svårt att få mig att slappna av, lita på fotografens förmåga och kunskap att ta en schysst bild. Ibland kommer jag på mig själv att jag låter min blick på mig själv forma även fotografens och då blir resultatet därefter.

Jag har under tre dagar återigen tagit upp min kärlek till att ha mig själv som modell eller det som ofta kallas självporträtt. Jag har längtat efter att få tid, ta mig tid, att plåta mig själv är något som jag längtat efter, tänkt mycket på, planerat för, men i veckor skjutit framför mig… varför? En förklaring är att jag inte riktigt vet vad denna serie av bilder kommer att leda mig, och det gör mig osäker kanske till och med rädd för vad kameran ska se, för tänk om den ser mig.

Det här med ett arkiv …

När man fotograferar som jag gör, med viss regelbundenhet och med stor lust blir det en del bilder. De flesta bilderna hamnar aldrig här, utan hamnar i mitt arkiv av bilder. Vissa kommer jag tillbaka till andra vill jag helst bara glömma. En del ligger i väntan på att bli publicerade, andra publiceras för att sedan raderas…

Jag har bestämt mig för att lite på måfå titta igenom mitt arkiv av bilder som tagit sedan 2013 (då den här webbplatsen startade) för att se om jag inte kan hitta några guldkorn, kanske några som jag ser annorlunda på idag jämfört med då… En ny serie är född … från arkivet.

Idag är det en bild som nog skulle hamnat i mitt arkiv om det inte var för Banström, kloka, briljanta Therese som jag har lyckan att få arbeta med… Jag tycker mycket om bilden för den få fram det som jag vill vara tydlig, ärlig, klok – allt som Karin utstrålar!

Drömmarnas land

Drömmer mig tillbaka till de dagar då jag började med den här webben, och funderar på var den ska ta vägen. Tänker på hur kringelkrokig vägen varit och hur mycket jag lärt mig om mig själv, mitt fotografi, samtidigt som jag tycks stå på samma plats som för tre år sedan, men kanske har jag kommit en bit på vägen i mitt undersökande av mina berättelser.

 

slippa vara mig själv…

Jag undrar ibland om alla människor har en önskan och en längtan efter att vara någon annan, eller bara slippa vara sig själv. Jag har länge försökt vara en som alla andra. Men hur blir man det. En vän sa en gång till mig:

”Du är fullständigt normal, du har bara lite annorlunda intressen.”

Men att vara normal är inte att vara som andra, det är att vara en som befinner sig i mitten av normalfördelningskurvan. När jag försöker passa in, vara som andra blir resultatet att jag försöker slippa vara mig. Jag tycker om att ta bilder, och gärna samma, eller av samma motiv i något som kan upplevas som det oändliga, samma bild eller samma motiv om och om igen. Det är precis som jag tror att jag då ska hitta mig själv, men det tycks jag inte göra.

DSC_9226 DSC_9240 DSC_9225 DSC_9223

Vad vill du säga? Eller måste allt ha en mening?

Jag läste den fantastiska texten Why does it always have to be about something? och kände mig befriad, bilder behöver inte alla ha en mening, men de får gärna vara bra, eller riktigt bra så att jag kan längta efter dem och själv titta på dem för att skapa en egen mening, idé. Jag längtar efter bilder som utmanar mig och bilder som är så bra att jag känner mig förtrollad och förförd till att söka en mening som kanske inte är där, eller som kommer dit. Eller som Jörg M Kolberg säger det:

”Make me want to look at your pictures! Make me hungry for them! Make me want to discover what they might be about – rather than trying to use aboutness as a tool to hold a bunch of mediocre stuff together.”

När jag läst Jörgs text log jag lite i mjugg åt tanken på kommentaren ”Jag är ärligt nyfiken när du undrar vad bilden vill säga. Det är en bild på en vacker hund.” Nu ska jag ägna mig åt att titta på bilder som saknar mening, men som genom sin kvalitet får mig att skapa mening.

”So what this all comes down to is not so much the idea of pictures being about something or not. I’m really more interested in photographs being given the starring role, and not any of the mumbo jumbo surrounding it, their aboutness being maybe the most prominent aspects. I want to get the task to unpack what might be going on, instead of having it handed.”

Jag kan bara säga att jag håller med 🙂 och till dig vill jag säga läs Jörg M Kolbergs text Why does it always have to be about something?

DSC_8702

Den misstänkte 15 A och B – Du är den andra ser

Om jag blev misstänkt skulle jag känna en stark ängslan, oro och grina lite. Om jag var skyldig skulle jag bara sjunga ut, för jag är superärlig. Jag skulle tycka det var fruktansvärt jobbigt. Jag skulle nog gå av på mitten och vilja ställa allt till rätta. Jag skulle göra mitt yttersta, och inte ljuga. Om jag blev misstänkt och var oskyldig skulle jag bli passivt aggressiv, vara tydlig och korrekt.

Hur skulle du känna om du blev misstänkt? Jag och Therese Banström undersöker under 2016 frågan, vem är den misstänkte. Vill du vara med – hör av dig?

Vem väljer 800 meter?

Idag har jag suttit på konferens hela dagen och som gäst hade vi Carolina Klüft som pratade om mål och målbilder. Innan vi gick in på föreläsningen säger den bästa Jessica – hon är min idol kan inte du ta en bild på henne… I samband med föreläsningen fick Carolina frågan varför hon valt att hoppa längdhopp och inte valt 800 meter när hon gjorde ett omtag på sin friidrottskarriär… och då svarade Klüft innerligt:

Vem väljer 800 meter?

Svaret fick utebli… Vilket fall som helst så här är bilden Jessica bara för dig, för att hon är din idol.
KPA_0145

Våga utmana!

Tekla var i helgen och jag var inbjuden att hålla i en workshop, men jag sprang på bästa, bästa Karin. Snart i en TV-ruta nära dig. Jag undrar om hon kommer gå under namnet kod-Karin (jag hoppas!). Som vanligt var hon vackrare än någonsin. Jag tror inte att min kamera kan göra henne rättvisa, men jag verkligen älskar hur bilden föll ut! Finns även i en schysst version i färg, men det får jag ta en annan dag.