Våga utmana!

Tekla var i helgen och jag var inbjuden att hålla i en workshop, men jag sprang på bästa, bästa Karin. Snart i en TV-ruta nära dig. Jag undrar om hon kommer gå under namnet kod-Karin (jag hoppas!). Som vanligt var hon vackrare än någonsin. Jag tror inte att min kamera kan göra henne rättvisa, men jag verkligen älskar hur bilden föll ut! Finns även i en schysst version i färg, men det får jag ta en annan dag.

Den misstänkte 13 A och B – Du är den andra ser

Det här projektet är det mest spännande jag genomfört sedan jag gjorde mitt om härskartekniker. Det är utmanande och spännande och insikterna haglar. Intervjuerna med våra modeller ger insikter om ”vanliga” människors tankar kring att bli misstänkt. Och de får mig att reflektera och fundera…

Dagens modell svarade så här på frågan om hur han skulle uppleva det om han blev misstänkt:

Om jag var skyldig skulle jag känna mig barsk. Jag skulle tänka ”what ever” och ”give a fuck”. Om jag var oskyldig skulle jag ha en klump i magen och nog vara lite ledsen.

Hur skulle du reagera? Och framförallt hur tror du att du skulle skildras om du var den misstänkte. Om du funderar på det, får du gärna vara med i vårt, mitt och Therese Banströms projekt ”Den misstänkte” än finns det fortfarande möjligheter.

Bilden är skapad av Therese Banström och Kristina Alexanderson

Behöver alla förstå?

I vår bildvärld handlar bilder om att de ska vara lätta att läsa, enkla att förstå, annars kan vi avvisa dem. Gå till nästa som vi nog förstår och kan gilla. Jag ser möjligheter i den bildvärlden, men jag vill också göra bilder om Veronica, eller bilder som bygger på oväntande möjligheter och ett undersökande på att möta bildvärldar som bygger på berättelser som vi delat med generationer före oss. Bilder som vi sett, mött och speglat oss i, bilder av stjärnor och skönheter. Bilder om längtan och drömmar. Så nu prövar jag det.

DSC_8882 DSC_8873 DSC_8871 DSC_8875

 

Om att bli förälskad i sin modell

Jag brukar tänka att för att en bild ska bli bra behöver jag tycka om, eller bli förälskad i modellen som jag ser genom sökaren. Men när jag tar självporträtt ser jag inte modellen genom sökaren, utan är lämnad till att titta på resultatet.

Jag önskar att känslan av förälskelse skulle infinna sig när jag såg bilderna som jag tog igår, men det gör det inte… och då måste man träna på vad fotografen tycker om. Jag har tränat för lite och det gör det svårt. I bilderna nedan är det känslan som gör bilden, inte modellen.

DSC_8751 DSC_8750 DSC_8749 DSC_8752

Får jag komma in?

Jag fick det ärofyllda uppdraget att få fotografera Sara Brunn när hon skulle få pris av Vitterhetsakedemin, och priset delas ut på Riddarhuset i Stockholm.

Sara Bruun
Sara Bruun med familj utanför Riddarhuset

I vårens snålblåst hade Sara med familj gått in för att slippa frysa. Jag som var lite senare på plats hade med omsorg valt kläder för uppdraget: finklädd i känning, toppluva och min orangea jacka – mitt vanliga jag med andra ord. Utanför riddarhuset står en vakt med högtidlig utstyrsel och hatt.Väl framme frågar med min mest finstämda röst:

-får jag komma in…

Svaret från vakten kommer efter att han snabbt granskat min utstyrsel, utan tvekan

-Nej.

Jag inser att jag är underklädd, tillhör pöbeln. Jag platsar inte in. Riddarhuset, Vitterhetsakademin är ingen plats för mig, här får inte  vi ”vanliga” människor komma in. Vad ska jag göra? Gå därifrån med sänkt huvud och inse att jag inte platsar … eller hur gör man? Jag använder internet och skickar ett meddelande till min modell och skriver: ”Jag får inte komma in.” Står kvar trotsigt och väntar…  Saras man kommer genom dörren och säger:

-Hon tillhör oss.

Varpå vakten säger,

-Hon kan få komma in om hon drar ner kjolen.

Min klänning hade krupit upp när jag sprungit och sitter långt upp på benen. Jag visar större delen av mina kalasbyxor, men det är inget som jag gjort med flit och om nu vakten tycker att kjolen jag har på mig sitter oanständigt borde han haft anständigheten att säga: ”din kjol har åkt upp du kanske vill dra ner den…” Men varför ska man visa medmänsklighet när man har till uppgift att skiljer folk från folk utifrån hur de ser ut, eller vad de har på sig.

Jag fick komma in, med toppluva och klänning i passande längd 😉  Sara och hennes familj var underbara, precis som alltid. Det blev en fantastisk stund. Stort tack för att jag fick förtroendet.

21032016-DSC_8520 21032016-DSC_8477

Den misstänkte 12 A och B – Du är den andra ser

Hur skulle du känna om du blev misstänkt?

”Det skulle vara jobbigt, svårt. Det är väl typ samma känsla om man är oskyldig eller skyldig. Var jag oskyldig skulle inte gömma mig, samtidigt som jag skulle vilja konfrontera. Var jag skyldig då skulle jag bli stirrig.”

Dagens modell är inne på att det är i stort samma känsla som hon tror att hon skulle känna om hon var skyldig eller oskyldig. Men samtidigt tror hon att hon skulle bete sig olika.

Hur skulle du känna om du blev misstänkt? Detta är ett projekt som jag och Therese banström genomför under 2016, och om du vill kan du vara med, om ja, säg till!