Världens bästa Karin sa: jag kan då!

Ömsint och tydlig, eller kanske till och med arg – eller bestämd. Jag minns inte vad instruktionen var. Men jag vet att vi pratade om sorg, att vara sårbar och Karins bild är just sårbar och samtidigt är hon tydlig, bestämd, självständig och söker inte min tröst.

Jag visste när jag tog bilden att denna skulle bli suverän, Karin är en så underbar modell. Det är en ynnest att få ha henne som modell. Stort tack!

Jag tycker mycket om bilden för att den är motsägelsefull om du bara låter den få ta tid, så att du inte bara tittar på hennes sårbara, sörjande sida, eller bara på hennes bestämda sida, titta på hela bilden och se att det inte riktigt är så enkelt.

Det var så otroligt osant att du ville va med Terese

Du ser så skör ut, att det gör ont. Det är precis som om någon stor tänker göra dig illa. Det hände något med bilderna i slutet det var som om projektet fick en linje, och jag såg vad jag saknade. Rädslan, att vara kuvad och skör och allt det fick Terese gestalta.

Det är en ynnest att ha människor som du i min omgivning, som bara sådär från ingenstans säger: Jag vill och kan vara med, jag kommer då. Bilden är så mycket bättre än jag någonsin kunde drömma om.

Stort tack Terese.

”Vi lånar ut oss till dig” – tröstade Jenny mig med

Jenny sa ”ja” – kanske först och eftersom jag har henne på jobbet varje dag blev det nästan så att hon fick vänta till sist. Det är bra att spara på Jenny som modell, för hon är så genrös, snäll och har en busig blick. Jenny är en sån som man inte kan låta bli att tycka om, mycket!

Jag var ganska färdig med uttrycket när vi fotograferade – jag visste hur det såg ut, och jag älskar denna bild, för den fångar både min trötthet och Jennys busighet, det blev som en bild på oss båda, en som suckar och en som nyfiket tar sig an situationen och ser möjligheterna.

Stort tack Jenny…

Och nej, hon är inte sist… det blev fler, till min stora lycka!

Samuel har de mjukaste ögon jag sett

Samuel är också en modell som jag högg i farten. Vi hade ett gemensamt event på Goto 10 och vi pratade med varandra och plötsligt inser jag att Samuels ögon måste jag bara fråga om jag får fotografera. Jag frågade om han kunde tänka sig att vara modell och till min lycka fick jag ”ja”.

Samuel är en person som personifierar de värderingar som han står för: medmänsklighet, demokrati och jämmställdhet. Jag känner mig så lyckligt lottad över att känna honom!

Stort tack!

Jag vill inte bli skev – visst var det så Lasse

Det är alltid svårt att fotografera de som är vana att stå bakom kameran. Att byta roll att gå från att vara den som styr bilden/situationen till att bli den som ska bli fotograferad är en ganska svår konst. Att fotografera personer som fotograferar mycket är svårt för vi har vanligtvis en bild av vad vi gillar och hur vi ser på bild.

Att möta upp Lasse var väldigt roligt men också utmanande. Vi pratade länge om idéen och att bilderna blir lite skeva, kanske till och med lite konstiga, och Lasse utbröt då:

-Jag vill inte bli skev.

Det blev du vare sig du vill det eller inte…

Jag önskar att snusen hade synts bättre 😉 Stort tack för skratten och pratet Lasse!

Vad vill du berätta, frågade Cheyenne

Cheyenne hade mussepigg tofsar dagen till ära, för vi träffades i samband med Webbstjärnans prisutdelning. Jag frågade om hon kunde tänka sig vara min modell. Och jag fick ett snabbt och som alltid glatt ja. Sedan kom frågan:

-Vad vill du berätta?

Jag sa som det var, jag vill berätta om behovet av tröst, ensamhet och det vemod som jag kan känna inför det. Vilja men också oförmågan att förmedla det. Alla mina tvivel.

Tusen tack Cheyenne för att jag fick ha dig som modell – du är en så stark och närvarande modell, en som jag älskar att återkomma till!

Vad gjorde ni? Frågade Viktoria

Jag har i det här projektet valt att arbeta med befintligt ljus med en neutral bakgrund. Men Viktorias bild skiljer sig, inte för att jag egentligen gjorde något annat, men där jag fotograferade henne fanns inget naturligt ljus och inte heller någon dagsljus insläpp. Istället fick ljuset från lampan i taket duga och vi satte lite presentpapper på väggen.

Bilden är spännande, Viktorias blick är så intensiv och tydlig. Och jag känner mig så glad över att hon valde att vara med. Stort tack!