Camilla kom med båda barnen över lunchen

Den tilltro som ni visat mig genom att vara mina modeller är otrolig. Det måste jag än en gång säga när jag sammanfattar detta projekt. Och historien bakom denna bild visar det än en gång.

Camilla var i Stockholm under påskledigheten och valde att ta båten från Södermalm för att komma till mig och vara min modell. Det konstiga var att vårt samtal om varför hon valde att vara min modell är motsägelsefullt för som jag minns det så var känslorna för att vara modell ambivalent – hon vill ha kontroll, men till mig kom hon … Ett sånt förtroende vill jag ju helst inte svika, det är ett förtroende vill man ju bygga på.

Jag verkligen älskar denna bild, eller dessa bilder. De är så sköra, undvikande och mjuka. När jag ser dem så ser jag all min blyghet eller om jag nu är introvert, eller en sån som står bredvid, en som förösker låtsas som det regnar, trots allt.

Camilla tack för att jag fick ditt förtroende.

Detta är en av bilderna (nr: 13/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.
 

Marcin det var en ära att få bli din fotograf

Med Marcin var det svårt att få till en fototräff. Vi tycktes båda ha ett fullspäckat schema, vilket gjorde att vi fick planera om några gånger. Och ändå är Marcin en av de tidiga modellerna. När jag fotograferade Marcin trodde jag det skulle bli kanske tjugo bilder, men knappast mer. Nu när jag är klar tror jag att man ska se den här serien i ett sammanhang. De kanske hör ihop i sin skevhet och blir de pusselbitar i en helhet.

Från vårt samtal minns jag att det förvånade mig att du inte tyckte om att stå som modell, mycket konstigt! Du som är så fantastiskt vacker.

När jag tittar på bilden ser jag omtänksamhet men samtidigt en blick som vilar på mig med tilltro. 

Tack Marcin för att jag fick vara din fotograf.

Detta är en av bilderna (nr: 12/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Även Torbjörn och jag har mötts tidigare

Torbjörn var en ny modell för mig och då är alltid undran stor hos mig. Vilka är föväntningarna? och kommer vårt möte att leva upp till det? Varför ville du vara med?

Från mitt perspektiv blev mötet med Torbjörn otroligt och bilden är i sig fantastisk. Även om jag var väldigt nervös. Det visade sig att vi hade möts tidigare, även om jag inte mindes det. På svaret om varför Torbjörn valde att vara med uttryckte han en vilja om att få vara min modell – bli sedd av mig? Som jag minns det uttrycktes det som att det fanns något som gjorde att man känner sig utvald om man är en av mina modeller.

Ett sånt påstående om att bli ”sedd” kan verkligen få mig att känna mig smickrad. Jag tror ibland att de som säger ”ja, jag vill vara med” när jag frågar om jag får fotografera dem också litar på mig, men så är det inte alltid. När det händer att tilltron inte är ömsesidig och att modellen tror att jag fotograferar av andra skäl än för mitt/mina egna projekt. Då händer det att det uppstår friktion, jag har modeller som ser mina bilder, mitt arbete och sedan inte vill låta mig stå bakom resultatet (eller vill låta mig visa andra resultatet). Jag känner alltid skam i de situationerna – gick jag för långt, vad gick fel? Och jag undrar vad det beror på, om det beror det på att modellen tror att bilden ska bli en annan än den jag väljer. Ibland vet jag att det beror på att modellen tror att den ska få välja bild, men i projekt, som detta Tillit och tvivel är det jag som gör valen, och om du deltar i mitt projekt. Om jag skulle delta i ditt projekt, ja då får du göra valen. Jag undrar i skrivande stund om jag sådana modeller i det här projektet, jag hoppas inte det…

Tack för att du litade på mig Torbjörn.

Jag såg bilden redan när Torbjörn förberedde sig för fotograferingen- han tog av sig glasögonen för att putsa dem och där fanns ett ögonblick en känsla som jag så innerligt kände igen och ville fotografera. Det visade sig att min bild blev än mer magisk.

Den här bilden är också en som står ut i samlingen av många skäl, mest för att den är så annorlunda. Det är en bild som jag verkligen tycker om. Precis som min modell vet så tog jag en trygghetsbild utöver denna för att jag inte riktigt litade på det magiska jag såg i sökaren. Men väl hemma så var det självklart att välja den bild där vi får tre blickar, en som slår ner, och två som ser på mig. Jag också om vemodet som finns i en av blickarna, och hur den motsäger koncentrationen i den andra blicken.

Än en gång magiskt!

Detta är en av bilderna (nr: 11/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Göran som följt mig så länge

När Göran sa att han kunde tänka sig att vara med blev jag så innerligt glad. Mest för att vi ibland försöker att träffas, men alltid har så svårt att få till det. Den dag som jag skulle möta Göran, så cyklade jag till kontoret. Det är ganska långt (det tog mig minst en timme och tjugo minuter var väg), så jag kom naturligvis försent till vårt möte.

Även med Göran pratade jag om tvivel och tilltro, och varför han valde att vara med. I Göran hittade jag en modell som litade på mig fullt ut, och hans svar på varför han är med var så självklart:

-jag har ju följt dig (som fotograf) så långe.

Göran och jag lärde känna varandra redan 2011 när jag gjorde mitt första 365-projekt kring leksaker. Han var en av de första som jag verkligen trodde på när han sa att han tyckte om mina bilder. Kanske var det hans kommentar som fick mig att förstå att mina bilder skulle handla om att bli kvar – ensam.

Tusen tack!

Jag har valt om några gånger, men fastnade till slut för denna bild, varför? Blicken som saknas bakom fingret och kostymen tillsammans med en bestämd blick, fylld med tydlighet. Ringen, och relationen som den symboliserar är också viktig för mitt val av den här bilden.

Detta är en av bilderna (nr: 10/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Carl! Det finns inget naturligt i fotografi

Jag älskar att hänga med Carl, för hans hängivhet. Sedan bidrar ju att han är kunnig och otroligt närvarande. Carl Heath är ett namn som jag alltid kopplar till mina år som samhällskunskapslärare och hur jag arbetade med EU-rollspel tillsammans med mina elever 😉 Nu är han min modell, det är sann lycka!

När jag tittar på bilden av Carl så fungerar plötsligt hela idéen och det är inte längre två bilder som jag ser utan jag ser ett ansikte behov av tröst, som samtidigt skriker på att få din uppmärksamhet, nästan anklagande. Det är en bild om längtan. Mer min längtan än din skulle jag tro. Sedan älskar jag dessutom skevheten, som glasögonbågarna förstärker!

När vi ska ta bilden säger Carl:

-Detta känns allt annat än naturligt.

Och jag svarade:

-Det finns inget naturligt i fotografi. Det handlar bara om att få en bild!

Tack Carl, för att du är min vän!

Detta är en av bilderna (nr: 9/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

En resa över stan, för att fundera för mycket med Lennart

Jag träffade Lennart över lunchen, när jag var funktionär på Swimopen. När jag tänker tillbaka på vårt möte handlade det bara om tvivel och tröst. Jag undrade som vanligt varför han ville vara med, och hans svar var både öppet och ärligt. Jag rodna säkert när han sa:

-för att du är bra.

För dig som inte känner Lennart ska du veta att han är så trygg att inget tvivel tycks kunna rubba honom. Det i sig gör mig alltid trygg och lugn. Lennart har förmågan att få mig att tro att allt är möjligt. Jag tror det är för att han bara står bakom det han tror på.

Tack Lennart.

När jag tittar på bilden ser jag öppenhet och nyfikenhet samtidigt som jag ser att du litar på mig, situationen och är trygg.

Detta är en av bilderna (nr: 8/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Så oväntat att få dig som modell, Elias

Elias satt i soffan på kontoret och jag liksom bara sprang in i honom. Jag antar att det var jag som frågade om han ville vara med, men jag minns inte. Jag brukar vara den som frågar. Men Elias sa ja, med följande kommentar:

-jag tänkte anmäla mig, men det var så många som ville vara med.

Ja, det är så unerbart att så många ville vara med. Jag tror jag har sagt det till alla som är med: ”jag är så förvånad över att så många ville vara med. Det är en ära…

Alla som är med har fått en liten bakgrund och fått höra allt om att bilderna är skeva…

Stort tack Elias, för att du sa ja.

När jag tittar på bilden ser jag allt som projektet kom att handla om tilltro. Öppenhet, fundersamt, och fullständig tilltro. Om jag skulle kalla denna bild något annat än Elias, skulle det vara tilltro! 

Detta är en av bilderna (nr: 7/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

Sofie -du få mig att tro att jag kan fånga vilken känsla som helst

I alla projekt kommer jag till ett stadium av flow. När jag fotograferade Sofie hade jag tagit tillräckligt många bilder för att nästan tro på min idé. Men jag tvivlade fortfarande, det gör jag än.

Sofie och jag tog en kaffepaus och pratade om bild och idéen, mina tvivel och min besatthet vid idéen. Sofie tröstade mig och genom sin närvaro gav hon mig tilltro att ta mig vidare. Modeller, som du Sofie, är katalysatorer för att jag ska våga ta sprången.

Tack Sofie!

När jag tittar på din bild Sofie, blir jag än en gång alldelens förtjust och förstår varför jag tycker att detta projekt är så magiskt. Din blick är full av förväntan, men också fylld av en sort vemod. Du kräver något av betraktaren, samtidigt finns det något djupt sensuellt bakom din dolda blick, bilden är så motsägelsefull att jag knappt förmår att ta in den. 

Detta är en av bilderna (nr: 6/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.

En både sminkad och osminkad Helena

När Helena frågade om hon skulle komma sminkad eller inte, kunde jag inte låta bli att säga:

-kom både sminkad och osminkad.

Helena kom med smink med sig och vi valde att sminka en ansiktshalvan och låta den andra vara omålad. Så om du tittar på bilden ser du kanske det.

Mitt mötet med Helena var väldigt intensivt och vi skildes med löftet att vi borde ses snart igen.

När jag tittar på bilden, så ser jag vardagen och alla missförstånd som uppstår i den kring våra förväntningar på de som vi lever med i vardagen. Jag erkänner villigt att Helena är en modell som jag är väldigt svag för. Hennes ansikte, hennes hår, den skörhet som hon utstrålar. En modell för mig.

Tack Helena

Detta är en av bilderna (nr: 5/52) i mitt projekt ”tillit och tvivel” vill du se fler bilder i den här serien, klickar du antingen in på mitt instagram konto serdumig.se eller går via följande länk till alla bilder här på bloggen.